Aftonbladet – 23 september 1848, sida 1

bJag tog mig i går den friheten att lemna er mit kort, när jag hemtade min hustru, som helsar e! och ber er, att ni ville spist middag mod oss i dag. Ni måste i staden hafva blifvit genom herr Forro bakant med. mitt hus. Robert hade en svår strid ait undergå. Det beslut, -som omständigheterna påtvängo honom, att undvika den vän; från hvilken ban i andan aldrig mer kunde skiljas, vacklade vid denna gästfria inbjudning, vid tanken på att återse denna vän, änskönt i en mans närvaro, hvars sällskap var honom obehagligt, och verkade på honom som jern på en somnambul. Jåg tackar ers, svarade han efter en paus; pjag tackar er och er fru för er godhetsfulla inbjudning, och skall taga mig den friheten att komma. Var god och framför min högaktning. i Hr Forro ledde sedan samtalet på affåren, emedan de nödvändigt måste öfverlägga om många omständigheter vid det påbörjade förstaget. Robert betjenade sig nu af tillfället att föra då båda affårsmännen i ht Thomsons rum, för hjilken hr Closting nu äfven presenterades, Den unga mannen öfverlät affärens uppgörande åt sin morbror, och återvände till sin korrespondens, Hr Fitz satt denna förmiddag såsom, vanligt isin stora verkstad, och sjöng just. sin favoritsång, då Thorfin och Hinango inträdde, hvilka då och då besökte bonom. Kaptenen på Astrala hade beställt några instrumenter af honom, hvilka han önskade tärdiggjorda innan kort. Astronomens ständigt goda lyone förlängde samtalet om ett och annat, och slutligen ökades sällskapet med hr Closting, som med mycken artighet helsade på sina landsmän, och berättade, i sitt svar på hr Fitz fråga rörande det inre i Brasilien, hvad han ansåg kunna intressera honom och de -andra närvarande. 7 Bland: annat frågade honom äfven hr Fitz om denunge .man, hvilken han-hade fört med sig från Europas som sin sekreterare; och upplystes, att han ör fulla :tyå-månader sedan hade. skiljt den imvörtinenta kerlen, : från sin tjenst, och icke visste. vart han sedan tagit Vägen. . l pDet tycktes annars -vara en förståndig ung man, ned mycken tal anska vettgirig,, anmärkte Thorin. ang och g girig I I bNog.:var: han mycket forskningslysten, inföll br. lostiog småleende ;.. phan lade sig blott för mycket saker, som icke: angingo honom. Ånnars förnekar ! ag icke hans goda egenskaper — icke alls.n