Aftonbladet – 18 september 1848, sida 3

S4RETE Pe AT VISSJ KAÄMNERSRATTENS UNDERSÖKNING OM UPPTRÄDENA DEN 48 OCH 149 MARS. (Forts. fr. M 213.) Notarien Elde: att han lördagsaftonen straxt efter kl. 9 sett Almgren, hvilken varit något upprymd, i Storkyrkobrinken hålla tal till folket af innehåll, att det vore oriktigt att kasta stenar, utan a:t det borde gå en mera laglig väg, ocH för sådant ändamål vända sig till Reformsällskapet, för hvilket ändamål han, såsom ledamot af sällskapet, inbjöd dem till pästa Reformmöte. — En stor del af de närvarande hade väl synts gilla hans anförande, men andre deremot hade trängt inpå bonom så att han beklagat sig deröfver, och hade några då erbjudit sig att skydda honom. Någon stund derefter hade vittnet längre upp i brioken åter varseblifvit Almgren, som det synts, emot sin vilja omgifyen af en stor folkhop; men hvad som vidare passerat, hade vittnet sig icke bekant. Almgren anhöil att vittnet mätts tillfrågas, om icke Almgren, i stället för att, såsom vittnet uppgifvit, inbjuda folket ti!l Reformsällskapet, endast gifvit dem anvisning derpå att hvarje hederlig karl der kunde vinna inträde? — Hvarpå vittnet svarade, att Almgren vid tillfället yttrat sig sålunda one Reformsällskapet: bvem af er som helst kan få inträde der, det svarar jag för; och hade, då någon dervid invändt: du, din strunt, lärer icke kunna ansvara för det, Almgren deraf funnit sig föranlåten ait uppgifva sitt namn och sin bostad. Sadelmekaren Arrhenius: att han utanför Malmens källare varseblifvit Almgren, omringad af en hop sämre klädda personer, bland hvilka någreropat: vi vilja ha: punosch, och andre: vi vilja ha bränvin, sBmt att Almgren, som bultat på porten till Malmens källare, yttrat: j skolen få både punsch och bränvin, blott j viljen gå hem), hvilket uppträde vittcet endast i förbigående observerat. Skräddaren Borel: att ban lördagsaftonen kl. omkring ,44 i Storkyrkobrinken hört Almgren yttra till folket: Varen öfvertygade, att om j nu skiljens åt, j skolen få edra önskningar uppfyllda, så vida edra fordringar grunda sig på billighet och rättvisa. J kunnen till Kongl. Maj:t ingå med petitioner och deri uttala edra behof och önskningar,; och hyste vittnet den öfvertygelsen, att detta föredrag hållits, för att lugna de upprörda sinnena. Bagargesällen Larsson: att han lördagsaftonen k!. emellan 44 och 42 å Stortorget hört Almgren yitra till en derstädes församlad folkhop, att de borde begifva sig hvar till sitt, samt att han ogillat de våldsamma uppträden, som under aftonen passerat. Enkan Borgström: att hon, som med sin dotter bor i samma våning med Amgrens famij, lördagspatten hört buller och sorl utanför huset samt Almgrens namn nämnas, af hvilken anledning hon öpps pat fönstret, då någon ibland hopen utanföre yMtrat: än folket då? hvartill Almgren svarat: Kungen och folket äro ett; men att Almgren icke då uppgått i sina rum, utan först vid pass kl. 42 på natten hemkommit. Följande dagen hade Almgren yttrat mycken tillfredsställelse öfver att hafva bidragit till räddandet af många menniskolif, derigenom att han förmått folket att åtskiljas; och hade Almgren hvarken söndagseller måndagseftermiddagen lemnat sitt hem, emedan vittnet då hela tiden vistats hos Almgrens familj och sett Almgren hemma; tilläggande vittnet, att det sett folkhopen utanföre Almgrens bostad, på Almgrens uppmaning att de borde gå hvar och en till sitt, aflägsna sig, 7 å 8 personer i sender, åt olika håll. Mamsell Borgst:öm afgaf hufvudsakligen en lika lydande berättelse med sin moder. Pigan Hedlund, som vid ifrågavarande tid tjenat hos Almgren, upplysts, att Almgren efter sin hemkomst lördagsnatten kl. 42 till påföljande morgon kl. 8 icke varit borta, emedan vittnet haft hans kläder och skodon att borsta, och icke inlemnat dem förrän på morgonen efter kl. 8. Söndagsoch måndagseftermiddagen trodde hon sig med nära lika säkerhet kunna intyga, att Almgren icke varit borta, emedan hon, som litet emellan varit inne i rummet, då alltid sett Almgren der innevarit. Kusken Lind intygade, på hustru Carlssons begäran, att då han vid flera särskilda tillfällenlördagen och söndagen innevarit å Carlssons näringsställe, han der icke sett flera personer än vanligt eller hört att fri förtäring lemnats, samt att då han, tillika med 5 andra personer, söndagsaftonen kl. 8 der uppehållit sig, hustru Carlsson med största enträgenhet påfordrat att de skulle aflägsna sig, emedan hon ville stänga krogen. Härefter upplästes krigsrättens vid Konungens Andra lifgarde protokoll och meddelade beslut angående gelbgjutaregesällen Kjellman, hvaraf inhemtades, att krigsrätten på anförda grunder ansett sig icke vara behörig att med målet taga befattning. Gesällen Kjellman, lärlingarne Södergren, Löfqvist och Sandberg samt glasmästaren Booberg anhöllo nu åter att blifva på fri fot försatte, och sedsn gelbgjutaren Lundqvist förklarat sig villig att träda i full borgen för Kjellman, samt aktor icke haft något att erinra emot den af Kjellman och Löqvist derom framställda begäran, fann kämnersrätten godt att dertill lemna bifall, hvaremot de öfriges begäran afslogs; och uppskjöts målet för ytterligare vittnens hörande till 8 dagar härefter. RÄTTEGANGSOCH POLISSAKER. AA mr ee : oo Ö MamnA Aman sn 6847 åa