Aftonbladet – 19 september 1848, sida 2

tad familj på landet fiana en tillflyktsort, om Då e föredreger Monte Video. Jag går inom fjorton da: gar till sjös, och ställer min kesr till Bahta, för att eafvärja det spioneri, som lurar på mig. Celes:e står I Rio Grande i spetsen för en patriotisk kommittå, på hvars begäran Barigaldi skulle kryssa framfö; Santa Catharina med Mazzini, der jeg skall träffs honom och taga er ombord, för att förbjelpa er till Rio Grande eller Monte Videc. Detta är vår plan för er befrielse. Ni är här i fare; ren git er till fredg — frukta ingenting. Rozert åtföljer er, Achilles stadoar hos er, och den stolte irländaren, som tog kuttern på La Platsfioden, skall Hkalede vara nära er till Roberts tjenst, i fell det skulle komma till ett tag med baronen. Ni känner hans ällni enar baropanps. o ställning? ag möjist? År han spion?, frågade Dolorez, lika tyst, som Hinango hade talat till henne. Så säkert som jsg är Hinargo, blef svaret. Och jag skall göra mitt bästa, att den skurken aldrig måtta bli min slägting,, hviskade Robert. Jag följer er, sonnora Dolores, till R:o Grande eiler Monte Video; här är min hand derpå.n NI gillar då vår plan? frågade Hinango ännu en gång. Fullkomligt! Allt hvad ni besluter och anordnar för min befrieisen, svarade Dolores, och tryckte bådas händer. Herr Thomton kom just då kring hörnet af ett blomsterqvarter med embasssdörn, och tyckte ganska öfverflödigt, att miss Foony räckte kapten Hinengo sin kand. s 3 Kaffe bjöds enligt brasilianskt bruk, Och fällke pet roade sig helt ledigt till firande af förlofningen. SJETTE KAPITLET. FÖRFÄRLIG HAÅNDELSE. N ö ä et åtskildes först ganska sent t PörlofalnesskestöNte ton rådde inom detsamma KN de fientliga elementer, af hvilka det val nansatt, eller kanhända just emedan det va sammansatt af sådana skiljaktiga elementer, och hvar och en sökte göra sig angenäm för sin granne. Ambassadörn blef till och med språksam mot Hinango, och talade cm hans förra sociala förhållanden, som icke voro hemliga i Rio. Mot midnatt förde den blå vegnen och en kusk med herr Thomsons livi gästerna tillbaka till Da Gloria och steden. Robert gjorde med klappande bjerta bruk af sin portnyckel. Han fann allt i trädgården dödt och tyst; intet Jjus i Gracias paviljong, honner, som inger