Aftonbladet – 5 oktober 1848, sida 1

Ai. VV TILVOPHUU: BERT SANN RS AEA 39 S. Den som, genom uppsåtlig misshandel, eller genom vållande, tillfogat annan sådan kropps skada, att denne deraf döden ljutit; varde såsom I baneman straffad, ändå att döden ej var omedelbar följd af sjelfva handlingen, utan af annan, genom den handling i verksamhet satt orsak, eller handTlingens dödliga verkan kunnat genom tidigt användt botemedel förekommas, eller handlingen, för särs skildt kroppsbeskaffenhet hos den döde, eller för tillfälliga omständigheter, hvarunder skadan honom tillfogades, orsakat döden. Blef skadan dödsorsak endsst iförening med omständigheter, de der, utan gerningsmannens skuld, efteråt tillkommit, såsom särskild sjukdom, dröjsmål med begsgsande af botemedel, s-dan sådant användas kunnat, v:rdslöshet eller oskicklighet vid botemedels användande, eller annat dylikt ofall; oå må, för dråpet, ej till högre stall dömas, än efter ty i 23 8 skils. 40 S. De grunder, som i 39 sägas, skola ock tillämpas i mål, som angå kroppsskada, hvaraf död ej följt. 41 S. Det straff lagen i vissa fall utsätter å ger ning, uå den medfört svår kroppsskada, skall jems väl tiliarepas, om död å gerningen fö!jt. der ej svårare straff för det fail stadgadt finnes. 42 S. Misshandel, som i 28 elier 29 G sögs, så ock forbrytelse efter: 35 S, må ej åtalas af allmän åklagare, der ej målsegande brottet till sådant åtal angifver, eller det biifvit föröfvad: å tid elier ort, som i I kap. 6 I eller 43 kap. 14 nämnd är, eiler emot skyljieman i rätt uppstiganae led, svärfader elier svärmoter. Vållande, som i 34 sägs, må ej åtalas af annan, än målsegande, 43 S. Den, som till straff efter 4, 2, 46 elier 31 S dömes. vare ock förfallen till cen påföljd, som i 2 kap. 25 N utsatt är. L:g samma vare, om läsara eler apourhekare till straff eter 45 ömes, 18 Kap. Om brott emot annans frikel. 4 S. Försätter man uppsåvligen någon i s!afveri, elier ärifver handel med neger eiler annan, för att honom i sådant tiustånd försaita elier qvarbålla, eller tager man veteriigen om bord, anhåer eiler iospärrar någon å fariyg, för att bonom såsom siaf borifora: dömes till straffarbete på tifstid; och vare fartyg. som till sådant ändamå. begagnades, tivika med den laddning, som det då innehade, till Kronan förbrutet. 2. Har någon antagit tjenst å fartyg, med vetskap ati det wil siathandel eiler slafvars Dortförande bestämdt var, och varder fartyget til sådant ändamå begagnadt, medan han derå itjenst är: straf:s, såsom medbjvipare, efter 5 kap. 4 , ändå att han med slafvarne eile: deras behandling sig ej befattat. 3 . Utrustar, upplåter eller befraktar man fer:yg till slafhandei elier siafvars bortföranae, varde, der jartyget ej till sådant ändamå! begagn:s, dömd vill sträffirbete från sex tili och med äva år. 4 . Penningar eiler deras värde, som någon tillsiafoandel elier befraktning af fartyg ti isisfvars förande, eiler till uirusining af fartyg som i 3 sags, användt eiler sig betingat, varen til: xronan :örbrutne. 3 IHar någon, med väld elier annorledes, bemäktigat sig annan och honom å öde ori eller arnal sådant ställe utsatt, aut uppnhbar fara var för hans li; dömes til. straffarbeie på ifsid. Ljuter den utsatte deraf döden; miste gerningsmannen iifvet. 6 . Den, som o!ofligen, med väd eiier annorledes, bemäktigar sig annan cch Losom, emot hang viija, uv riket förer, så och den, som, utan föräldrars eller förmysdares samtycke, förer ur riket barn som ej fyllt femion år, ehvad det sker med barpets vilja eller ej. dumes til straffarbeie från fyra till och med åta år. 7 S. Har den, som aunan bortföri, eter ty i 6 S sägs, tvungit honom till främmande krigseller skeppstjenst, eler eljest i tvångstil:stånd honom försatt; dömes tiil straffarbete från åtta till och med tio år. Föröfvar man sådant brott emot annan utrikes, utan att hafva honom dit fört, såsom i 6 S sägs; vare straffet straffarbete från fyra till och med sex år. 8 S. Den som ololligen: bemäiktigar sig och från föräld:ars eller annans vård skiljer barn, som ej fyilt femton år, ehvad det sker med barnets vilja eller ej, dömes, när barnet ej ur riket föres, till straffarbete på högst två år. Sker det för att begagna barnet till tiggeri elver att det eljest till vanart öfva; då skall till straffarbete från två till och med sex år dömas. . 9S. Hvar, som olofligen, genom inspärrande eller fängslande eller annorledes beröfvar någon friheten, dömes till straffarbete på högst två år. Har, genom sådant brott, friheten varit öfver år och dsg någon beröfvad eller bar den, mot hvilken brottet begicks, lidit svår misshandel; då må till straffarbete från två till och med fyra år dömas. 10 S. Nu har någon, för förment brott, annan utan laga skäl giipit: skedde det ej af argt upp:såt, och blef med den gripne så förfaret, som om laga bäktning stadgadt är; då skall till fängelse eller böter dömas. 17 S. Gör man misshandelå annan, för att tvinga honom till bekännelse i någon sak;dömes till straffarbete på högst två år. Är brottet med synnerligen försvårande omständigheter förenadt; då må till straffarbete från två till och med: fyra år dömas. 12 S. Tager man qvinna med våld och, mot hennes vilja, med henne öfvar otukt, eller tvingar man henne dertill genom bot, som medförer trängande fara för lif eller belsa; varde dömd till straffarbete från sex till och med tio år. Får qvinnan af den gerning svår kroppsskada; då skall till straffarbete på lifstid dömas. Ljuter qvinnan deraf dö den; miste gerningsmannen lifvet AAA SENSE ASSR RESAS Och står i förbindelse med baron von Spandau, som har sig uppdraget att skaffa henne i händernaä 2-2 RR