den sistnämnde. LAPPFOLKETS UTROTANDE. — En resande bar till Hernösands-posten, skrifvit följande bref: Jag skrifver dessa reder i Fatmomakke, ett kavell i Wilhelmina socken. Det är belöget vid Kultsjön, den stora och vackra sjön, i hvilken Ånsermöanelfvens båda källloder nedfal!a. Runåtomring höja sig höga, snöklädda, och i år, till följd a den kalla sommaren, mer än vanligt snöklädda jell, hvilka blott här och der öppna mellan sig senom någon djup dal väg för brusande strömnar. Naturen är här fullt nordiskt skön: det är raft i konturerna, skönhet i sammansättningen, nen det dystra, melankoliska skimrar allestädes genom. Här har jag i dag sett hundradetals Lappar — lessa fjellvergar och troll, om hvilka våra myther ala. Ömkansvärda äro dessa naturbarn. Vid förta anblicken af deras anlete kan man se buru lycklige de äro i sin lycka, ty så kan man med käl kalla den förnojsamhet och resignation, hvarned de lida så den yttre naturens, som svenskens våldsamheter. En djup melankoli är målad på devas pannor; och vi, svensker, kunna anklaga oss att hafva ditsatt det dystraste draget. Ty af oss nafva de alltid erfarit fiendtligt sinnelag (?), dels i uppenbar fejd, dels och förnämligast i listiga angrepp (?) på deras timliga välstånd, hvilka jag för ingen del anser höfvas den svenska ärligheten. Vi hafva läst om Birkarlarne, huru de: foro fram i Lappmarken; men sådana finnas, ty värr, ännu många. Och de närboende nybyggarnes behandliog af lapparne, är den icke utmärkt af verkliga illdåd ? pDet är icke nog, att de hafva trängt dem ända upp till fjellen, att dessa oj heller fås af dem i oinkräktad besittning, utan insynas, åtminstone skogsregionen deraf, årligen allt flera till nybyggares ängar och betesmarker; det är icke nog, säger jag, att lapparne på sådant sätt blifvit jagade på de kalla, snötäckta fjellen, utan skogstrakterna derunder uppbrännas ä!ven, för att riktigt göra kolp, såsom ordspråket lyder, af den beklagansvärda nationen. Eller kan det tänkes, att ett nomadiserande folk på slikt sätt skall kunna bestå? Det lefver lyckligt der på fjellen, så länge sommaren räcker. Men då vintern kommer m d sin ofantliga snö, och stormarna rasa och drifvorna yra, är det omöjlikt för lappen, så lapp han är, att längre stanna på fjellen. Han måste begifva sig nedtill dalarne och skogen. Men hvar finner han der bete åt sina renar? Nybyggaren har varit så bjertlöst omtänksam, alt ban till sin säkerhet låtit skogseldar gå öfver nästan hvar fotbredd land, så att lappen knappt finner så mycken föda åt sin bjord, att han utan fara kan flytta öfver de stora svedjelanden. Åro icke sådana handlingar egnade att undergräfva lappska folket i dess djupaste rötter? Man säger: åkerbruket är bättre och högre än nomadlifvet; man bör derföre befordra det förra och undertrycka det sednarep. Det kan ej nekas, at åkerbrukaren hunnit längre i mensklig bildning; men; skall. derför lappen, som på intet vilkor vill öfverge sitt nomadlif, ej finna en plats på jorden, der ban-får lefva? — Man vill tvinga honom; men dåsmen käoner hans, kärlek. till sin rechn, .och ve att han nästan heldre dör, än lemnar densamma kan det vara rätt att tvioga honom till nöd och elände, :och gradvis förintelse derför, att han ickt vill öfvergå tillsen bildningsgrad, som högre aktas Kar det ej vara möjligt, att han af en vis verlds styrelse fått just denna bestämmelse? — Man vil utrota nomadlifvet; men detta bör naturligtvis sk På ett förnufsigt sätt, så att icke menniskan, uta blott nomaden utrotas. Begeripgen har. redan vid tagit .de bästa mått och steg: lepp-barnens inac. kordering bos svenskar, för 8tt bibringa dem svensk bildning. Kunna de också på samma gång vänja och öfvas i svenskt arbete och arbetsamhet, si torde öfvergången från nomadlifvet inom en mans ålder eller två: vara temligen afgjord. Men ick bör det ske genom skogsbränning; ty derigenon förstöras rehbparne, som icke finna pågon föda, och den utblottade.lappen : blir svenskarnes fattigbjon men iogen, nybyggare, ty han saknar dertill al skicklighet.n Sn RIESDAGEN. RIDDERSKAPET -OCH ADELNS DISKUSSIO I NER ÖFVER: FÖRSLÅGEN TILL VOTF RINGSPROPOSITIONER OM SKATTEFÖR .ENKLINGEN. . Såsom förut är nämndt, förekom statsutskot tets utl.: Nio 349, ibnebållande omförmält Iförsleg, hos adeln sistl. lördag.