der bönderna yrka afskaffandet af alla tjenstster skulle nämnas hr von Strotza, en utmärkt och kraftfull general, men absolutist af första sorten ; till justitieminister presidenten Wentzel, hvilken såsom statsåklagare ledde polska högmålsransakningen, och icke njuter särdeles förtroende hos det liberala partiet. — Sådan är dagens ministerlista; men många svårigheter möta dess antagande; och för ögonblicket kan iogen säga huru morgondagen kommer att se ut. Varaktighet åt den nya ministeren synes endast kunna påräknas om valet skedde i kammarens center, med tillägg af en eller två ledamöter från den moderata venstern; men icke kan man vänta något långvarigt bestånd åt en minister med Beckerath i spetsen. Konungen visar den häftigaste vedervilja mot tidsandans demokratiska utvecklingar. Annu har ingen ibland de hittills förbrukade ministererna kunnat förmå honom att fastställa den af nationalförsamlingen antagna lagen om döds-l. straffens upphäfvande, och likaså saknar Habeas-Corpus-akten änvnu H. M:ts underskrift. , Derjemte är det väl bekant huru mycket konungen bar emot den af konstitutionsutskottet föreslagna nya grundlagen. Emedlertid är icke alt hoppas alt någon afprutning på detta förslag hos nationalförsamlingen, utom i former — t. ex. alt adeln gerna må behålla sina adelstitlar, fastän adelns betydelse, såsom statselement, är genom denna grundlag utiryckligen upphäfven — och lika så litet är med. denna lag att tänka på den just nu omtvistade öfverensstämmelsen emellan kronan och repre-l sentationen, såsom vilkor för en af den sed-l nare beslutad lagbestämmelses giltighet. Vill kronan icke gå in på dessa förändringar i det gamla systemet, så är en fullständig brytning gifven emellan henne och nationalförsamlingen; och hvar har kronan nödigt understöd till ge-l nomdrifvande af sina särskilda syften? ... Visserligen kan man hänvisa på de stora riddargodsägarne, på adeln och på armeen; men de två förstnämnda klasserna hafva, om det kommer till allvarsam strid, emot sig 40 millioner bönder, och Galiziens uppträden i perspektif. De för kort tid sedan stiftade adelsföreningarne hafva öfverallt framkallat allmogeföreningar till värjande af böndernas rättigheter; och redan ser det mörkt uti Schlesien, V barheter, utan ersättning, der de redan plundra slotten och adeln flyr. Motsvarande företeelser äro att förvänta på andra håll, om man i Potsdam verkligen allvarsamt påtänker en Beckeraths-minister af den ofvanbeskrifne färgen, eller någon märkbar skiftning ditåt, samt nationalförsamlingens upplösning i händelse kombinationen misslyckas. Man säljer öfverallt härstädes, och köper flitigt ett stentryck, ämnadt att försinnliga ögonblickets förhållanden. På en klippkant, bredvid ett bråddjup, ligger en planka, med den ena och korta ändan öfver afgrunden, och den långa på sjelfva berget. På den korta ändan rider konungen, med sitt hof, sina generaler och krachanerade embetsmän, alla ängsligt omfamnande hvarandra; längst ut på den långa ändan sitter en bonde, rökande sin pipa och leende betraktande sitt förnäma gungsällskap. Nedunder läses: Ve, om bonden reser sig! Meningen är förfärlig; men den är bokstafligen sann! Demokratien, som råder i de stora städerna, särdeles i Berlin, Breslau och Köln, begynner utbreda sig på bygden; och om bonden reser sig, hvem skall då uppehålla de vacklande statsmyndigheterna? Men förhållandet är detsamma icke blott i Preussen, utan i hela Tyskland. I de små tyska staterna flammar samhällsbranden redan högt. Thiringen är nära deran att förjaga sina samtliga regenter och förkunna republiken; i Anhaltska furstendömena bar adeln blifvit afskoffad, och fursten betraktas som en republikansk president, men med arfsrätt; i Baden röstar mängden för republiken; i Wärtemberg vinner republiken allt större och större insteg med hvar dag; huru det ser ut i Wien och Österrike är allmänt bekant. Emedlertid strider reaktionen öfverallt emot demokratien; ingenstädes upphäfvas ännu feodalbördorna genom regeringarna sjelfva; icke en gång i Österrike, fastän denna monarki är nära att falla sönder, i trots af sina segrar i Italien och panslavismens underkaufvande i Prag. I Potsdam, som nu är samlingsplatsen för alla slags reaktionärer, lefver konungen under sina garders skydd, likasom på en ö i det vilda hafvet; men midt framför ögonen af hofvet och la haute volde bilda sig demokratiska Iklubbar, och nationalförsamlingens seger den I7, jemte ministrarnas fall, har der framkallat lohejdadt jubel. Det är en stor olycka, att fkonungens och prinsarnes omgifning ännu allt Ikammarbherrar, jemt består af samma män, som före den 18 Mars utgjorde hofvet; hvarken adjutanter, eller eller favoriter äro ombytta. Campbansen yrkade på ett sådant ombyte, men misslyckades; och den följande ministeren kringlgiek denna grannlaga, men högst vigtiga fråga. -IMan känner här med visshet, att kamarillan i -IPotsdam den 7 rådde konungen till nationall ) -Ivon Schreckenstein (vRöd frå ) jo församlingens omedelbara upplösning genom en kabinettsorder, samt att låta de 30,000 soldater, hvilka ligga iläger omkring Berlin, rycka in i hufvudstaden, samt vidare att låta förkunna krigslagen och bemyndiga general Roth n Galgbergetv) att förfara efter godtfinnande. Tillika skulle ett manifest anslås till rättfärdigande af detta steg; det grundlagsförslag, som kronen aldra förs förelade nationalförsamlingen, skulle påbjudas såsom gällande, och den enligt densamma stifItade nvärskammaren.. iemte folkskammaren sam