skall, i det fall, som i 4 sagdt är, till fingelse eller straffarbete på högst två år, och i det fall; som i 2 sägs, till böter eler fängelse dömas. Lag samma vare ock, om sådant brott begås mot norsk tjensteman. 6 S. Varder någon af deiforestående 8S nämnda personer, i eller för embete, tjenst eller allmän beattning, dräpen; miste dråparen lifvet. Är misshandel eller ärekränkning sådan, att den i lag belägges med svårare straff, än i 4, 2 eller 5 S stadIgadt finnes; gånge som uti 6 kap. 40 sägs. 7 S. Gör man, vid offentlig förrättning, våldsamt motstånd, utan att förrättningsman våldföres; straffes med fängelse eller böter. 8 S. Nu samlar sig folkmängd tillhopa, och lägger det uppsåt å daga, att med förenadt våld sätta sig upp emot verkställighet af offentlig myndighets bud, eller att den till någon embetsåtgärd tvinga, eller att för sådan åtgär. hämnas: skingra sig de upprorsmän, på offentlig myndighets befallning, och låta sig till ordning bringas; då skola anstiftare och anförare till straffarbete på högst två år eller fängelse dömas; men de öfrige varen från straff frie. 9 S. Skingra sig ej upprorsmän, utan visa trotsighet emot offentliga myndighetens befallning; varden dömde, anstitare och anförare till straffarbete på högst fyra år, och annan del:agare i upproret till straffarbete på högst två år eller fängelse. 10 S. Göra upprorsmän våld å person, eller bryta el!er förstöra de hus, eller plundra eller förderfva de annan egendom; då skola de dömas, anstiftare och anförare till straffarbete från sex till och med tio år, och annan deltagare i upproret till straffarbete från två till och med sex år; varde ock, för våld eller annan brottslig gerning, som vid uppror begås, gerningsmannen straffad efter tyi6 kap. 40 skils. 41 S. Dräper upprorsman den, som uppror stilla vill; miste lifvet. Varder upprorsman dräpen; ligge ogild. 42 S. Har någon, muntligen infor menighet eller arnan folksamling, eller i skrift, den han utspridt e:ler utsprida låtit, till uppror uppmanat; st-affes, när uppmaningen ingen straffbar verkan hade, med fängelse. Samma leg vare om den, som annans skrift utspridt eller utsprida låtit, för att dermed komma uppror åstad. : 413 S. Till upprors stillande må krigsmanskap användas; dock äge det ej å upprorsmän vapen förr bruka, än den på stället varande civilmyndighet tre gånger ljudligen i Konungens namn befallt dem att genast ätskiljas, vid äfventyr att elj;st vapenmakt användes. Öfvergå upprorsmän så hastigt till våld, att cirilmyndigbeten ej kan så förfara, som nu sagdt är; då äge den myndighet förorordna, att upproret med vapenmakt genast stillas skall. Ej må dock, i något fall, vapen längre brukas, än civilmyrdigheten finner sådant, för upprorets stillande, nödigt vara. Med civilmyndighet förstås bär konungens befallningsbafvande, borgmästare eller polismästare istad och kronofogde å landet, eller den, som i sådan emhetsmans ställe satt är. Ar ej civilmyndighet tillstädes, och kan ej dess ankomst afbidas; då äge på stället varande högste militärbefälbafvare så förfara, som för civilmyndigheten nu stadgadt är. 14 S. Samlar sig folkmängd tillhopa och störer lugnet elier allmänna ordningen, utan att dock lägga å daga sådant uppsåt, som i 8 sägs, och stingrar sig ej den folkmängd, på offentlig myndighets befallning, utan visar trotsigbet deremot; då skola anstiftare och anförare af det upplopp till fängelse eller straffarbete på sex mårader, och annan deltagare i upploppet till böter eller fängelse dömas. Öfvergå de till våld å person el!er egendom; vare lag, som i 40, 14 och 43 SS om uppror sägs. 15 S. Ej vare menighet å landet eller i stad. förment, att sammankomma till öfverläggning om mäl eller ärende som menigheten rörer; ej heller må sådan sammankomst af offentlig myndighet upplösss, så framt der.id ej företages något, som emot Jag stridande är, eller eljest allmän ordning störer. Om tid och stalle för sammankomsten, der den ej redan, genom lag eller särskildt stadgand-, bestämd är, skall dock aomälan göras hos offentliga myndigheten i orten eller staden, så långt förut, att den kan dervid tillstädesvara, om så nödigt anses. Sker sammankomst utan sådan anmälan; straffes den, som sammankomsten föranstaltade, med bö:er till fem! o riksdaler. 46.S. Säljer eller köper man röst vid val till allmänt värf; straffes med böter till tvåhundra riksdaler eller fängelse. Lag samma vare, om någon, genom hot eller tubbande, valfriheten störer, eller eljest å val obehörigen inverkar, 47 S. Tager man häktad person eller fånge med våld lös al den, som konom gripit eller i vård hafver, eller befriar man honom genom häktes eller fängelses brytande; varde dömd till straffarbete på högst fyra år. Gör man försök till brott, som i denna sagdt ä:; straffes efter de grunder som i 3 kap. stadgas. 18 S. Befriar man häktad person eller fånge, genom list eller annorledes, utan våld; dömes till fängelse eller straffarbete på högst två år. 49 . Vid tillämprirg af straff i fall, som i 47 eller 48 8 sagdt är, skall synnerligt afseende göras å beskaffenheten af brott, hvarför den undkomne häktad eller dömd varit. 20 S. Var den undkomne för gäld häktad; då skall, i det fall, som i 47 sägs, till fängelse eller sex månaders straffarbere, och i det fall, som i 18 S sägs, till böter eller fängelsa dömas. 21 S. Häktad persons eller fånges make, syskon, skyldeman i rätt uppeller nedstigande led, eller den, som med honom i första svågerlag lika nära förenad är, eler hans fosterbarn, skall ej till straff dömas för bans befriande, i det fall, som i 18 S sägs. N , 22 8. Hvar som olofligen tager bort, rifver el!er annorledes skadar offentlig myndighets kungörelse eller underrättelse, som till allmän kännedom anslagen är, straffes med böter till tjugo riksdaler. 23 S.. Griper någon konungens befallovingshafvande i embeter, i ty att han pantar något till sig eller egenmäktigt skiljer annan vid det han innebafver, eller eljest sjelf tager sig rätt; straffes med böter till femtio riksdaler. . ; 24 6. Bryter man offenilig myndighets insegel, hvarmed saker eller. skrifter tillslutna äro, eller rubbar man lös egendom, som är satt i qvarstad eller utmätt; vare straffet böter eller fängelse. 05 G. Bryter någon mot förbud att gods skingra, eller mot förbud att gifva annans gods ut; straffes med böter till tjugofem riksdaler. 26 S. Vägrar man inträde, ehvar det vara må, åt den som, i offenilig förrällning, äger at: det fordra; böte till femtio ritsdaler. Vägrar man bkonom handräckning, den han berät:igad är att fordra; böte till tjugofem riksdaler. RR TOM