Aftonbladet – 4 oktober 1848, sida 1

vördnad. Republikanerna, de så kallade Belials barn,, bildade alltså en opposition, och — bragte konungen inga skänker, såsom det öfriga folket gjorde. Men Saul! uppförde sig redan med diplomatisk k!oxhet: han låtsare som om han icke hörde det. Han var nu konuog, och litade på sin makt och styrka, utan att bekymra sig om de missnöjdes röst bland folket, just som det sker ännu i deg, enligt Israels folks förste konungs exempel. Hade det varit Försynens vilja att bygga fo!kets välfärd på enväldet, så skulle den allsvåldiga Visheten sett efter andra egenskaper hos den smorde, genom hvilka han hade stått öfver allt folket, än kroppslängd. Från tidehvarf till tidehvarf, intill närvarande dag, bekräftar sig samma historia, ty litet frågar man efter exvåldsherrskarens vishet och karakter. Allt folket säxer ändå: Lycka ske konungenpom ! Hade Försynen utvalt den visasta bland folket, på det han måtte herrska genom förstånd och omdöme, då kunde verkligen enväldets försvarare hafva ett skäl för sig. Också bekräftar denne förste konungs öde, Guds ovedersägligen uttalade misshag till enväldet. Utan någon retorisk förberedelse, öfvergick smeden från denna urgamla beliga historia, till en helt ov och ipgenting mindre än helig; han sade: Det ges så kallade bfria stater — republiker — som utgilva sig för förfåktsre af demokratiska principer, men föra slafhandel, menniskohandei med svarta och hvita. Om den stat, för hvars frihet vi utgjutit vårt blod, skulle blifva en fri stat af sådant slag, så skulle en tysk smed blygas i sin graf, att han uppoffrat sitt lif för en sådan frihet. Weartilings föredrag hade flera gånger a!brutits af folkets högijudda bifallsyttringar; med en dylik och ännu mera stormande helsades har, när han pu hade slutat. Han drog sig tillbaka, och Celeste red fram och intog platsen. Allas ögon hvilade på honom. Men hade talat så mycket om honom, att man var utomordentligt nyfiken att Tå se honom. I synnerhet hade fruntimren fattat ett I:fl:gt interesse för honom, som de på allt sält sökt ådagalögga, medan han låg sjuk af sina 1 kriget erhållna sår. Det starka intryck Celeste gjorde, förorsakade en djup tystnad, i stället för det högljudda bullerssmma bifall, som annars helsar en folkets gunstling, när han bestiger talarestolen. Hans ansigte var! blekt iill följd af själsoch kreppslidanden. En patagonisk näsduk ormhöljde hans hufvud, un-; der hvilken något litet af det växande håret stack