Aftonbladet – 18 september 1848, sida 3

MMO MMFFEBIV MIAS MÅ MJ US SYM MTSIRMVIEKP PIM HF RE Me SVE var god kalf, i st. f. hvarZgödkalf; i 7:de frågan ättas der förekommande origtiga mening till fölende lydelse: prisbelöning — — tilldelas dem, som aflemna de bästa och fullständigaste redogörelser öfven utfodring och afkastning af deras koIadugårdar, hvarvid mått, mål och vigt med den slörsta noggrannhet angåves; i ett anförande af hr J. Swartz står: samt när man saknar ett godt foler, i st. för så alt när etc. LANDTBRUKSMÖTET VID RISEBERGA. (Ur Örebro Tidning.) Efter löfte meddelas nu en utförligare redogö relse för nämnde möte, såsom tillägg till de förut närom i detta blad lemnade uppgifter. Öfverste Anckarsvärd öppnade, såsom ordförande, sammankomsten med ett tal, deruti han framhöll vigten af provinsiela landtbruksmöten för utbyte afj erfarenhet och idter samt för underhållande af det efvande intresse för landthushållningen och dess njelpvetenskaper, hvarförutan landtbruket aldrig kan irifvas såsom sig bör. Särskildt, och vid omnämnande af det på Riseberga förlagde stamholländeri, ästade ordföranden uppmärksamhet på nödvändigeten af en bättre och mer utvidgad boskapsskötel. Talet slöts med en framställning af det mål Sveriges landtmän böra hafva i sigte att, såsom kalden uttryckt sig, inom Sveriges gräns eröfra Finland återp. Såsom vi i föregående nummer nämnt, medwunno endast de två första af bestyrelsen framställde rågor att diskuteras, ehuru ett förnämligast med: vänsigt på 2:dra frågan af brukspatron Dugge hålet sakrikt föredrag, hvilket vi i ett följande nummer skole meddela, äfven innefattade ett försök att vesvara 3:dje frågan. Öfver 4:sta frågan ) yttrade sig brukspatronerna Teykensköld och Geyerstam, doktor Gumelius, srukspatron Hedengren och öfverste Anckarsvärd, den ordning desse herrar bär äro nämnde. — Brukspatron Heykensköld anförde att han, som: först i år gjort försök med i svafvelsyra upplöst benmjöl, dervid följt de i Arrhenii tidskrift meddelade föreskrifter, och, så vidt ban hittills kunnat finna, vunnit vackra resultater: Vid potatesodling nade han förut, och äfven i är, brukat göda med oblandadt benmjöl, och påfört detta gödningsämne lika qvantitet som sättfrukten (4 tunna benmjöl ör hvar tunna sättpotates). I våras använde han i svafvelsyra löst benmjöl, sålunda att han i lösningen till !;:del benmjöl satte 3,:delar jord, så väl för besparing i kostnad, som för att få fabrikatet mera lätthandterligt. Den så vunna blandningen hade han begagnat på samma sätt och i ika qvantitet som fordom benmjölet ensamt. Kostnaden för denna blandning var 23 proc. lägre än ör benmjöl; resultaterna på sjelfva frukten kunde man ännu ej känna; men potateskålen på med lepna blandning gödda fält var frodigare och vackare än på de på vanligt sätt med benmjöl gödslade. — På af brukspatron Geyerstam gjord fråga om hr H. ännu i år sett spår af potatessjuka och sådant fall märkt huruvida alla fält voro lika ansripne, eller om någon skillnad i de på olika sätt södslade fälten kunde upptäckas, hvilken möjligen kunde tala till förmån för den ena eller andra gödningsmetoden; anmärkte hr H., att han på sin ort ionu i år ej sett någon potatessjuka. — Doktor sumelius hade i flera år för olika grödor användt svafvelsyra löst benmjöl. I början hade hani det vä: maste följt de uti engelska tidskrifter lemnade anvisningar, och på denna väg vunnit nästan vackare resultater än då han, såsom nu sednast, följt len i Arrhenii tidskrift angifne metod. 1 stället ör jord har han till blandningen begagnat aska både i sitt primitiva skick och utlutad), så längt illgången medgifvit, samt deraf funnit sig hafva ördel, särdeles vid rofodling. I år har han, med fvikande från sitt gamla bruk, funnit mindre goda resultater. Ansåg dock möjligt att svafvelsyran kunnat vara af olika qvalitet samt i förhållande dertill frambragt olika verkan. Benen böra förut vara fint sönderbokade, då lösningen går bättre. Blandningen ansättes i kar och utvecklar, färdig, alls ingen elak lukt. D:r G. hade först användt blott !s:del svafvelsyra; nu sednast !;:del. (Engelska åkerbrukare taga stundom ända till !,.) Så tillredd bade blandningen, som i förhållande till sin verkan är ganska billig, äfven med fördel användts för hvete, vär åkern förut varit väl beredd och komposten sedan nedmyllats. Hade ännu ej gjort försök med sådan blandning för ärtvexter, men ansåge den a priori böra der vara synnerligen förmånlig. — Brukspatron Heykensköld ansåg proportionen (;) af svafvelsyra alldeles för ringa. Man bör hafva ett öfverskott af svafvelsyra, hvarmedelst vid så beredd gödning vinnes surt fosforsyradt salt, i stället för gips, som med mindre qvantitet svafvelsyra blir produkten. Afven aska ansåg hr H. mindre tjenlig till blandning, emedan dess större eller mindre halt af Kali hade för stark frändskap till svafvelsyran, och med den bildade nya, för åkerbruket mindre värdefulla föreningar. (Häremot arvmärkte sedermera d:r Gumelius att askan väl blandades med svafvelsyran och benmjölet mera mekaniskt än kemiskt, helst askan tillsättes först sedan benmjölet och svafvelsyran redan vore med hvarandra blandade och ingått föreningar, och att han alltid funnit goda resultater af dylik tillblandning, särdeles på rofvor, som med dylik gödning också aldrig varit så som eljest utsatte för loppmask. För potatesgrödor ansåge han deremot benmjölsblandning mindre tjenlig. Man hade i England funnit de fält, som gödslats med Guano, allra mest utsatte för potalessjuka; och som ifrågavarande kompost till större del innehöll ) Aro nägra försök gjorda att som gödningsmedel använda i svafvelsyra upplöst benmjöl; och, om sådant skett, för hvilka sädesslag eller vexter, samt i hvad mängdåtill en viss jordrymd och til)