Aftonbladet – 3 oktober 1848, sida 3

gondera frågan, och för referenten syntes icke ens någon af dem. — Äfven Presteståndet har ogillat statsutskottets ofvan omförmälta voteringspropositioner. RESO ENN NA VARE: Anhålles hos redaktionen om benäget införande i Aftonbladet af följande: EN NY LÄROANSTALT I STOCKHOLM. Länge har man i hufvudstaden kännt behofvet af en läroanstalt, der ynglingar kunde grundligt inhemta de kunskaper, som erfordras för studentexamen, på en kortare tid än som är möjligt vid våra offentliga skolor, under deras närvarande organisation. Det finnes i samhället så många yrken och befattningar, som dels alldeles icke, dels ej utan största skada kunna umbära antingen den högre lyftning, som en mera fullständig bildning alltid gifver sin egare, eller de detaljkunskaper, som under närvarande förhållanden hufvudsakligen endast kunna erhållas vid akademierna, s2dan man förut förvärfvat ett visst förberedande kunskapsmått. Militären behöfver sådana insigter för sin forikomst, emedan han ej utan att ha!va aflagt studentexamen kan vinna officersgraden, så framt han ej genomgått kursen vid Carlberg; landtmätaren, arkitekten, konstnären, ja den piaktiske bergsmannen, fabrikören m. fl., för att kunna med förstånd och fördel sköta sina yrken. Hvar och en känner hvad utomordentligt inflytande vetenskaperna utöfva på all slags industri, och huru omöjligt det numera är för något land att i detta fall täfla n.ed ett annat, hvarken i varans godhet eller pris, utan att känng. och använda en mängd genvägar och förbättringar, som ytterst hvila på theoretisk grund. Då nu arbetssättet i de mest företagsamma länder årligen förändras, förenklas och förbättras, allt efter sonx vetenskapens sanningar mera fullständigt tillämpas, och då vårt fädernesland saknar den öfverflödiga tillgång på penningar, som gör det för andra länder så lätt att anställa äfven misslyckade försök i stort, så måste vi nöja oss med att upptaga och använda de förändringar och förbättringar, som gjorts på andra ställen och som genast och säkrast synas leda till målet. För att nu tidigt och ur första hand inhemta dessa, fordras färdighet i lefvande språk, och för att bedöma de många förändringarnes icbördes värde, en mängd andra kunskaper, som omöjligen kunna erhållas endast gerom den praktiska Ltandläggningen af yrket. Vidare: All handel sträfvar numera att blifva verldshandel. Hela jordklotet är öfverdraget af det finaste nät af handelsvägar både till lands och vatten. Folken ha begynt att sjelfva taga befattning med sina angelägenheter. Deraf uppstå, heldst tiden och iderna äro högst rörliga, ej sällan skakningar, som ofta verka högst störande i affärslifvet. För köpmannen är säledes, om han skall blifva något annat än krämare, och ej i de flesta fall famla i mörkret och handla på måfå, nödigt att känna ej blott ländernas läge, natur, beskaffenhet, aster, kommunikationsmedel m. m., utan äfven nationernas seder, karakter, behof och hjelpmedel, partiernas ställning och idernas gång i de mest bildade länder. Att denna kännedom ej kan finnas utan grundlig insigt i historia och geografi, statistik, ja till och med i filosofi, botanik m. fl. vetenskaper, är tydligt för hvar och en, som närmare upymärksammar dessa ämnen. Lägger man härtill, att medborgarens verksamhet ofta anlitas i en mä.gd medborgerliga och kommuna!a befsttningar, som fordra bäde en fullständigare, allmännare bildning och vissa detaljkunskaper, om de skola skötas till allmän belåtenhet och båtnad, så torde knappt någon klass öfver dagakarlens finnas, som utan olägenhet och skada kan sakna en högre bildning. År nu detta i hög grad förhållandet med värvarande slägte, så torde det blifva det i ännu högre med det kommande, då händelser och förhållanden nu framrycka mera på årtionden, än förut på ärhundraden. Det är således lika afgjordt, att en talrik medborgareklass behöfver en fu!lständigare bildning och att deita behof kommer att kännas ännu starkare af ett kommande slägte, som att detta behof på intet sätt är afbjelpt genom de skolor, som förefinnas. De så kallade högre lärdomsskolorna, ursprungligen inrättade för bibringandet af prestoch embetsmannabildning, hafva varit nästan helt och hållet döfva för andra medborgareklassers mest billiga fordringar, och att den torftiga föda, som de så kallade apologistskolorna hafva att erbjuda för tillfredsställandet af vetgirigheten, är otillräcklig, medgifver gerna hvar och en, som icke är alldeles fremmande i dessa ämnen. Mången derföre, som antingen ej haft tid eller råd att på för honom mindre nödiga läroämnen i de förra uppoffra läroår, som han så väl behöfde använda för vinnandet af andra insigter och färdigheter, har antisgen måst nöja sig med hvad de sednare lemna, eller ock sakna all bildning. Den som icke velat eller kunnat det, har i de flesta fall nödgats begifva sig till akademien, för att der såsom preliminarist söka vinna silt ändamål. Att ynglingen der: måst utkosta! stora summor för sitt uppehälle och sin undervisning och det oaktadt ofta tillbringa 5 till 6 terminer, innan han kunnat aflägga en svag-studentexamen; att tiden der-ota blifvit mindre väl använd och sederna mindre väl vårdade, än det kunnat:ske i hufvudstaden under anhö:igas trogna tillsyn och föräldrars hulda vård, bevisar en sorglig erfarenhet. Många föräldrar, som rtyst för dessa följter, hafva derför heldre lemrat sina barn i :saknad af den högre bildningens fördelar ; mången yngling, som skytt de stora utgifterna, först: såsom preliminarist och sedan såsom student, under det han, såsom :skiljd från hufvudstaden, måst alldeles ifvergifva den källa för sin utkomst, han der möjigen hade, har heldre qvarstadnat på den ståndpunkt af bildning, han redan innehade, än han, för att höja den; äfventyrat sitt ekonomiska sjelfbestånd och sitt lugn. Också förspordes allmänt den önskan, att det skulle finnas en läroanstalt i Stockholm, der de förberedacde kunskaperna för studentexamen kunde: vinnas, och det var: af denna inledning jag offentliggjorde min afsigt att inrätta en sådan, fullt öfvertygad att derför vinna de rättänkandes bifall och understöd. Att akademiedoenten, läraren i botaniken vid nya elementarskoan i Stockholm, hr N. J. Andersson, uppträdt i idningen Aftonbladet med en förkastelsedom öfver ula sådana inrättningar, bevisar blott, att de mest vödvändiga och gagnande företag kunna misskän1as och nedsättas; men denna motgång har hvaren nedslagit mitt mod eller stäckt mina förhoppingar eller ens minskat min ifver att i min mån agna. Nu några ord om det undervisningssätt, jag ämar följa, och om planen. 1:0 Undervisningen i låroämnena skall vara så nkel och. lättfattlig, att alla kunna följa den; utvecklingens gång naturenlig; resultaterna klart ingifna. Läraren skall ej försöka på en gång ycka upp lärjungen till sig, utan sjelf i början vedstiga till honom: och hans föreställningssätt, på let lärjungen sedan småningom må kunna med horom uppstiga till klar och redig föreställning om