Aftonbladet – 20 september 1848, sida 2

der i går uppvaktade H. M. Konungen och den kungliga familjen. Hr landtmarskalken yttrade: Stormäktigste, Allernådigste Konung! Stormäktigsta, Allernådigsta Drottning! Allernådigsta Drottning! Med glädje begagnande hvarje tillfälle att inför thronen nedlägga försäkran om sin underdåniga vördnad, trobet och tillgifvenhet, känna sig rikets ständer lycklige, att, jomte uttrycken af dessa känslor, få till Deras Majestäter frambära en underdånig och bjertlig välkomsthelsning. Djupt fattade rikets ständer betydelsen af den vigtiga stund, då E. M., beledsagad af det svenska folkets varma välönskniogar och förböner, lemnade sin hufvudstad, för att, närmare skådeplatsen för de strider, som under innevarande år skakat en stor del af Europa, och af hvilka äfven vårt närmaste grannfolk rönt bedröfliga verkningar, åt Nordens lugn, ära och sjelfständighet egna sina höga omsorger och sin outtröttliga verksamhet. Med sanningens ord till svärd, med sitt folks kärlek och förtroende till sköld, her E. M. varit nog stark, att icke behöfva frukta striden; — men E. M:t har ock varit nog vis, att icke söka densamma. Den fredspalm, som derföre pryder E. M:ts krona, skall, vattnad endast af tacksamhetens tårar, skjuta upp högre och herrligare än mången af blod befuktad lager, på samma gång som det band af aktning, enighet och grannsämja mellan Nordens folk, hvilket E. M:t genom sina visa åtgärder tillknutit, skall trycka E. M:t, om möjligt är, ännu närmare till egna folks hjertan. Endast hoppet om framgång åt E. M:ts ädla bemödanden, har för rikets ständer mildrat saknaden af E. M:ts närvaro vid deras vigtiga förhandlingar. Att genom dessa befordra ett älskadt fosterlands sanna väl, har varit det mål, till hvilket rikets ständer med redligt nit sträfvat, och mot detta mål skola det svenska folkets representanter alltid med glad förtröstan framgå, ty de veta, att på vägen dit hafva de sin konung framför sig. Rikets ständer anhålla underdånigst, att i DD. MM:s nådiga välvilja och bevågenhet städse få vara inneslutne. Härtill behagade H. M:t i nåder svara: Gode Herrar och Svenske män! Efter längre tids frånvaro återkommen till hufvudstaden, är det med sann tillfredsställelse jag. af rikets församlade ständer, emottager uttrycket af samma tillgifvenhet för mig och mitt hus, som jag alltid från deras sida erfarit, och som för mitt hjerta eger ett så högt värde. J hafven sjelfve, gode herrar och svenske män, erkännt vigten för hela Norden af den invecklade fråga, hvars afgörande förmått mig att, under rikets ständers sammanvaro, för en så utsträckt tiderymd åflägsna mig från deras samlingsplats. Under mina oaflåtliga bemödanden att åt en rättvis sak förskaffa ett billigt erkännande, under de ofta bekymmersamma stunder, som af ständigt vexlande förvecklingar framkallats, har det varit mig ett stöd och en tröst att veta mig omgifven af brödrafolkens förtroende och bifall. — Den kraft, som alltid alstras af konungens och folkets gemensamma och eniga samverkan, bar icke heller vid detta tillfälle förfelat sitt syfte. Det medlarekall, som de krigförande makternas förtroende mig lemnat, har, af eder varma uppfattning af frågans djupa betydelse, samt min föresats att, om så fordrats, deltaga i striden, vunnit den för ändamålet nödiga styrka. Förtjensten af det inflytande, jag kunnat utöfva på biläggandet af en beklagansvärd tvist, tillkommer derför i främsta rummet det soara och välvilliga understöd, hvarmed så väl svea rikes ständer som Norges storthing omfattade mitt beslut att åt vår grannstat räcka en väoskaplig hand. Ehuru, emot min förmodan, några oväntade hinder uppstått vid verkställigheten af den konvention, som i Malmö blifvit afslutad, hyser jag dock den säkra tillförsigt, att helgden af ingångna förbindelser samt förnuftets röst skola göra sig gällande, och att alla betänkligheter snart skola försvinna. Om jag lyckats vårda fosterlandets intressen, utan att offra dess söners blod, skall minnet häraf för mig blifva dyrbart. Det är med upptiktigaste fågnad jag funnit eder, gode herrar och svenske män, instämma uti dessa tänkesätt, och, jemte det jag nu förklarar eder min lifliga tacksamhet, förnyar jag eder tillika försäkran om min synnerliga ynnest och bevågenhet.n — Nya Wexjöbladet berättar angående H. M. Enkedrottningens resa genom Kronobergs län: 20 Att Hennes Majestät Enkedrottningen ankom d. 8 dennes kl. 7 på aftonen till Bergqvara, hvars egare, grefve Posse hade vid afvägen ner till stället låtit uppföra en äreport, och med mareschaller upplysa hela vägen ifrån densamma ända till gården, der emellan träden i alleen en transperent var anbragt, visande H:s Maj:ts namnschiffer, åt corpsde-logiet ett latinskt och åt alleen ett anglosachsiskt E, båda i briljant eld. sjelfva huset var en mindre transparent anbringad, utgörande ett anglosachsiskt D, omgifvet af en blixtrande krans. Sjelfya gården var i hela sin omgifning upplyst af lampor i flere färgor, hvarjemte å sjön en mängd stockeldar brunno, hvilket allt gjorde en utmärkt vacker effekt. Hennes Moj:t välkomnades vid ankomsten, äfvensom vid afresan, med kanonskott och det församlade folkets hurrarop. An — Svenska Läkaresällskapet har till ordförande för nästkommande år valt hr professor A. A. Retzius. — I går afled här i staden en af moagistratens äldste embetsmän, ledamoten i Justitiekollegium, hr lagman Samnel Gustaf Harlingson. — Hama skaen Jacoh Olsson i Kiehero