Aftonbladet – 4 oktober 1848, sida 2

— — — i herrlig kraft. Då märktes troner vackla, och kronor skälfde på de smordes bjessor. Nu rustades till strid för lärosatser, och egenvyttan tågsde i härnad mot brödrakärlekeo. Men andens makt i seger steg ur stoftet mot sitt ursprung, til:s kejsar Konstantin tog väldet öfver de fågelfria Christna. Och då kommo med honom kyrkofädren för att dana en form — en yttre — åt den nya läran. Döpt i de trognes blod, de trognes tro nu gafs ett namn, blef kallad religion, och fick en fristad, som benämdes kyrka. Men envåldsmakten dock förmådde ej att qväfva tron och rycka ned idta från gudahöjden, der hon strålade sitt Jjus till hela menskligheten ut. Det fanns omöjligt att förstöra spårlöst den rena Jesu-läran; och försigtigt bemäktigade sig nu envåldsmarten iden, gaf den en förfalskad pregel, och spridde den i detta skick bland folket. Det blef den kyrkolära, som på jorden sen burit namn af statens religion. Beständigt jäste elemenaterna deri, af-sjelfviskhet och kärlek, medan det sannas ande, här och der, men sparsamt sig röjde: än i värdighet och storhet, än, efcer tidehvarfvens skilda riktning, som from hänförelsa, i helig strid, för Christi graf, — än som försakelse al jordens glans och glädje mot en cell. Men ursprungstankan fortfor i sin kraft; fullt af ingiivelse var menskobjertat. Och elementerna, de skilda, jäste, tiils lifvets kraft och andens trädde upp bland: Tempelriddarne, och Jecques Mol:y, med trenne bröder, föll för envåldsmakten,! som långt förut förbundit sig med kyrkan. Molay blef bränd på bål; hans aska ströddes i fyra väderstreck, och Tempelgillet förbantades från alla troners Höjd. Nu var då kyrkan bytt till verldsligt välde, som sträckte sig till alla folk på jorden med namn af GChristne, som de kallades; och blodbefläckad sätt på Pötri stol den rena Christendomens högste bödel. Johannes Huss dock trädde upp i Böhmen, att rädda det ifrån så neelig träldom. Hen brändes, sorå Molay; hans, ande dock förblef vid lif och stridde fyrti år, och kämpar än, den dag som är i dag. Trehundra år förgått, sen sanningen sig bröt en väg i menniskornas hjertan, : och några pröster, några munkar; skilde