Aftonbladet – 22 september 1848, sida 1

Mel of ov vid Llara Sodra Kyrkogata. OBETALTA BREF me följa till Postkontoren å Linien. Dilgencen ankommer till Götheborg iördagar, till Helsingborg Tislagar, och till Stocksolm Thorsdagar, OBS. Att priserne å Passagerare-platser enl. T.:xan för hela resan mellan Stockholm och Götheborg, äro tills vidare minskade med V,;del. KORRESPONDENS-ARTIZEL. Berlin den 43 September. Begynnelsen af mitt bref för dsgen måste göras med en underrättelse, som Udningarne redan förkunnvat, nemligen Auerswuld-Hansemannska ministerens afskedsansöknivg den 9, och biftallet derull den 40 i denna månad. Såiunda bar då äfven handlingens, minister — som den sjelf kallade sig — fallit, efter icke rullt tre månaders tillvaro. Campbausiska ministeren störtade genom sina jemkningsförsök emellan den gamla och den nya tiden, och lemnade sin efterträdare ett vackert arf af förberedda lagar, åtgärder och förslager ; men med detta arf har hushållats slätt, och i stället för att med kraft gripa in i den nya tiden och ställa sig i spetsen för densamma: i stället för att verkligt blifva en handlingens mifnister, blef mivisteren af den 22 Juui ej en hårsmån bättre än sin företrädere. Ty ehuru den erkände revolutionen för ett fac um, ville den icke veta af dess konseqvenser, och i stället för en bestämd brytning mid det förgångna, sökte äfven den efter en punkt för jemkningar, blott med litet större slugbet, eller jeswtisk förslagenhet, om man sa vill anse det. Camphause sade ärligt och öppet hvad ;Ihan ville; det var en statsman med betydande taling, men derjemte med aktningsvärd karakter. Diottningens tårar i Potsdam, prinsessans ;Jat Preusseu smicker, konungens älskvärda hängifvevhet,, det gamla hofvets och de åldriga Istatsmännens bögljudda loford, det rökverk, nan tande för honom såsom för ett slags Mesdväs, hade försatt honom i den ljufva tron att han skulle lyckas förlika den gamla och den nya tiden med hvarandra, samt sluta revolutionen med en allmänli. khärleksoch fredsfest. När ban vaknsde ur denna yra: vär prine Isens af Preussen exempel upplyste, att man ull och med kan återkomma från England, utan att hafva lärt eller glömt något: när han på den andra sidan såg demokratien ölvergå Jull gatuupplopp, förnärmander mot mivistrar och representanter och plundring al tyghus, då misströstede ban om sig sjelf och sina löften, och tog afsked. : Nu beträdde Hansemannska ministeren den lediga banan, och i stället för den fine och fintlige köpmannen från Köln såg man ullhandlarens ifrån Aachen breda och plumpa skepnad. Som Hansemann alltid låtit demokratep påskina, så fattade demokratien förtroende till: bonom, särdeles då han genom sin redan 418530. utgifna skrift: Frankreich und Preussen, var en styggelse för alla aristokrater och goda preussaren. Men demokratien irrade sig. I sina grundsatser lemnade Hansemann icke Camphausen bakom sig: begge stodo väl på konstitutionell grund, men Belgiens statsförfattning, belgiska institutioner och friheter var det högsta de visste. Begge hade således det gemensamma sträfvandet att bekämpa revolutionen och att bortklippa ch afyttra så mycket som möjligt af hvad marsuppträdena framtvungit, till dess att vår sällbet skulle kunna passas efier belgiskt mönster. Camphausen hade förlorat modet vid detta bestyr; Hansemann begynte sitt arbete slugare. I hela sin tid bade han varit en lycklig spekulant; han bragte nu sina köpmansberäkningar, sin seghet, sin krämareanda in i den Dya ministö:en. I spetsen fir denna stslldes hr von Auerswald, för att skaffa firman ett namn och en kompars. Iorikes ministern hr von Kiihklwetter hemtade han från Rhevprovinsen, och denne, ex byråkrat af äkta sort, och likaså en blind beundrare af belgiska institutionerna, men de:jemte en lig och talangfull man, blef hans förste medhjelpare. Til handelsminvister utnämndes hr Milde,representantkammarens president; till justitieminister en utmärkt rättskaffens, duglig och frisinnad, men svag man, hr Märcker. Slutligen behöfdes en krigsminister, som i nödfall hade mod att tygla revolutionen med bajonetter; och härtill passade sig förträffligt general Roth von Schreckenslein, en gammal krigsbuss, utan annan talang än att oförskräckt draga pliten och kommendera fyr, vär fienden visar sig. Denna mivister har nu i vära 3 månader styrt Preussen ; men i stället för att återställa den inre freden, har den bragt oss på brädden af inbördeskrigets afgrund, och knifven sväfvar oss just nu så nära framför strupen, alt ingen kan söga så noga om den skall skära till i dag eller i morgon. Jag vill icke uttrötta er med uppräknandet af alla denna ministörs felseg. Den företog sig att kämpa emot revolutionen, i stället för att göra sig förstådd af densamma; den angrep demokratien och skonade reaktionen, som tycktes den mindre farlig; men den begrep icke nödvändigheten, att på eltdera bållet skeffa sig ett stöd, ett parti; och genom denna affekterade neutralitet fick den alla partier emot sig. En konstitutionel regering låter icke genomföra sig med tillbjelp af yttersta senstern eller högern; i centern måste den söka sitt stöd; derigenom tillfalla henne de sansade både på högra och venstra sidan, och ytterligheterna blifva icke vådliga. Denna gamla och bepröfvade konstitutionella lära hade IJansemann-Åuerswaldska ministeren alldeles förgätits På sin sida egde Jan soo serrecsentalioreN aAallaomans Lone ss I mm j