gar, så kunna dessa åter finna sitt försvar 1 olika politiska och .statsekonomiska theorier, hvilkas förkastlighet icke är handgriplig, Kommitten skall imedlertid, såvidt möjligt, till bestyrkande af sin mening om regeringens system, återkalla i minnet några facta, rörande hvilka knappast så stor olikhet i omdömet herrskar utom kretsen af regeringens medlemmar. Det måste dock om dessa facta anmärkas, att de icke må betraktas isolerade, för sig, utan i förbindelse med hvarandra, såvida dem skall kunna tilläggas någon bevisningskraft, då de, såsom enstaka, till en del kunna anses såsom mindre väsentliga. Såsom man förmenar,; hafva begge opiniovernpe varit ense deri, att regeringenalltför mycket befattat sig med bagateller, och att administrationen i allmänhet lider af en vidlyftighet och bredd, som borttager tid och krafter för vigtigare sakers behandling. Det är väl svårt, att uppgifva annan orsak härtill, än antingen vana eller den juridiska formalismen, som har svårt att skilja emellan smått och stort. Nödvändigheten af en strängare kontroll öfver landets embetsmän, isynnerhet hvad uppbörden avgår, har, så vidt man vet, icke heller varit bestridd. Statsräkenskaperne hafva i hundratusental af ansvarsbelopp burit sorgliga vittnesbörd om bristande kontroll, och väl är det sannt att mängden af dessa belopp förskrifver sig från en äldre tid, och att isednare tiden mycket blifvit gjordt för att afhjelpa det onda; men det är äfven en sanning, aut män, som icke gjort reda för sin uppbörd, och som icke efter kommit regeringens uppmaningar att aflägga räkenskap, för icke många år sedan blifvit befordrade till bättre embeten, och man torde påminna sig, att till och med till närvarande storthing från omyndige inkommit ansökan om ersättning ur statskassan, af icke mindre än 4000 specier öfver förmyndarepenningar, för hvilka icke blifvit gjord reda. MM o-— ÖV —-— NA Mm m mA AA tfn IA oh Mm —AN O— (ÖV J— — — -Q AA DA AA rr mm m -— m Vidare beklaga väl alla, att den nya civillag, om kbvilken grundlagens 94 handlar, ännu icke kommit tillstånd, ja, att många af de vigtigare partierne af densamma ännu ej äro färdiga. Man har således i synnerhet saknat de militära strafflagarne, rättegångslagen, beväringslagen, arfslagen, m. fl. Storthinget delar såvida skulden bäri med regeringen, som det inlåtit sig på att välja lagkoncipister, utan att bafva varit lyckligt i valet. Det medgifves gerna, att det fordras så sällsynta egenskaper lör att skrifva lagar, att det är svårt finna män, utrustade med dylika egenskaper. Men det är visst, att ett sällsynt olycksöde hvilat öfver vår lagreform, och hvilket, i följd af de sednaste åsigterna af denna sak, till en del bärrört deraf, att man på förhand icke gjort sig något klart begrepp om omfånget af den uppgift, som skulle lösas, emedan man nemligen trott sig böra med ens företaga en radikal omarbetnivg af hela vår civillagstiftning, i stället för en partiell, succesif kodifikation af dess hufvudpartier, hvartill vi kunnat finna de nödiga krafterna, när vi förstodö att välja dem, och att sätta dem i verksamhet efter en ändamålsenlig. arbetsplan. Till motgångarne i vår lagstiftnivgshistoria må det väl också räknas; att regeringen så långsamt funnit sig befogad att antaga storthingets grundsatser t. ex. i förmanskapslagarne, lagen om upphäfvande af förbud emot gudliga sammankomster, skuldsättningslagen, jemte flere från storthinget ingifna lagförslag till förändring i sportelväsendet, och i de förra storthinget förelagda lagarne om sakförare och rörande vägarne. Dessa tvenne -sista hafva med icke särdeles väsentliga förändringar blifvit detta storthing förelagda. Men afsigten med det suspensiva veto synes icke kunna vara den, att lagars utfärdande skulle förbindras för obetydliga meningsskiljaktigbeters skull; ty dylika skiljaktigheter i särskilda delar skola väl som oftast äga rum, -om lagen än omarbetas aldrig så många gånger. Det är väl lagens princip, eller lagen såsom -ett helt, som konstituenterne haft i sigte, då de lemnat konungen rättighet att i 6 år hindra-en lags antagande. Kommittden antager äfven, att det icke finnes synnerligt stor -olikhet i åsigter om det mindre passande deri, att regeringen till de ansenligaste platser i samhället utnämner män, hvilka, i följd af hvad -som passerat, icke kunna hafva storthingets eller nationens sympati för sig. Det är ett vittnesbörd, att vi icke allenast icke hafva en parlamentarisk styrelse i formen, utan äfven att vi i idgen äro utom-lo ordentligt långt ifrån att hafva den, att en aflt riksrätten domfäld man blef utnämnd till re-lo geringens präses, till ståthållare — att hansla försvarare inför rätta, som under försvaret utan!k nödtvång war så närgången emot storthinget och nationen, att det väckte ett temligen all-ti mänt ogillande, blef utnämnd till kunglig råd-lvi sifvare ; och att den, som i egenskap af lag-st örfattare icke uppfyllt nationens förhoppnin-vi sar, och som af stortbinget indirekte blef entedigad från detta värf, utnämndes till ledamo! f rikets högsta domstol. Hvad de tvenne förta af dessa utnämningar angår, så bör det!sp nmärkas, att fastän de icke voro föremål förlre et i grundlagen stadgade föredrag i statsrået, måste det dock stå i dettas makt, att förindra dem. eg Kommittden antager äfven, att det icke fin-jän es rätt många, som neka, alt flere öfverskri-lell anden af anslag och dispositioner öfver sta-lin mc EöAnAdANRA ss mm m (MvmÅE ma OK mm m-. -— -m-— mm mm AA mOj SM ÅA Pm (MR (DM MM MM tt OC ÅA —-— UN f-— — — AV AR BV