Aftonbladet – 4 oktober 1848, sida 3

Me IEEE VSCHB pil, uUpptanDas annu Ån artist, hvarom icke förmäles i 14685 års kontrakt, eller 6 T smör,, Vid beräkningen af denna post efter maskegångspiis skulle en ytverligare tunga af omkring 2 rdr banko d:abba rotehållare vid hvarje uppfordring, och det lika obehösigt ur rätt-synpunkt, som oförklarligt huru denna öfverloppspost kunnat innastla sig i den nådiga propositionen och devifrän blifvit öfverflyttad till utskottens utlätande. Häsaf är åtminstone uppenba t,att hvilken Konungens rådgifvare eller utskottens ledamöter granskat den Si 4685 års kontrakt, som bestämmer rotehållares ifrägavararde onus. skule stadnat i motsatt åsigt; dock likväl innebåller just samma omedelbart efter uppräknandet af de ariiklar, som skola utgöra utredringseller den se4ermera så kallade uppfordringskosten, följande bestämda och oförtydliga ord: hvaröfver roten intet mera bör gifva, eller bätsmannen något fordra vid hårdt straff till göran desn. Kongl. Maj:ts nådiga proposition, grundad på förvaltningens af Sjöärendena och -kammarkollegi unde:dåniga framställning i ämne:, och numera j-mväl birallen af Rikets Ständer, medgifver visserligen billighettn af de Behuslänska bätsmansrotehållarnes yrkande, att befrias från öfverklagade onus; men bestämmer tillika för den beviljade befrielsen tvenne vilkor, af hvilka det ena stär i rak strid mot det ursprungliga kontraktet, om utskylden, och det andra mot all rimlig tolkning af nu gällande författningar. I stället således för en månads utredningskost, från hvars utgörande båtsmansrotehållarne i Bohus län hädsnefter frikallas, förpligtas de, att vid uppfordring gifva båtsmannen nöjsktigt underhåll i matsäcken, eller i kontant till. sam ingsplatsen. — Att utskotten först och Ständerna sedan hunnat godkänna en sådan föreskrift är så m;chet anmärkningsvärdare, som det felaktiga deraf omständligt åragalades inom hedervärda Bondeståndet af ombud från Bobus län, som vwisa:e, huruledes af denna tolkning blefse en följd att om båtsmännen under loppet af ett år uppfordrades flera särskilda gån ger, såsom till handräckning, vapenöning, regementsoch kompanimö:en, skulle rotehållare få ut giva flera månaders kost under ett och samma år, hvilket så mycket mindre kunde öfverensstämma med 1685 års kontrakt, som deri uttryckligen stadgas, att då intet uppbrott om äret sker lill flottan, skall roten för slik utredning vara befriadn, och med ,uppbrott till flott2n icke gerna kan menas tillfällig tjenstgöring i fredstid utem flottans hufvudstation. Dessutom fistedes uppmärksamheten derpå, att vid kontraktets upprättände uppfordringskösten alldeles icke var någon båtsmannens ensak, eller afsedd för resan från roten till tjenstgöringsorten, utan snarare att betrakta såsom en tillökning i eller besparing af flottans proviantförråd; hvartill kommer, alt Rikets Stärder redan anvisat tillräckligt statsanslag för båtsmannens underhåll och aflönande från dagen af deras inställelse vid rendezvousplatsen. Om, dessa skäl oaktad: ännu näson tvekan kunde uppstå i detta afseende, undanröjdes den fullkomligen och obestridligt af föjarde strof i rotebåtsmanskontraktets 8 : Om båtsmannen tarfvar något att taga af sin rote till regementseller kompanimöte två å tre marker, då skall sådant afräknas på båtsmannens ärliga lönv. Deita stadgande är oförtydligt, och man kan således ej nog förundra sig öfver och beklaga, att det icke desto mindre blisvit af begge statsmakterpa lemnadt utan afseende. Det vill