Aftonbladet – 29 september 1848, sida 3

lön, troligen lika mänga åligganden nu, som då lön erhölls. Bland de mest maktpåliggande ärc följande: De kronoutskylder, som ej betalas vid uppbördseller restmöten, måste fjerdingsmannern sedan indrifva. Och då ganska få af de resterande betala sina rester hemma hos honom eller vid kyrkan, måste han vandra omkring i socknen, föratt, om ej kontanter erhållas, förrätta utmätningar och ty åtföljande auktisner; och detta allt på egen hand. Sannolikt derföre, att dessa utmätningar inbringa blott besvär. Med alla öfriga medel, som till länsman skoa inbetalas, såsom sågqvarnsskatter, trosspassevolans och trosskusklöner m. m. förhålles på samma sätt. Den bränvinsbrännings-redskap, som ej kan framföras vid den allmänna förseglingen, måste fjerdingsman försegla, och betalningen derför — lemnas till länsman. Detta, jemte flerfaldige andra förrättningar, tyckas vara tillräcklige, äfven för en belönad fjerdingsmaån. Hvad det djupa föraktet mot länsmännen beträffar, så tror Ins. dermed ej vara någon fara. Ty skulle också en redlig man blifva föraktad, så är det blott af individer, hvilkas förakt är lika oskadligt som löjligt. Den deremot, som föraktar sin fattiga nästa, blott för slem vinning), bör ej beklaga sig om han skördar hvad han sår. Artikelförfattaren beskärmar sig deröfver: att alla länsmän skäras öfver en kam. Detta är just hvad förf. sjelf gjort, ehuru i omvänd mening; ity att han så bjertrörande beklagar alla länsmän, och säger, att de, som öfverträdt pligtens bud, varit dertill föranledda af nöden. Att Ins. ej kan instämma i detta, torde ursäktas; likasom icke precist deruti, att just länsmännen äro de, som vilja allmogen väl. Säkert är, att de fattigare bland allmogen i det distrikt, der Ins. bor, anse, och detta med rätta, sin länsman för ett plågoris,, och skulle gerna önska hans namn intaget i Litanian, bland öfrige landsplågor, ungefär på detta sätt: För länsman H.... och dess utmätningar bevare oss c. Medborgare i sydöstra delen af Sverige.