Aftonbladet – 26 september 1848, sida 2

ee oo EG 6 Lä det var icke längesedan, som Aftonbladet innehöll en framställning om resultaterna af denna reform, hvilken bestod dels deri, att postportot för hela England gjordes lika och nedsattes till en penny, eller ej fullt fyra skillingar riksgälds för vanliga bref under ett lods vigt, dels ock deruti, att brefven kunna på förhand förses med en serskildt dertill inrättad pappersstämpel, som kostar en penny och hvaraf enhvar kan förse sig med ett tillräckligt antal Få förhand, bvarefter brefvet blott inlemnas och avses frankeradt, d. v. s. att postportot anses betalt. Det är kovappt möjligt att betvifla, att statskassan skulle hsfva lika stor virst som allmävheten hade fördel af, om en sådan reform äfven bär infördes. I Sverige finnas för närvarande 433 postkontor. Detta antal skulle kunna mångdubblas, om man antoge ett uniformt porto, att betalas med stämpladt papper. Man kunde då inrätta ett postkontor i hverje by, vid alla egendomar, bruk o, s. v., och insamla bref på måhända tusen ställen i landet. Dertill behöfdes då icke något egentligt postkontor med uppbörd och stor personal, utan endast en breflåda och en person som inlade brefven i väskan och atlemnade denna till postiljonen då han passerade. Stämplarne skulle hållas till salu endast på de egentliga postkontoren. Postmästaren kunde dock, på sitt ansvar, hafva åtskilliga agenter i distrikter och åt dessa afstå någon del af försäljningsprovisionen. Staten erhölle derigenom sin inkomst på förhand, då alla stämplar skulle betalas kontant. — Nu redovisas uppbörden icke förr än efter en längre tids förlopp. — Tillöknivgen i brefvens antal skulle snart ersätta kostnaden för reformens införande; ty denna kostnad uppkomme egentligen endast genom den nedsättning i nu gällande taxa, som blefve nödvändig för att reducera portot till likhet öfver hela landet; och om man antoge detta till 4 sk. bko, så kunde förlusten, på det nuvarande antalet bref, icke blifva betydligare, än att den redan första eller andra året uppvägdes af inkomsten för dem, som samlades på de många nya postkontoren. Ett nytt bref framkallar vanligen åtminstone ett svar; ofta hela generationer afkomlingar. — Säkert är, att korrespondensen tilltager i stor progression för hvarje tillfälle som erbjudes att skrifva, och Sverige står ännu i detta afseende långt bakom det öfriga Europa. Det är förnämligast för att bereda sådana tillfällen, som man borde vara betänkt på att införa det Hillska systemet. Det bör ej förbises, att det största hindret mot brefvexlingens förökning ligger deri, att största delen af befolkningen, som bor på landet, har långa vägar, ofta flera mil till närmaste postkontor. Utom i städerna finnas blott 45 sådana i hela riket. Blutt en ringa del af nationen kan således, utan särskild ganska betydlig kostnad, draga nytta af postverket. Kunde man anställa en beräkning öfver de utgifter, som Nationen, i det hela taget, får vidkännas för sin brefvexling, deruti inberäknad kostnaden för alla de enskilda postbuden öfver hela landet till och från postkontoren; så skulle man finna att all denna kostnad vida öfverstiger statsverkets behållning af post-intraden, och att således det svenska postväsendet, långt ifrån att lemna öfverskott, såsom man tror, i sjelfva verket af nationen betalas ganska dyrt. — Om nu staten öfvertoge alltsammans, hvilket den kan göra i fall det likformiga portot och de derpå beroende stämplarne infördes; så skulle ganska säkert det hela kunna drifvas med vida mindre verklig kostnad än nu, då på landet hvar och en nödgas sända särskilda bud. Den för allmogen betungande kronobrefbäringen skulle derigenom kunna med tiden alldeles undvaras eller åtminstone högst betydligt inskränkas och rätt måvga menniskor på ett nyttigt sätt sysselsättas. Det finnes också icke i något af de mera civiliserade länderna, der postverket numera är så bristfälligt eller ofullkomligt som i Sverige, oaktadt de ökade lättnader och de bemödanden för snabbare kommunikationer, som i sednare tider skett och som rättvisligen böra erkännas. Allt hvad vi här ofvan yttrat skall inses ännu klarare efter genomläsningen af den ofvannämnde brochyren, bvilken för öfrigt kan rekommenderas äfven såsom blott underhållningslektyr. Författaren har med omsorg och urskiljning hopsamlat, och rätt fullständigt, men med undvikande af onödig vidlyftighet, på ett populärt sätt framställt såväl en historik om postreformens införande i England, som en åskådlig beskrifning i kortbet af de hufvudsakligaste författnipgarne angående brefs befordrande, och slutligen bar han äfven lemnat flera upplysningar af värde om sjelfva postförvaltningens vidlyftiga mekanism. Brochyren börjas med en beskrifning på generalpostkontoret i London. Följande intressanta utdrag af detta stycke, samt af den beskrifning som lemnas på brefsorteringen, kan tjena såsom prof på förf:s framställningssätt : Det nuvarande general postkontoret uppfördes under sednare delen af Georg den IV:des regering och öppnades för allmänheten den 23 September 1899. Hela huset är af huggen sten och anses för en af de vackraste byggnader i London. Desslängd är 389 fot. I midten är en portik med ett stort urverk, hvars glastafla inifrån upplyses under natten. Från portiken inträder man i en stor vestibul, som bildar en genomgång tvärs genom hela byggnaden. Denna vestibul, hvars tak uppbäres af sex joniska pelare af portlandsten, är 80 fot bred, 60 fot lång och 50 fot hög. På norra sidan finnas särskilta emottagningskontor, för inrikes bref, för tidningar och för utrikes bref. På södra sidan äro kontor för såkallade Money-Orders, för general NnAsteokratararon anh kamerersren S2Mt kontoret för