Aftonbladet – 15 september 1848, sida 3

SKOLLeEtS Ull. sv 200, Oiver gjorda anmarKknlogar vid mem. J2 97. med förslag till föreskrifter, afseende kont-oil å diskontverkens ombudsmäns uppbörd och göromål, bifölls, (Insändt.) ANFÖRANDE I BONDESTANDET, I FRÅGAN OM HEMMANSKLYFNINGEN. Som sammansatta lsgsamt sllmänna besvärsoch ekonomi-utskottens betänkande, angående bemmansklyfning, af ståndet blifvit godkändt, så får jag i anledning deraf afgifva följande Reservation. . Att denna riksdag utmärker sig genom en reaktionär syltniog i allt, som rörer lagstiftaingsoch finansfiågor, är bekla ligen ingen nyhet; men jag bade dock icke väntat att se denna syfining yttra sig äfven vid sådane ämnen, som icke minskade anslagens belopp, icke störde de privilegierade klasserna i deras prerogrativer och icke inskränkte regeringens eller byråkratiens makt. Jag trodde tvertom, att man skulle söka understödja. förslager, åsyftande att utvidga de skattdragandes antal, att öka deras förmåga att bidraga till skatternas tillväxt, och att således frågan om en vidsträcktare hemmansklyfning icke skulle möta några särdeles hinder. Som jag ser, har jeg bedragit mig. De sammansatta lagoch ekonomi-utskotten ha framhärdat i den trångbröstade åsigten, att jord ej bör få klyfvas längre, än att den erbjuder full säkerhet både för innehafvareus, dess hustrus och barus lifsbergniog, utan äfven tör skatternas utgörande. Således taga utskotten för alldeles gifvet, att den stora besittningen alltid medför rikedom eller åtminstone förmögenhet för innebafvaren, men den mindre jordlotlten deremot ovilkorlig fattigdom och brist. De ha icke tagit i någon slags beräkving flitens, omtankans, skicklighetens, sparsamhetens och den fasta viljans förmåga att förbättra sina vilkor, eller å andra sidan den eljest temligen allmänna erfarenhets-satsen, det känslav att veta sig företiädesvis smekt, gynnad och omhuldad, plägar alstra tröghet, slöseri, öfvermod och antingen ett omåttligt begär alt samla och förvärfva, eller bekymmerslöshet, misshushållning och betryck. De hafva ej erinrat sig, att den rike och privilegierade mindre än någon annan förstår behofvets svårighet och nödens anspråk, emedan de äro så långt aflägsnade derifrån, att de icke hunnit dermed göra bekantskap; att de merendels äro de mest liknöjde för de fattige, mest benägne att tillskapa sådsne genom stora jordbruk med stattorpare; alt den nuvarande hemmansklyfningslagen just åsyftar att främja och utbilda detta system, och stt således, i stället för en möpdgd flitige, bergade och belåtne små jordegare, framkalla ett litet antal större possessionater och en oerhörd massa stattorpare, alstrande af sig en ännu större mängd fattighjon. Lagen åsyftar, med ett ord, att den redan förmögne, den som äger något, skall erhålla mer, och den som äger litet, skall få intet, och utskotten hafva, som man ser, troget arbetat denna lag i händerna. Nu frågar jag imedlertid: huru träffa egentligen denna lags olägenheter? — Om den utvidgade hemmansklyfningen vore förderflig, hvem hemsökes af förderfvet? Och vore den än nyttig, hvem hemtar deraf den omedelbara vyttan? Svaret på allt detta blir: Bondeståndet, som äger utom all jemförelse största delen af rikets jord och sig emellan har den fördeld i de minsta lotterna. Af rikets ungefär 65,000 hemman innebafvas nemligen 38,966 af till: sammans 483,600 medlemmar af Bondeståndet, hvilka således i medeltal icke äga ett fjerdedels mantal hvardera, hvaremot de, som komma dem närmast, eller ståndspersonerna, sådane som ej tillhöra de nuvarande fyra tiksstånden, ej äro mer än 54359, innehafvande 3928 hemman, eller ungefär trefjerdedels hvardera. Det vore således Bondeståndet, hvars röst i frågan, om ej ensamt, åtminstone företrädesvis borde inhemtas, och öm detta stånd, hvilket man väl ej längre torde vilja försöka alt behandla såsom barn och omyndigt, utan som man torde medgifva bar ett temligen. redigt begrepp om egna fördelar, om detta stånd anser en vidsträcktare hemmansklyfning nyttig, om det tror henne befordra dess bästa, om man måste erkänna att ett välmående och belåtet Bondestånd är nära nog detsamma som ett välmående och belåtet folk, som förer Bondeståndets i detta fall, mer än-i något annat, bela folkets talan, och jag skulle då tro, att det är på dess röst man bör göra det mesta afseendet. ? På alla dessa grunder måste jag vidblifva min åsigt, att om ej en allmän odelad hemmansklyfning ännu kan medgifvas, den åtminstone måtte tillerkännas för den ärfda jorden, så att arfvingar må äga rätt att fritt begagna och bebo de jordlotter, större eller mindre, som tillfallit dem efter föräldrar eller anhörige. Carl Nilsson -. från Östergöthlands län. Red. har trott, att ofvanstående ånförande väl kan förtjena att serskildt tagas i betraktande, i anseende, till de sanna och rättvisa åsigter det innefattar. RÄTTEGANGSOCH POLISSAKER. I går afton har en zinkare Wesström, boende vid Nybrohamnen, med en skomakarknif gifvit sin hustru ett styng i magen: lyckligt nog dog hon icke på stället, såret är dock af ganska betänklig beskaffenhet. Wesström var i dag uppkallad till polisförhör och inställde sig i rusigt tillstånd; han Lr rm ba red LB Rs