med andra ord säga, att Bohus läns båtsmansrotehållare blifvit i deras uti sjelfva rotekontraktet tillförsäkrade rätt för nära skedt. Det andra vilkoret för den båtsmansrotehållarne i Bohus län medgifna lindring består deruti, att den endast skall tillgodokomma dem, som kädanefler städja båtsmän, hyaremot de, hvilka redan äro i tjenst när förändringen vidtager, bibahållas (som det heter i den kongl. propositionen) vid den rättighet till en månads vägkost vid uppfordringar, som bätsmanskontraktet dem tillerkänner. Här stöter man ånyo på ett misstag. föranledt af okunnighet om sakförhällanden och gällande författniog. Det båtsmanskontrakt, som på detta ställe åberopas, kan icke vara något annat, än det ofta anförda hufvudkontraktet af är 1685, och detta äter, såsom icke upprättadt emellan rotchällare och båtsmänren, utar emellan de förra samt Kongl. Mej:t och Kronan, kan icke lägga hinder i vägen för vidfogande af nödige befunne förändringar il afseende på rotehål!ares och båtsmäns inbördes rättigheter och skyldigheter. Till och med om man antager, att enskilda öfverenskommeålser blifvit ingångna, som stå i strid mot besagde hufvudkontrakt, förtjente de ej ringaste afseende; ty den af kongl. förvaltningen af sjöärenderne är 1824 på nådigste befallning. utgifnerotebokinnehäller i 7 punkten: att inga kontrakter må upprättas, som icke instämma med länets fastställda hufvudkontrakt, och att, der sådane skulle finnas ingångna. desamma, såsom olaglige, skola upphäfvas och ej medföra verkan, Berörde 8 grunder sig på Kongl. brefvet den 9 November 4795, äfvensom Kongl. instruktionen för inspektören vid flottans sjötrupper den 46 Nov. 1819, 9. Orättvisan af undantaget från lindringen uti det i alla fåll nog betungande onus, som blifvit gjordt i afseende på rotehållare, som redan hafva.antagna båtsmän, och så länge dessas tjenstetid :fortgär,) torde af det föregående vara ovedersägligen ådagalagdt. Återstår nu, att likaledes visa obilligheten af omförmälte undantag. Härvid. är i synnerhet intressant. att steg för steg följa. Statssamt Allmänna Besvärsoch Eko nomiutskotten i spåren — de antaga just, ant den ifrågasatta. .månadskosten tillkommit. på en tid, då Carlskrona änpu var tjenstgöringsort för Bohus läns 9:ne bätsmanskompagnier, Detta målte väl snarare vara ett. skäl för; än mot; befrielsens utsträckande. för rotehållarpe från att gifva mänadskost till sina redan antagne båtsmän, som numera :att sin tjenstgöringsort förlagd inom länet, der de hafva sin bostad, och således: ej vidare äro i behof af en hel månads kost, för att hinna till tjenstgöringsstället. Deremot äro båtsmännen, enligt utskottens eget me1dgifvande, numera berättigade att erbålla aflöning af staten från den tid. de å samlingsplatsen inträffan, hvilken utskottens uppgift bör sålundarättas, att båtsmännens aflöning af staten utgår frän den dag de anses vara kommenderade. I och med detsamma staten sålunda besörjer båtsmännens underhåll, är han ej längre i behof af :otehållarens tillskott. Icke desto mindre påstå utskotten, att indragningen af månadskosten skulle medföra en minskning i bålsmännens aflöning och det är just hufvudsakliga skälet, eller rättare det enda svepskäl, på hvilket man behagat anse, att den för framtiden beslutade förändringen ej bör gälla för de båtsmän, som redan äro entagne, och hvilkas så kallade kontrakter förmentes derföre utgöra hinder. Under sitt öfverdrifna nit, att förebygga minskning i bätsmännens aflöning, vinnlade sig utskot0. sn rört