Aftonbladet – 28 september 1848, sida 2

ställning innebär, sin författare ovetande, en osanning och en samhällsvåda. (Talrika bifallstecken.) (Forts.) SITS ENE SENNN Med utländska posten i dag erböllo vi tidningar från Berlin till och med den 23, Hamburg den 22, Paris den 20 och London den 19 dennes. DANMARK. Den gamla enkedrottningen (Fredrik den 6:tes enka) lgger svårt sjuk, som man tror, mest af familjesorger. Statsminister Hvidt lärer träda ut ur regeringen och gå tillbaka till sin förra plats som bankdirektör, och ställer sig i och med detsamma som kandidat till riksförsamlingen. Bland kandidaterne till presidentposten efter Carl Molike, i fall han verkligen skulle anses omöjlig, nämnes en Reventlow Criminil. Prins Carl af Gläcksburg har afrest till Dresden. Hamburgertidningarne innehålla åtskilliga berättelser om det fortfarande missnöjet i Holstein och en del af Slesvig, såväl med stilleståndet, som med den af konungen i Danmark utnämnde nya regeringspersonalen. I synnerhet synes grefve Carl Moltkes utnämning vålla stor uppståndelse derstädes. Då till Flensburgs magistrat ankom avis, att grefven och hans medregenter skulle ditkomma, för att der tills vidare taga sitt säte såsom provisorisk regering, hade en hop flensburgare genast d 20 dennes uppsatt en adress till Frankfurt, som skulle ådagalägga flensburgarnes tyska sinnelag. Ifrån Sonderburg hade grefve Moltke, amtman Johanssen och biskop Hausen utfärdat en proklamation, hvaruti de tillkännagifva sitt uppdrag att förestå hertigdömenas förvaltning under stilleståndet, lofva nit och opartiskhet, samt uppmana alla myndigheter att ställa sig i gemenskap med dem och under deras order, såsom den enda lagliga myndigheten. Ifrån Kiel skrifves den 24 dennes att landsförsamlingens session derstädes den dagen varit mycket orolig, dels i anledning af de sorgliga underrättelserna från Frankfurt, dels emedan strandbatteriernas och Fredriksorts afväpnande blifvit anbefaldt. På Olshausens förslag hade församlingen nedsatt en kommittg, som skulle följa noga stilleståndsvilkorens uppfyllande och anmäla till församlingen allt, som kan fordra dess uppmärksamhet, Församlingen hade medgifvit prins Fredriks af Augustenburg utträdande ur provisoriska insurgent-regeringen, under förklarande af sin tacksamhet för hans förtjenster om landet. I Kiel påstås, att Augustenburgarne ämna qvarstadna på sina gods, hertigen på Gravenstein och prinsen på Noer. Ifrån Altona berättas under samma dar, att general Miller afrest derifrån, samt att nu alla tyska trupper voro hemtåg 4, utom de 2000 man, som skola under stilleståndet qvarblifva. Frankfurts kontingentbataljon hade den 22 inträffat i Hamburg på bemmarscen. SPANIEN. Ryktet påstår, att general Pavia, som skulle aflösas i generalbefälet öfver Catalonien, icke vill lemna detta :i händerna på Cordova, utan hotat att förena sig med insurgenterna. Cordova afseste med sin stab den 43 från Madrid till Valencia och skulle derifrån på ångfartyg afgå till Barcelona. Cabrera befann sig den 8 dennes med sin kår i Olost och San Boy. Två kolonner af regeringens trupper anrycka mot honom. FRANKRIKE. I nationalförsamlingens sammankomst den 19 blef Marrast åter vald till president med stor pluralitet (527 af 670 röstande). Församlingen antog Jagförslaget om anslag af 50 millioner fr:cs till Algeriens kolonisation med 45,000 proletärfamiljer. Lamoricieres tal derför vann stort bifall. Öfverläggningen om konstitutionsförslaget fortgick. Man kände ej ännu resultatet af de den 48 om aftonen afslutade valen till tre nya ledamöter för nationalförsamlingen, men af de redan öppnade valsedlar tycktes det som Louis Napoleon, Marie och Raspail fått flesta rösterna. Den förstnämnde har blifvit vald med stor majoritet i IYonne och lärer äfven blifvit vald i Moselle och FOrne. Legationsrådet v. Thorn har aflemnat sina kreditiver, såsom österrikisk charge doffaires, och har blifvit mottagen af konseljpresidenten Cavaignac. De franska bladen omtala, att österrikiska kabinettet afgifvit en protest emot franska kabinettets yrkande, att Venedig icke skulle besättas af österrikare. Det åberopar, att vapenstilleståndet förutsätter ett slafus quo, som var innan insurrektionen, men Frankrike vill blott erkänna det status quo, som var vid stilleståndets afslutande. En stor fruntimmersförening hade stiftats, som har i spetsen konseljpresidentens och de mest inflytelserika representanters m. fl. fruar: a SS