Aftonbladet – 4 oktober 1848, sida 1

Folkets stammar voro församlade som till en kyrkparad, såsom en försmak af den militäriska styre:semetoden; och den vördnadsvärda Samuel steg upp, och vände sig till folket, och upprepade Herrans hotelse. Så säger Herren, Israels Gud: Jag förde eder utur Egypten, och frä!ste eder ur de egypters hand. och utur alla konungarikens hand, som eder förtryckte. Och j hafven i dag förkastat eder Gud, som eder utur a!l olycka och bedröfvalse hu!pit hafver, och hafven sagt: Sätt en konung öfver os. Nå väl! så går nu fram för Herren efter edra slägter och hut. Denna förfärliga Herranps röst genom Samuels mun, att herrska som en konung mot den Eviges vilja och med hans uttryckliga misshag, hade så förkrossat Herrans smorde, att han knappt kunde se hvad han hade framför sig. Och när nu Samuel framhade slägterns, så råkade man in på Matri hus af Benjamins stum, och de sökte efter den långe Saul, Kis son, men kunde icke finna honom. Då öfverlade de och sade: Vill han ännu komma hit? Och Herren svarade genom Samuel: Se! han har undanstuckit sig under ett fat. De lupo då och uppsökte honom på det gömställe der han hade undanstuckit sig, och när hen stod bland folket, var han ett hufvud högre än allt folket. Och icke utan hån och ironi sade Samuel till folket: Här sen j den Herren har utvalt, att ingen är honom lik bland allt folket. Och allt folket fröjdade sig och sade: Lycka ske konungen! Men Samuel upprepade ännu en gång för folket konungamaktens alla rättigheter, och öfverlomnade dem lagboken, och lät så folket gå, hvar och en till sitt hus. Och Saul gick äfven hem, och en del af hären gick med honom, hvilkas bjertan Gud genom den förfärliga botelsens röst hade rört, så att de, af fruktan för Herren, icke ville strax öfvergifva den koRung, som de uti sin hårdnackenhet hade begärt af bonom. I Men några Belials barno, som rätt hade förstått Herren och icke hade önskat den nya monarkien, gjorde sig litet lustiga öfver den oförskräckte kooungen, som hade gömt sig under ett fat, när han borde bafva visat sig i sitt konungsliga majestät. Huru skall denne hjelpa 0ss? sade de. De hånade och föraktade hösom i sina hjertan, emedan de, med undantag af den långa ståtliga figuren, icke kunde se något hos honom, som kunde väcka deras