Aftonbladet – 4 oktober 1848, sida 1

Och Samuel talade med Saul och bjöd honom att äta med sig, samt vara tillfreds för sina åsnor och sade: DOm åscorna, som du för tre dagar sedan borttappade, ver nu intet bekymrad; ty de äro funna. Och hvem hörer allt det goda : till i Israel? Biifver det icke ditt och hela din faders huses? Hvarefter Samuel tog ett oljeglas, göt det uppå hans hufvud och smorde honom till konung. Och sedan ai!a förberedelser blifvit gjorda, sammankallade Samuel folket till Herren i Mizpa, och sade till Israels barn (Kap. 40 v. 48 o. f.) Så säger Herren Israels Gud: Jag förde eder utur Egypten, och frälste eder ur de egypters han, och utur alla konungarikens hand, som eder förtryckte. Och j hafven i dag förkastat eder Gud, som eder utur ell olycka och bedröfve!se hulpit hafver, och hafven sagt: Sätt en konung öfver oss. Nå väl, så går nu fram för Herren efter edra slägter och kur. Och när nu Samuel framhad2a alla Israels slägter, så råkade man in på Benjamins slägt. Och som han hade Benjamins slägt fram med hennes hus, så råkade man in på Matri hus, och råkade in på Saul Kis son, och de sökte efter honom, men funno honom intet. Då frågade de åter Herren, om han ännu skulle dit komma. Herren svarade: Se, han håfver undanstuckit sig under ett fat. Då lupo de dit och hemtada honom dädan. Och då han gick fram bland folket, var han hufvudet högre än allt folket. Och Samuel sade till alit folket: Här sen j hvem Herren utvalt hafver; ty hans like är icke ibland folket. Då gladde sig allt folket och -sade: Lycka ske konungenom. Och Samuel sade folket all konungamaktens rätt, och skref det uti on bok, och ladet inför Herren. Och Samus! lät allt folket gå, hvar och en till sitt hus. Och Saul gick ock hem till Gibeah, och en del af hären gick med honom, hvilkas bjerten Gud i hade rört. Men somliga Bellals barn sade: Hvad skall denne hbjeipa oss? Och de föraktade honom och buro honom inga gåfvor; men han låtsade som han intet hörde det. Sauls offentliga utkorelse till konung bär en så) stark prägel af det tragikomiska, att det icke må! förvåna oss, att några så kallade Belials barn, hyilkas begrepp tilläfventyrs voro ljusare än folkets, gjorde vig någet lustiga öfver den nye konungen.