Aftonbladet – 19 september 1848, sida 1

0 OSJ-JVSV ) 1II—IN—NNVINO, XY mV VV nNAERG nn len full qvarts timme med diplomatisk tystnad spe(lat sin roll vid bordet, och nu lät sina tänder hvila ut litet, för att sedan så mycket bättre kunna bruka I dem pånytt. Ganska brav, svarade hr Thomson. Två farItyg äro redan underlastning i Antwerpen; de skola föra hit arbetare; och ett skepp är i Liverpool, för att hemta varor för kolonien; och vi vänta nu blott på vår egentlige geolog, eller machinist, herr Closting, som ni kanhända känner till. namnet. Jag till och med tror ban kommer i dagp. Robert hade just då framför sig ett par: kalkoner i fiolett sås å la Duchesse de Kent aut skära, och sönderslet med verkligt raseri de konstigt såmmanflätade vingarna, dem kocken onödigtvis bade sammanlåst. Hans unga panna skrynklades till följd af svårigheterna att få sönder de förtretliga vingarna. ä Jag har hört talss om honomp, svarade diplomaten likgiltigt. Hen söges vara en skicklig affårskarl, en driftig man, anmärkte d:r Thorfin med en skarp blick på Robert, som var sysselsatt med sina vingar. En utmärkt man, försäkrade barunen, en man med mycken talang, g:undlig lärdomsoehb äktningvärda förbindelser här vid hofvet, som jag hörs. bDet inser man genasto, utropade berr Thomson; ddet skulle dessutom vara mycket att beklaga, om en sådan man icke berömdes för sip affårstalang. För restenn, tillade ban 1aed en egen ton, förresten känner jag honom icke; jag har endast indirekt, genom hans kompanjon, i affårer haft att göra med honom. I öfrigt är jag icke det ringaste bekant med honomp. pu Genom denna förklaring skyddade sig herr Fbomson från hvarje sken att stå i förbindelse med en man, om hvilken åtskilligt berättades i smyg, hvarvid han utgick från sin engelska princip, att en affärsbekantskap icke är någon förbindelse. Ni företager sannolikt snart sjelf en resa till Santa Catharina,, frågade ambassadören pånytt. RDet anses för en af de vackraste provinser i Brailien, som jag hörtp. : Det är el undeansvärdt lend, ett Paradis, ett verkligt pearadis, intygade hr Tbomson, pJe, jag ärnar inom fem eller s2x veckor — eller två månader — göra en resa dit, blott det blir litet sva lare. Jag skall taga miss Fanny med. Hon har ännu sett blott litet af Brasilien. Ni följer med, miss Fanny, gör ni icke det? Till Santa Catharina?s Det skulle visst bli eändligt behagligt för migr, svarade systerdottren med brittisk stelhet.