mdömen, för att dermed förmå församlingen att j välja mig till ledamot i sockennämnden; — vilken söndagen den 27 Febr. detta år uti Taums kyrka med knuten hand och utsträckt arm vredesmode sökte förmå mig att under den tid olket gick ur kyrkan, stå vid kyrkedörren och kämmas, för det, efter som hr prosten uttryckte ig, jag oredigt, olagligt och dåligt uppfört mig iom ordförande uti Tanums sockens fattigvårdstyrelsen, — och hvilken, i egenskap af pastor i Tanum, inför kongl. maj:ts höga befallniogsbafvanle uti Götheborg den 235 sistl: Mars mot mig nytjat ett skrifsätt, si förnärmande, att han synes slömt sig sjelf och det andliga embete han bekläsler, — för alla dessa i embetsärenden gjorda tillsöranden stånda det ansvar och den påföljd rikets egar och gällande författningar härför stadga, föroehållanie mig i öfrigt fri och öppen talan i mået till hela sin vidd, etc. Dä målet förekom, infann sig såsom ombud för rosten Strettenberg klockaren Lysell och derjemte cyrkoherden i Qville såsom konsistoriiombud, men ;varanden kom ej sjelf, utan hade ingifvit en skrift, leri han gjorde invändning mot domstolens behöighet att upptaga målet, och förklarade sig hysa ör mycken aktning för gällande lagar, för att vilja ;vara inför annan myndighet än konsistorium. Häruti instämde äfven konsistoriiombudet. Häradsrätten ogillade imedlertid invändningen Då käranden, som var på stället, ej ville medgifva, att prosten i sådan sak fick svara genom ombud, inann sig ock hr Strettenberg härefter, men lärer visat en särdeles häftighet och påstått att domstoen begått rättegångsfel. Undersökningen räckte från kl. 44 förmiddagen till 7 på aftonen. Flera vittnen omtalade, att prosten hade begärt gåfvor och skänker och framställt sädan begäran till och med under sjelfva läsförhören; han hade ock, enligt hvad det uppgafs, emottagit hvarjehanda sådana gåfvor både kontant och in natura. Åtskiliga vittnen lära intygat att ban vid särskilda tillfällen sökt hindra församlingen ifrån att välja Paul Andersson till elektor vid riksdagsmannavalet och ill ordförande i sockennämnden. Ett par vittnen sade, alt svaranden söndagen d. 27 Februari inför församlingen pekat finger åt Paul Andersson. Afven angående sonens behandling lära komprometterande vittnesmål förekommit. En person lärer sålunda berättat, att gossen vid förhöret sutit långt från presten, och då denne frågat gossen: hvad sades sist ? samt gossen svarat att han ej hört det, hade prosten med vrede fattat gossen i kläderna, lragit fram honom öfver bänkarna och bedt honom gå i skamvrån, hvartill platsen vid nedra kyrkodörren blifvit anvisad. Men då gossen hade stannat vid en bänk vid venstra sidan af kyrkan, hade prosten gått efter och skuffat till honom. Sedermera hade prosten åter låtit leda fram honom och befallt två af läsebarnen att tuta högt i öronen på gossen. Målet blef uppskjutet för ytterligare upplysningars införskaffande. Vi torde framdeles få tillfälle att ur protokollet meddela några flera detaljer om detta mäl. Emedlertid lärer det ej vara för mycket sagdt, att en rest, som ådagalägger sådana egenskaper — prosten Strettenberg är redan förut ryktbar för sin snålbet, hvarpå flera andra exempel-blifvit citerade — och som viser så ringa förmåga att beherrska utbrotten af ett vresigt sinnelag, är föga tjenlig till själasörjare och att inplanta kristendomens milda dygder hos de unga, som skola beredas till sin första nattvardsgång.