Aftonbladet – 18 september 1848, sida 3

kare verksamhet, och kan upprepas Öfverste Anckarsvärd uppgaf, på derom gjord fråga i afseende på sättet för gipsens användniog å rofplantor, att han bredkastar den der det är bredsådt. Der jorden är drillad, låter ban en qvinna eller ett barn ii strö ut gipsen öfver växterna. Såningen sker en vecka före midsommar, emedan öfversten ien gammal beskrifning öfver runstafven fått se, att den 47:de Juni fordom varit kallad rofgudens dagp. Hr J. G. Swartz bade på en jord af 44 tunnland haft hvartannat år rofvor och kålrötter, hyartannat hafra. Han sår de förra i April och har för det mesta fått så om många gånger, i fjol hade han dock på 6 tunaland 42 -kappland fått 467 tudnor pr tunnland. Han hade sålt 600 tunnor, varande-afkomsten af 3 tunnl. 20 kappl., mest till arbetsfolk i orten, och derigenom af det lilla jordstycket haft den ofantliga inkomsten af 4500 rdr. Hr John Swartz berättade om kälrotsodlingen i Tyskland. Sedan jorden der blifvit vederbörligen beredd, harfvad och upplagd i tezar, går en person före med en vattenkanna och markerar i zigzag ställen, der plantor skola sättas, lemnande torr jord emellan, och plantan lägges tvärsöfver det vattnade stället, en lerkoka lägges ovanpå den och tryckes till, hvarefter torr jord pålägges, så att bara bladen sticka upp. Detta sätt hade hr S. i är användt på sin egendom: plantorna hafva kommit vackra upp. En hufyvudsaklig fördel af kålroten är att den kan sättas vid den tiden, då man har minst att göra. Plantering kostar cj mer arbete än sådd. Friherre v. Kremer upplyste. att då man vid Ultuna icke hade haft tillgång ä gips till utrotande af loppmask, hade man tsegit kalk, som! strös ut öfver plantorna och i ring omkring landet. Genom denna diskussion ansågs äfven 23:e fråganbesvarad, så lydande: Hvad erfarenhet har man rörande odlingen af öfrige turnipslag, och hvilken kulturmetod af dem är isynnerhet at tillstyrka ? Sektionen för boskapsskötsel. Den af hr ryttmästaren Ribbing väckta fråga, antingen premier borde i första rummet tilldelas inom landet uppfödda, eler utifrån införskrifna boskapskreatur, föredrogs til! diskuterande. Hr Ribbing förordade det förra alternativet, som blifvit antaget af hushållssallskapet i Jönköpings län. Öfverste Anckarsvärd ansäg, att den somin förskrifvit utländska djur icke borde borde få deltaga i tiflan om premier förr, än han kan framvisa lika vacker afvel af svenska kor. Högsta priset borde gifvas åt det vackraste inom landet födda djur. Man kan visserligen genom bättre vård förädla de inhemska racerna, men detta gär fortare genom utländska tjurar. I Nerike gifvas inga premier ät utifrån införskrifna djur. Hr Nathorst ansåg att företrädet borde gifvas åt de vackreste djur som förevisades, utan afseende på någon annan omständighet; men riktigt vore, hvad vid detta mötes prisutdelning är iakttoget, att utländska och svenska djur ej få täfla i samma klass; i annat fall hade täflan ej varit fri, då vi ännu icke äro så långt komna. Hr N. trodde det vara illa att ej utsätta premier för utifrån inkomna djur, ty annars skall man ej få sa sådana vid expositionerna, der de likväl behöfvas såsom modeller. Han önskade att prisdomrarne hufvudsakligen ville fästa afseende på de förevisade djurens förmåga att förbättra våra inhemska racer. Hr J. Swartz föreslog, att mötet skulle gifva sin opinion tillkänna och låta regeringen bestämma vilkoren för premierna. På ordförandens hemställan, beslöt mötet uttrycka den opinionen, att premier tillsvidare endast böra gifvas åt djur