Aftonbladet – 26 september 1848, sida 1

RER EEE —— hj till konflikter, men likväl ej till blodsutgjutelse. Trupper med kanoner drogo sig framåt Bäckerstrasse mot universitetet, men marscherade snart tillbaka, då inga barrikader upprättades. Riksdagen, som hade förklarat sig i permanens, tog derjemte en del af exekutiva makten till sig, och lät uppfordra ministeren att draga militären tillbaka. Denna uppfordran behöfdes dock ej, emedan truppernas återmarsch redan var verkställd. Tvenne kommissioner insattes, hvaraf den ena skulle ställas vid sidan al ministeren, och den andra sändas till : Aula. Aula aflät en loyalitetsaddress till ricsdagen. Ministeren offentliggjorde en proklamation, hvari den värjde sig mot lögnaktiga rykten, såsom att hafva velat upplösa akademiska legionen o. d. Wiens radikala blad, hvilka utgöra flertalet, framställa, i sina betraktelser öfver d. 13 Sept., militärens utryckande såsom en ändamålslös och perfid åtgärd; de påstå, att akademiska legionens upplösning varit formligen planerad af en högre hand, som haft sitt hemliga spel med i saken. Man vet, att vid dylika bändelser mörka rykten flyga öfver från det ena partiets läger till det andra, och der alltför begärligt tros. Faktiskt är, att flera ungrare i dessa dagar här blifvit bäktade. En stor del af publiken anser också händelserna den 43 Sept. vara en följd af ungersk inflytelse, Under det att Jellachich oupphörligt rycker fram i Ungern, har det moderata partiet i. Pesth, efter lifliga mellanscener inom najienalförsamlingen, gått segrande ur striden. Grefve Batthyany, furst Esterhazy och baron Vonkheim nämnas åter som medlemmar af ett nytt kabiuett. Om denna kombination icke störes genom en ny revolutionär rörelse, så torde genom den en förmedling mellan Ungern och Kroatien inträda, hvilken nu anses för en omöjlighet, men ändock torde kunna sättas i verket, eller åtminstone inledas. Af Wienerhofvet framställas följande vilkor för ungerska ministeren: 4) en konferens skall sammanträda, bestående af ledamöter, tagne ur härvarande ministere och ur den ungerska; till denna konferens skall uttryckligen banen Jellachich inlåtas. 2) De personliga förföljelserna mot metropoliten Aajacci skola genast upphöra. 3) Fiendtligbeterna skola på begge sidorna inställas. 4) Militärgränsen skall genast ställas under Wienerkabineutets befallning. Man tror ej, att Ungern skall låta det komma till det yttersta och vögra förslaget. De sednaste underrättelserna från Ungern låta ganska gynsamt. Blodsutgjutelsen torde alldeles inställas, emedan nya underhandlare ankommit till Wien. På riksdagen: valdes den hitiills fungerande presidenten Strobach ånyo till denna befattning. EZ. Hr Frans Raveaux, tyska riksföreståndarens sändebud till Schweiziska Edsförbundet, bade anländt till Bern och skulle den 44 September, kl. 4 e. m., högtidligen öfverlemna sina kreditiver till Edslörbundsdagens ordförande. Fillika medförde ban följande skrifve!se från riksföreståndaren till förorten Berns schultheis och statsråd: Årade herrar och käre vänner! Lagstiftande Församlingen i Frankfurt am Main har i sin sammankomst den 28 Juni valt mig till Riksförestånare öfver Tyskland. Medan det tyska folket förverkligar den detssmma dyrbara tankan om enheten, har det anförtrott mig den makt, som jag antagit, med fosterländskt bifall. af de tyska furstarre, som äro genomträngda af pligtens högsta känslor. Denna makt är kallad att intaga en ny och laglikmätig ställning i Folkens råd. Jag tillkännagifver er, ärade käre vänner, med särdeles glädjefull sinneslyftning, öfvertagandet af Tysklands provisorika centralstyrelse. Land och folk i Schweiz äro mig bekanta och förtrogna; jag minnes många ädla chwWeiziske män, hvilkas välönskningar följa mig i nitt kall, och jag fattar likheten emellan de förlager, på hvilkas utförande de kommande dagarnes älgång beror, för Tyskland, så väl söm för Schweiz. Måtte det lyckas begge folken att befästa och förtärka enigheten, utan att störa välgörande egeneter! — Jag uppdrager åt ombudet i tyska riksörsamlingen, Franz Raveaux, att till eder, ärade errar, öfverlemna denna skrifvelse, att försäkra eer om min bjertliga vänskap för Schweiz, och att, i vidt ban förmår, bidraga till knytandet af det Nlkrättliga umgänget emellan de öfyersta myndigeteraa i Tyskland och Schweiz. Städse skall jag handling ädagalägga den uppriktiga högaktning ch den beredvillighet till hvarje vänskapligt medifvande, hvarmed jag förblifver, ärade herrar och äre vänner, eder välbevägne Johan. Heckscher. Frankfurt a. M., 30 Aug., 1848. ITALIEN. En Yysk utskickad af hög rang hade anndt till Radetzkuvs Ilzoer: föltmarsLallan 2 7