Aftonbladet – 23 september 1848, sida 1

För att leda samtalet på någonting annat, under rättade han dem om en raritet, som han ha-e för med sig — en diamant af andra klassen, som hai hada köpt för guldsand. Hedra mig med ert säll skap till middagen 1 dag, alla tre, mina herrar, tillade hen, då skall jag hafva det nöjet visa ede diamanten: det är någonting mycket utmärkt. Fitz och Thorfin öxottogo bjudniogen. Kapter Hinango ursäktade sig artigt, på den grund att har olyckligtvis måste gå till Praya Grande, och icke kunde återkomma förrän sent på aftonen, hvilket hi Ciosting mycket beklagade. : Båda hade alltid stått på den besynnerliga foter af sällskaplig beröring såsom män, hvilka ömsesidig! kände den mest afsjorda veder.ilja för hvarandra men icse fucnit någon orsak att bryta med hvar. andra, emedan de i sjelfva verket aldrig hade kommit i några närmare förhållanden till hvarandra Hr Closting kände blott alt för väl, att Hinangc visste af de ungdomsstreck, hvarigenom denne förvärfvat sig namn eaf den andre Csirtouche, men han kände likaledes Hinangos förra stålining, och om: fattade gerna tillfället att toga honom under armen på galorna, för att synas intim med honom, och sålunda begagna horom som förkläde för sitt nå,ot maskstungna rykte. Robert berältzada sin morbror. su hin hade bli vit bjuden till middeg hos hr Ciosuing, och att han hada antagit bjudningeu. Det tycker jag a!ls icke om,, svaråde den gamle engelsmannep, och skulle haldre hafva sett, om. ni hadå afböjt det. Glöm aldrig skillnaden emellan beröring med menniskor i affärer öch i umgängel. Vi kunna göra och vi göra affärer med män, hvilkas umgänge vi måste undvika, emedan det skulle kompromettera oss. Ni förstår mig, Robert; deruti ligger skillnaden. Är då hr Clostings rykte så dåligt, att jag måte vara förlägen för att anses bekant med honom ? rågade Robert. Min gosse! Jag har tillräckligt underrättat mig om. honom, och känner ganska noga hela hans hitoria. Om han icke vore en så genompiskad stälm, tt han förstår förskaffa sig en viss yttre cktning, kulle jag icke hafva inlåtit mig ens i affirer med wonom. Dessutom halva vi vid dem egentligen enlast med hr Forro att göra; hans kompanjons namn ämnes icke. Man hviskar här om många strecy, om hen har spelat i Europas; men med visshet vet nan, att han tre gånger på ett skickligt sätt gjort jankrutt på olika ställen i det inre af landet, samt vedragit och stulit gsnom falska dokumenter; och let är nog. Men vi skulle i stora städer icke få