I lyckans öfvermod du sjelfviskt fråssar; Betänk att bladet snart kan vänds sig! Har du ej sett hur viggen eken krossar? Tror du att ödet ej kan träffa dig? Du arme, som på smärtans hårda läger .. Dig vrider, tof för tusen dödars qval! Ar det inom dig ej en röst som Säger: Allt har ett slut i sorgens jemmerdat! O fåll ej modet! Stormen snart sig s:btar, De digra åskmoln hastigt skingra sig. Se bladet väåder sig — och du betraktar En nejd, der sol och lugn förtjusa dig. Förtvifla ej om stiltje länge råder På lifvets haf, du kommer tids nog fram; Sig bladet vänder: seglet nu förråder Att vinden friskar kring din farkosts stam.. Och när du tröttnat vid den kända skriften I lifvets bok och ögat blifver skumt; Sig vänder bladet än en gång, och griften Dig visar sista sidan, hemskt och stumt. I dödens natt, hur tyst, hur kallt, hur stilla! En vind ej susar, — allt är liflöst här. O se! Hvad skymtar fram? Är det en villa? Ett sken som af en morgonsol syns der! Sig bladet vändt: Din frälsta ande skådar Den ljusning evighetens morgon bådar. J. L. H—r. FE JENNY LIND OCH MUSIKFESTEN I WORCESTER. Jenny Lind har äter blifvit utsatt för engeismännens envishet att aflocka löften och att sedan vilja på sitt eget vis bestämma öfver sättet och vi korerm för deras uppfyllande. Det är väl denna gången icke fråga om någon process, men man her börjat en skriftvexlivg i tidningarne, påtagligen ämnad att kasta skugga på imamsell Lind. Förhållandet är helt enkelt, att biskopen af Worcester skref hit tilk mamsell Lind i sistlidne December och anböll, på musikaliska kommitteens i Worsester vägnar, att hon måtte biträda vid nästa fest, hvilken skulle gifvas till förmån för enkor och barn etter: fattiga prester inom Worcesters stift. Menisell Lind svarade genast och biföll, med vilkor, att hon finge tillräcklig tid att hvila ut efter ansträngningarne vid operasäsongen i London; det var nemligen efter den tiden, som musikfesten skulle hällas. Omedelbart efter hennes ankomst till London infann sig ledaren af Worcesterfesten, m:r Done, derstädes, för att afsluta vilkoren för hennes uppträdande vid festen. Mamsell Lind hänvisade honom då till m:r Lumley, för att få veta tiden när operasäsongen skulle slutas. M:r Done lärer icke funnit sig. tillfredsställd af m:r Lumleys förklaringar, och efter någon öfverläggning härom inom festkommittcen, beslötsatt dess sekreterare Rev. Robert Sargeant skulle skrifva till mamsell Lind, åberopa hennes svar till biskopen af Worcester och upplysa, att kommitteen hade uppskjutit festen till den 5 September, i bopp att härigenom försäkra sig om hennes biträde. På detta bref fick m:r Sargeant ett svar ifrån m:r Lumley, med förklaring, att hennes engagementer icke tilläto henne att äfven vid den nu utsatta tiden infinna sig. Annu ett bref och ett samtal med m:r Lum!ey slutades med samma resultat, och derefter följde ett bref ifrån m:r Lumley, med en vexek ifrån mamsell Lind på 50 pund St., såsom en gåfva till kommittcens välgörande ändamål. Kommitteen mott.g denna gåfva: men då man sedan af vidningsannonser fann, att m:ll Lind ärnade sjunga i Birmingham den 3 September, samma dag som Wors cesterfesten började, har sekreteraren Rey. Robert Sargeant skrifvit ett nytt bref till henne, som blifvit infördt i tidningarne, och hvari kommitteen på det högsta beklagar sig öfver hennes uppträdandei Birmingh:m samma dag, som festen skulle hållas i Worcester. Kommitteen menar, att detta måste skada den vid festen påräknade inkomster, emedan man blott har en timmas resa emellan Birmingham och Worcester, och deröre kunde taga för gifvet, att en stor del af allmänheten, som annars skulle infunnit sig i Worcester, äfven från Birmingham, nu i stället skulle besöka konserten i Birmingham, dit äfven en del af invånarne i sjelfva Worcester sannolikt skulle resa, för att böra mamsell Lind; hvarigenom Worcesterfesten i dubbelt hänseende skulle blifva vanlottad. Meningen med hela skriftvexlingen tyckes icke vara någon annan, än att med publicitetens tillbjelp tilltvinga sig mamsell Linds biträde vid musikfesten i Worcester. Huruvida detta tyckas eler icke får man väl se i de sednare engelska bladen. — ENGELSKA STATSUTGIFTERNAS TILLVEXT. Enligt ryligen anställda undersökningar, grundade på officiella uppgifter hafva Englands statskostnader, oberäknadt intressena på den oerhörda statsskulden, och äfven under fredstillstånd, tilväxt i nästan samma förhållande som Frankrikes under samma tid, och oaktadt den sistnämnda statens många krig och revolutioner. Under Georg I stego dessa fredsutgifter, med afdrag af statsskuldsräntorna, till 2,585,000 f. Under Georg II ökades de obetydligt; eller endast till 2,776,000 . Men i de följande regenternas tid steg tillväxten så mycket merå. Under Georg III hade belöppet uppgått till 7,670,109 , och under Georg IV, till 21,407,670 . Wilhelm IV var jemförelsevis en hushållare, utgifterna nedgingo under hans tid till 45,884,649 om året, men i drottning Victorias tid hafva de åter ökats, och mer än någonsin; de uppgå i år till 24,280,804 . —— 2 POSTSORIPTUM DD. MM. Konungen och Drottningen samt den kongl. Familjen, som hitväntades kl. 4 e