födda inom Sverige, af inhemsk eller utländsk race. Igenom en votering, som anställdes på ett något osäkert sätt, och utföll med obetydlig pluralitet, beslöts att mötet, med tillkännagifvande af ofvan anförda opinion, skulle bedja Konogl. Maj:t, att regeringen måtte stadga de föreskrifter, som anses tjenliga vid premiers utdelning framdeles. Flere talare hade opponerat sig häremot. Hr kapten Adelborg utvecklade i ett längre föredrag sin åsigt, att man genom förädling af våra inhtm ka racer skulle kunna komma lika fort, som genom att croisera dem med utländska. Han anförde såsom bevis flera ladugårdar med vackra djur af inhemsk afvel. Det vore upplyftande för nationalkänslan och skulle i moraliskt afseende inverka fördelaktigt på nationen, om den genom egna bemödanden frambringade utmärkta kor. Hr Nathorst besvarade detta. Han påminde om hr Adelborgs eget vackra, från utländska djur härstammande schäferi, som ej skulle blifvit så vackert, om det blifvit bildadt af svenska bondfår. I England har fårförädlingen upptagit en tidrymd af 70 år. Den vanliga invändningen mot utländska kreatur, att de ej uthärda vårt klimat, är falsk: Åyreshireracens hemlandsklimat är lika med Smålands, Pembrokeracen går i Wales ute hela vintern, der snön ofta ligger qvar i 44 dagar; der Algoaracen är hemma, växer råg med svårighet, likasom i Voigtlandracens stamort. I svenska ladugårdar finner man ingen konstant race, homogeneiteten hos djuren saknas, djuren — om ladugården är vacker — äro hopp!ockade från olika håll, man har ingen säkerhet att de goda egenskaperna hos ett kreatur fortplantas på dess afkommea; aldrig hade talaren sett någon race som icke varit ovanligt svårgödd: allt detta visade behofvet af utländska djurs införskrifning, och hvad sammanhang detta egde med moralitet och nationalitetskänsla kunde talaren icke se, Blott genom utfodringens förbättring kan ingen förädlad race uppkomma; derföre böra stambolländeriernpa egentligen göras till tjurfabriker. De utländska djuren äro lättfödda i förhållande till deras vigt, och husdjuren äro så utrusti de, att de kunna uthärda alla blimater; vi hafva t. ex. kinesiska svin och indiska kalkoner. Svårigheten är blott att få passande beten, hvarför man fär skaffa sig sådana racer som passa för lokalen. Våra bättre kreatur härstamma från för 400 år sedan införskrifna tjurar. Mötet beslöt att icke uttrycka någon tanka om denna sak. Som detta var sista sammankomsten med sektionen för boskapsskötsel, upplöstes sektionen af ordföranden. . Allmänna sammankomsten AA AR ma REK ÖLR ö I i t a ä I 8 r 1 E d 1 S k k d kb r F t s— SS NN po —p—-— mm MM RM AK RK LA KK KK OAK KRA RA On NA Hr presidenten Poppius utsågs till prisutdelare. Sedan tiden och stället för nästa möte blifvit bestämda, såsom förut är nämndt, föredrogs frågan under litt. a) Står bränviasbränningen, på det sätt den nu bedrifves, i det samband med jordbruket, att den genom sin inverkan på boskapsskötseln väsendtliIgen befrämjar ett förbättradt jordbruk ? Hr major Ekenslam besvaradet denna fråga i ett långt skriftligt anförande, hvaruti han sökte visa bränvinsbränningevs skadlighet för jordbrukaren, jorden, siaten och individen. Brukspatron Tisell uttalade sig äfven emot denna näring såsom bihang j till jordbruket, och avsåg att den borde förvandlas till blott och bart fabriksnäring, hvilket skulle förberedas derigenom, att beskattningen, under loppet af 10—13 år, småningom ökades. Brukspatron De Mare instämde i denna åsigt, och yttrade argående drankfodringen, att, den måttligt använd, icke ska