Aftonbladet – 29 september 1848, sida 2

skolorna, sjelfständighet och skyndsamhet i lagskipningen, säkerhet och lugn, ordning och frihet, att befria eller ätminstone lindra undersåtarne i de dem under kriget pålagda bördor, att beskydda samtliga hertigdömenas innevånare i deras grundade rättigheter, att skonsamt taga i betraktande de förhållanden och interessen, hvilka under kriget uppstått, äfven om de med sträng rätt icke kunna anses enlige, detta är komissionens uppgift. Med den Allsmägtiges bistånd och genom kära landsmäns samt medborgares samverkan hoppas den att lösa uppgiften., Kungörelsen är undertecknad af Moltke såsom president, samt af Johansen och Hansen såsom ledamöter, och kontrasignerad af Paulsen. Ifrån Horsens i Jatland meddelas under d. 21, att der var stor rörelse i staden, föranledd af en betydlig mängd trupper. Fyra bataljoner och de beridna jutska skarpskyttarne hade marcherat igenom, dels norrdels vester ut, för att inqvarteras i byarne deromkring. Afven lifgardet hade ditkommit, äfvensom högqvarteret, armåeexpeditionen, fältpostkontoret, m. m. Ifrån Faaborg skrifves, att den på lasarettet derstädes aflidne svenska gardisten Asp den 49 blef begrafven. Man fioner af berättelsen om högtidligheten vid begrafningen, med hvilken välvilja danskarne motsvara svenska armåens visade deltagande för deras fosterländska sak. Under klockornas ljud bortbars den bekransade kistan, skiftesvis af jägare och dragoner, genom de blomsterbeströdda gatorna, och den stora processionen utgjordes af borgare, jägare, officerare från kanonsluparne, lasarettsläkare och rekonvalescenter. En afdelning jägare paraderade och gaf tre salfvor öfver grafven. Sedan stadens pastor, konsistorialrådet Hasle hållit ett vackert tal, hvari han äfven med erkänsla omtalade det brödrafolk, hvaraf den aflidne varit en medlem, yttrade svenska öfverläkaren vid lasarettet hr Engström på sina landsmäns vägnar några förbindliga ord till talaren. En annan gardist, den siste som svenskarne efterlemnat på fältlasarettet, hade äfven aflidit. Åtskilliga danska krigsskepp, som varit använde vid blockad af tyska hamnar, hade återkommit till Köpenhamn. Nya amtmän hade blifvit utnämnde på Fyen och i Jutland, efter afskelade. I danska polisrätten hölls förhör angående förhållandet med ett agenten Jensen i Flensburg tillhörande fartyg, som vid utgåendet begagnat tysk flagg. TYSKLAND. Riksförsamlingen i Frankfurt. Den tyska nationalförsamlingens 84 session den 49 September öppnades af presidenten H. v. Gagern, som tillkännagaf representanterne vy. Auerswalds och furst v. Lichnowskys död, samt i sammanhang dermed framställde några politiska betraktelser öfver de närvarande förhållandena inom församlingen, hvilka förtjena att återgifvas in extenso. Presidenten yttrade sig som följer : Mina herrar! Det är under intrycket af debedröfligaste tilldragelser jag öppnar dagens session. Rörelsen uti vårt fädernesland har fordrat nya offer; jag säger: fordrat, nej! dessa offer hafva fallit för öfverdådet. Bland dessa offer befinna sig äfven tvenne högtärade, utmärkta medlemmar af denna församling. Djupt skakad, måste jag tillkännagifva herr v. Auerswalds och furst Lichnowskys död. Ty värr blef det ieke dessa ridderliga mäns lott att finna hvad de sökte: döden uti striden för fäderneslandet; de hafva fallit på ett skändligt sätt, genom lönnmord (Rörelse och förvåning.) Jag har med dessa ord ej velat uppreta. men jag kunde ej undertrycka känslan af den skymf, som genom denna gerning blifvit tillfogad vårt fädernesland. (Bravo!) Vi fråga oss: hvad var anledningen till, och hvilka blifva väl följderna af, denna tilldragelse? Väsendtligaste anlednivgen var beslutet af denna församlings majoritet, att Tysklands krig mot Danmark skulle hvila och fredens väg banas. Jag ärar denna öfvertygelse, men underkänner icke heller deras afsigter, som trodde att det vore bättre om striden fortsattes. Men riksförsamlingens majoritet hade beslutat annorlunda, och detta majoritetens beslut bar mött motstånd. Att ett sådant motstånd icke kan blifva ostraffadt, derom är väl intet tvifvel? (Nej! Nej!) Mina herrar! Hurudan är väl tendensen af detta upplopp? Man har sträfvat att tillintetgöra fäderneslandets enhet och öfverväldiga dess frihet. Friheten skall förmedla de tyska staternas enhet, uti norr och söder, öster och vester. Är ej detta möjligt, då är ock enheten omöjlig, och den som påstår att det södra Tyskland har en finare känsla för friheten, han anser ock enheten för omöjlig. Men upproret var ett brott emot friheten. Vi vilja frihet, och måste derföre vara eniga, samt ådagalägga att enheten går hand i hand med friheten. Om än känslan af hämnd hos oss uppblossar, fordrar jag dock af er alla, att j undertrycken densamma. Det var ett brott emot menskligheten, som framkallade sådana ogerningar, som gårdagens, Om ej detta barbari skulle hämmas, då måste jag förtvifla om vårt fäderneslands välfärd och om frihetens sak. De, som byggt sitt hopp på friheten, de må samla alla sina krafter för att qväsa denna olycksaliga fanatism, som hotar att störta fäderneslandet i barbari. — Må det tillåtas mig att härtill bifoga några politiska betraktelser, samt fatta vår framtid och samtid i ögonsigte. Den närmaste anledningen till dagens uppträden ligger uti församlingens inre splittring, hvartill ej funnits någon djupare grund. Om man bemödat sig att tygla partisinnet, så skulle vi sannolikt ej hafva upplefvat dessa scener. En talare fästade för några dagar sedan uppmärksamhet derpå, att ingen riksmi-! nistör nu kunde räkna på någon egentlig majoritet. Detta är i viss mån sannt. Det felas mini-! stören denna makt, hvarigenom folkens föreningsband sammanknytas, och genom hvilken ensamt majoriteter kunna uppkomma och folken innerligt I förenas. Al denna betraktelse följa tvenne slutsatser. Det är för det första lätt att störta en ministår, men ytterst svårt att åter bilda en ny; och det närvarande är för oss en varning att, inDan yi tillgripa dylika åtgärder, noga taga den närvarande ställningen i öfvervägande. Den andra slutsatsen är följande: Vi befinna oss nu i en ställniog, som gör det nödvändigt att understlöda enl ned LIN. mo mooLBoaen densamma cam nvuligan af.