OP AT — 2 uen———— (Införes på begäran.) Med anledning af en insänd artikel i lördagens Aftonblad meddelas följande Circulaire. Priset ä hvarje del af Exercis-reglementet för Regementerna till fot bar af undertecknad blifvit fastställdt til 32 sk. banko, hiftadt, då exemplaret direkte reqvireras hos utgifvarne, samt 40 sk. samma mynt, då det i bokhandeln försäljes, och hafva förra ledamöterna uti kommitteen för detsammas utarbetande, öfverstelöjtnantan m. ms. Hazelius och kaptenen m. m. Bruncrona, erbållit uppdrag att ombesörja detsammas tryckning, utgifvande och afsändsnde, hvarföre al:a reqvisitioner, äfvensom liqvider öfver emottagna exempler skola, under adress: Stockholm, till öfverstelöjtnant Hazelius öfversändas. Stockboilm don 2 Juni 1848. C. von Hohenhausen. Depa:texentechef. Chr. Loven. Till samt! ge Infanteriregementer och Corp er. Lika lydande med det i Landtwförsvars-departementets Commando-expedition förvarade Originaleoncept intygas af Anders Faknehjelm, generalstabsofficer. Af denna handiing, som jag haft skäl förmoda skulle vara för insändaren bekant, då den är nära tre månader gamma!, synes, att det icke är jag ensam, som erhällit uppdrag om reglementets utgifvande af trycket, utan att vi äro (vå. Derjemte synes, att afsigten varit att lemna arbetet i bokbandeln, hvilket dessutom är så naturligt, att ins:s bekymmer derom varit öfverflödigt. Utgifvarne afreste till Skåne under det exemplaren afsindes till regementerna. Först nyligen är jag koiamen till staden, och om ins. endast väntar några dagar, skall han hafva nöjet att se arbetet i bokhandeln. Hvad det emolument beträffar, som k3n vara med utgifningen förenadt, så bör det icke gå ins. till siones, enär han lärer veta, att de tvenne ledamöter i reglementskommitteen, hvilka e:hållit nämnde fördel, icke haft nägra arf:oden, i likhet med de öfriga svenska och norska ledamöter, hvilka längre tid der arbetat. Stockholm den 24 September 4848. J. A. Hazctius, Öfverstelöjt: ant. — — Redaktionen har blifvit anmodad om plats i Aftonbladet för efterföljande artikel, som synes förtjena offentlighet: Hufvudfördelen af en fri press är onekligen offentliggörandet af alla samhället rörande förhållan— den och då tit. för öfrigt prononcerat de grundsatser, att tit.. utan afseende på någon slags censideration, anser spalterne i en liberal tidning alltid böra stå öpppa för, på verkliga facta grundade, anmärkningar öfver alla slags godtyckliga missbruk, så förväntas plats för efterföljande i Atonbladet. Att de förhållanden, som anföras, grunda sig på verkliga facta derom kan enhyar lätt göra sig förvissad. För den oinvigde tycks ingenting i principväg stå i mera uppenbar strid än sanning och rätta å ena sidan samt godtyckliga missbruk och fan:astiska hugsko:t ä den andra. Personer finnas väl, hvilka äga motsatt öfvertygelse, eller som. ätminstone äga förmåga att häröfver nedtysta densamma. Såsom ett af exemplen härpå kan anföras förhållandet med våra wilitärdistriktsbefälha!vare. 94 punkten af generalbefälhafvare-instruktionen den 34 Januari 1834 föreskrifver, att generalbefälhafvarne skola ovilkorligen vara bosatte inom sina avvisade distrikter.. Af detta tycks man med skäl kunna draga den slutsats, att man ansett maktpåliggande det nämnde personer såsom vigliga lokalmyndigheler ständigt vore på sin post; dock har mar å en annan sida i verkligheten till den grad förhbisett den gifna föreskriften, att man skulle vara hågad tro, det generalbefälhafvarne i sjelfva verket vore onyttige och deras befattningar endast till i ändamål att värdigt kunna belöna medgörligheterne guand möme. Det är ej längesedan man såg generalbeälhafvaren i 3:dje mi!itärdistriktet (Westergö:hland) bo Upsala i och dess stabschef Stockholm; vidare generalbefälhafvaren i 6:te militärdistriktet (NOrrland) med hela sin stab bo i Stockholm. Att vi för närvarsnde äro på samma godtyckliga stråt, upplyser ö:te häftet af Kr. V. Akademieis Tidskrift. Deruti meddelas peg. 287, aut Kongl. Maj:t den 49 sistl. Maj förordnat generalmajor Akrell att under generallöjtnanten (generalbefä!hafsaren i 2:dra militärdistriktet Östergötbland och Smiland) friherre Pey:ons frånvaro för förrättande af inspektionsresor inom distriktet (d. v. s. under det ban fullgör sin verkliga tjenst) kanslersembetet vid krigsakademien förvaltan. Således en förnyad praktupplaga af de gamla missbruken, ty genom ofvanberörda nådiga förordnande ådagalägges ju tydligen, att herr generallöjtnant Peyron troligen för sina förtjenster såsom f. d. landshöfding, generalbefälhafvare, öfverpostdirektör, chef för landtförsvarsdepartementet m. m. fått nåd. tillstnåd, att oaktadt sin generalbefälhafvarebefattning i Öste-göthiand och Småland likväl fortfarande få vistas i Stockholm och härföre som förkläde fått bibehålla kansleriatet vid krigsakademien. Generallöjtnant Peyron har dessutom, i enlighet med hvad förenämndt är, redan en gång tillförne varit generalbefälhafvare och ifrån denna beställning tagit afsked med erhällande af 1600 rdr å:lig pension och hvilken han fortferande uppburit, ej allenast som chef för landtförsvarsdepartementet, utan äfven — märk väl — fortfar att, uppenbar strid med 64 pensionsreglementet, förminskad uppbära, sedan han ånyo blifvit förord nad till generalbefälbafvare samt i denna egenskap uppbär nämnde befattning tillhörande lön af 6000 dr ärligen — och detta allt på samma gång som Regeripgen ingår till Ständerne med enträgen anvållan öm ett ytterligare å ligt understöd a! 22,000 rdr till Armeens Pensionskassa, såsom nödvändigt ;å vida. pensionerne fortgående mä kunna utgå till sitt närvarande beiopp. — Och likväl finner man högst förunderligt att herrar statsråder m. fl. befinna sig på resande fot, när dylikt kan int: äffa. Af hvad ofvan blifvit anfördt, torde onekligen den slutsats kunna dragas, att herr Hohenhausen ned hela sitt item icke är hvad som för landtför;varet nu erfordras. Pro aris el focisn. RÄTTEGÅNGSOCB POLISSAKER. Advokatfiskalen herr J. G. Fredholm har till oliskammaren låtit uppkalla någre af hufvudstalens vinskänkar, för det de, som lära erbålit tilltand att här i cfadan untäfs a vinckäntevrket nndar