UTDRAG UR ETT BREF. Assens på Fyen den 27 Augusti 1848. Sn Nägra nyheter af vigt från krigsteatern har jag icke att meddela dig. Ryktet blåser här nästan dagligen i sin basun: den ena dagen förkunnar det fred, den andra strid. Man vet ingenting. De sista tonerna hafva dock låtit fredliga. Som ett sorgligt divertissement i vårt enformiga fältlif, hafva vi under loppet af sistförflutna vecka haft ett par begrafoingar; se här en enkel beskrifning över dem. Tvenne soldater af Tössbo kompani, Wallin och Hurtig, hafva dödt på faltlasarettet härstädes; den förstnämnde begros i dag 8 dagar sedan i Assens kyrkogård, och under ceremonien iakttogs följande ordning: 4:0 hela regementsmusiken, som blåste Carl XIII:s sorgmarsch; 2:0 25 man af Tössbo kompani under gevär, anförde af en underofficer; 3:0 liket, med bajonetten fästad på kistlocket; 4:0 processionen, bestående af: 1:sta ledet regementschefen och regementspastorn med den aflidnes korporal, Borgström, emelian sig: 2:dra ledet bataljonschefen och kompanichefen med en fo!dat af korporalskapet; derefter alla officerarne af 2:dra bataljonen, två och två, med en soldat; 3:0 stadens kommendant och auktoritetspersoner m. fl., hvaribland syntes tvenne justitieråder med Dannebrogskraschanen på bröstet; 6:0 25 man danska dragoner och 7:o 25 man af kongl. Görha artilleriregemente. Näst framför liket gingo 45 utmärkt väl klädda tjensteflickor, svarta från topp tiil tå, med korgar på armen, och strödde blommor och gröna dvistar på vägen från kyrkan till grafven. Begrafningen försiggick kl. emellan 5 och 6 på cftermiddagen och gynnades af det herrligaste väder. Hurtig begrofs i fredags med alldeles samma ceremoni. De båda vapenbröderna hvila nu tält bredvid hvarandra på en vacker plats i den främmande jorden. Stadens bättre damer hafva de sednare dagarne prydt deras grafvar med friska eklöfskransar. De hafva slutat sitt fälttåg, de båda krikskamraterna: — de voro de första bland oss, som yunno seger: må de hvila i frid! — Säkert skall minnet af denna tilldragelse lefya länge i Assens, och såkert skall man långt bort i framtiden, i lugnare dagar än pu, för den resande, som besöker stadens vackra kyrkogård, utvisa de svenska soldaternas grafvar. SE (ÅA. FT.)