Aftonbladet – 26 september 1848, sida 3

kunde ej vidtagas utan rotehållarnes begifvande, och till de förändringar i åligganden, som. deraf uppkommo, måste höra allt hvad i den kongl. författningen icke blifvit uttryckligen upptaget, följaktligen äfven upphörandet af ifrågasatte släpklädning. I afseende åter på alla de båtsmän, hvilka kommit i tjenst efter den 40 September 4816, är omförmälte kontrakt eller rotebok deruti oförtydlig och med meranämnde kovgl. kungörelses både bokstaf och anda öfverensstämmande, att släpklädning för bå:tsmannen ej eger eller sanningsenligt egt rum bland rotehållarnes skyldigheter. Under åberopånde af någon stationsbefälhafvarens skrifvelse, som åter skall grundat sig på en af EK. M. tillkännagifven nådig önskan, hade emedlertid kompanichefen, hr kaptenlöjtnånten och riddaren Appelberg, genom kungörelser sistl. år, sammankallat rotehållare inom distriktet, för att höras öfver förutnämnde sparbanksinrättning, då, enligt kungöre!sens ordalydelse, vid samma tillfälle skulle förekomma jemväl en af båtsmännen väckt friga pom släpklädninog, ej allenast för de år, hvilka preskription icke ågått, utan ock för kommande ti,der., Man borde ej kunnat föreställa sig, efter hvad ofvan är visadt, att båtsmännen eller rättare deras syvliga målsmän, skulle, till stöd för ett så orimligt anspråk, kunna åberopa prejudikatet af en från regeringen utgången resolution. Och likväl var sådant vid detta tillfälle förhållandet. Genom beslut den 8 Sept. 1846, under konungens frånvaro unodertecknadt af den då tillförordnade regeringen, samt kontrasigneradt af R. Gynter, har denna fastställt förvaltningens af sjöärenderna den 26 förutgångne Februari meddelte utslag, i anledning ef Götbeborgs stads borgerskaps äldstes besvär öfver befälbafvarens vid Göthbheborgs station af flottan den 4 November 4845 gifna resolution, hvaruti Götheborgs stad, såsom båtsmansroterad, ålades att utgöra slapklådningen af vadmal till båtsmannen, då han är hemma på roten, af det skäl, att föreskriften derom ansigs icke va:a ändrad genom den enligt kongl. kungörelsen den 40 Sept. 1846 verkställda reglering i afseende på båtsmansbeklädnaden, enär denna reglering endast syntes omfatta de utredningsoch beklädnadspersedlar, hvilka båtsmännen vid uppfordrivg till tjenstgöring tillkomma. Säkrare voro ej hvarken stationschefen, förvaltningen af sjöärendena eller den tillförordnade regeringen på sin sak, än att den syntesn att släpklädningen borde fortfarande utgå, äfven efter 4816, och det osktadt samma förvaltning, på sätt redan är anfördt, i dess på nådigste befallning utgifne rotebok uttryckligen sagt, att släpklädning kunde komma i fråga endast åt de båtsmän, som verit i tjenst före kongl. kungörelsen acn 40 Sept. 1816, med tillägg af nya namnet årlig i stället för den tid båtsmannen vore hemma på rolen, hvarom 4683 års kontrakt, 6 Y talar. Det var regeringers ofvannämnda beslut hr kapteplöjtnanten och riddaren Appelberg tog till utgårgspunkt, för att öfvertela rotehållarne vid Bohus läng andra båtsmanskompani, att ikläda sig en ytterligare ganska betydlig afgift. Med biträce af bäradsböfdiog Ryberg, lyckades han mer än0 väl med Askims härads rotehållare, hvilka förbundit sig ej allenast att för framtiden åriigen till sina båtsmän utgifva värdet af en slåpklädning efter markegångspris, utan äfven femtio rdr rgs i ett för allt för den förflutna tiden för de båtsmansovummer, hvika varit med samma karl under de sednaste åren försedd, och för de båtsmän, hvilka ljent mindre år, proportionsvis för hvarje numtus? efter samma beräkningsgrund, utan afseende på av flera eller fårre år en person varit egare af ent? terad hemmansdel. Det är af sålunda sammanbragte medel fond skulle bildas till den åsyftade sparbarken, Härvid är likväl ett litet nota bene i öfverenskommelsen att iaktitaga, som torde ha undfallit Askims hedervärda rotehållares uppmärksamhet. Den afbandling de ingått med kompanichefen, innehåller i 3:dje punkten, att insamlingen till denna vackra fond först skulle vidtaga, vefter det häradshöfding Bybergs betingade arfvode afgåtts. Beloppet af detta finnes likväl icke uppgifvet. Det är således icke omöjligt, aw arivodet komme alt dela med fonden, så att sparbankens kassabebållning blefve lätt räknad. Men må derföre icke undra på, att de fleste rotehållare i Bohuslän sett sig bättre för. De bafra visserligen ingenting emot stifvandet af en sparbaik för håtsmännep, om Waeadstena krigsmanshuskassa icke kunde vara dertill användbar; men att medlen dertill icke dess mindre måste sökas på annan väg, än genom försöket att upplifva ett onus, som redan över trettiotvå år varit afskaffadt, emot vederlaget af mörkblå båtsmansbeklädnad, i stället för den förut brukliga grå vadmalsklädningen. Det vore emot förnyade försök, eller så beskaffade som ännu ej skett, man ansett det vara en pligt at härpå fösta uppmärksamhet.