Aftonbladet – 5 oktober 1848, sida 1

En varelse, sådan som Gracia, i lyckliga sociala förhållanden förenad med en sådan man som Robert, skulle ofelbart:förblifvit främmande för all. svartsjuka. Vi tvifla icke derpå, emedan deras kärlek. hvilade på-den) själsfrändskap, som vi hos båda hafva bemärkt. Lå Tanken på möjligheten af hans kärleks förverkligande 1 sociala former hade aldrig runnit Robert i sinnet, förrän Gracia sjelf väckte denna tanke hos bonom, hvilken sedermera närdes af hans morbroder; Danne herre betraktade allt i lifvet, och lifvet sjelft, endast från den praktiska sidan, Till och mod giftermål var en affär för honom, och det som företedde sig, som kärlek, .var för honom, endast en inledning :till.en affär. I sina förhållanden till qvinnokönet, i fråga om. äktenskap, var, hr Thomson en lika :stor .egoist, som: en; som någonsin satt sig i besittning, af en qvinnag hand. I stolt sjelfbelåtenhet kände han, att han var i tillfälle att tillfredsställa alla en qvinnas yttre fordringar; och som han sjelf icke kände några bjertats. fordringar, kunde han helt naturligt icke begripa, att hjertat öfverhufvud har några anspråk. Robest älskade Gracia i ordets rätta mening. Den tanke, som hans morbroder hade väckt hos honom fordrade upplösning af det äktenskapliga band, som hade så att säga, ingjutit hos hans älskarinna en främmande personlighet, alldenstund hon, för att begagna bibelns ord, hade blifvit ett kött med detta främmande element. Graclas förbållanden till Robert fordrade emedlertid icke så mycket en offentlig äktenskapsskilnad, som en fysisk skiljsmessa från den man, hvilken hon aldrig hade älskat och af hvars äktenskapliga umgänge hon förnedrades. Tillräckliga moraliska skäl till äktenskapsskilnad hade varit för handen, långt innan Gracia lärt känna Robert, och hvarje qvinna med sedligt sjelfmedvetande skulle i bennes belägenhet hafva ansett sig al pligt förbunden att skiljas från en man, hvars hersänge endast kunde mer och mer demoralisera i mn Sonnora Gracia tycktes hafva märkt detta, förklarlng. närmade sig Robert och gaf honora äl Ehuru Robert aldrig hade yttra skiljas, så tryckte honom dock or oåkde Vänster för hvilken vi icke känna något ord, och: hvilken