Aftonbladet – 15 september 1848, sida 3

Pr INland, tratnstalatr I tECKRIDBATP; ULKOLD mit. RIZSDAGEN. Borgareståndet förehade uti förmiddsgens plenum den 6 dennes Lagoch Ekonomiutskottens betänkande JM 44, om ändringar i kongl. Stadgan, angående försvarslöse och till allmänt arbete förfallne personer. Uti 5 och 8 SS tillstyrkes det tillägg, att försvarslös, som icke kan hänföras under 6.te 8 i mom., men visar lättja och Jiderlighet samt underlåter att af erbjudet arbete sig begagna, bör trenbe särskilda gånger erhålla erinringar inför sockennämnden, samt, om han gig ej rättar, anmälas hos Konungens Befallningshafvande, som eger döma honom till almänt arbeie ett år eller derunder; bifölls. Statsutskottets utlåtanden JM 313 och 314, angående verkställda omröstningar i förstärki utsko:t, lades till handlingarne. Bevillningsutskottets utlåtande J4 31, i anledning af Riksståndens särskilda beslut angående beräkningen af tullmedlen och husbehofsbrännerimed!en. Uti 4:sta punkten förklaras beräkningen af tullmedlen vara genom tre stånds beslut godkänd till det belopp utskottet föreslagit; godkändes. I 2:dra punkten inbjöd utskottet Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet att förena sig uti medståndens beslut, rörande husbebofsbrännerimedlen, samt hade, för den händelse inbjudningen ej skulle antagas, uppgjort voteringspropositioner, för omröstning i förstärkt Bevillningsutskott. Hr Schartau eansäg tillsättandet af detta ovanliga utskott komniaatt leda till tidsutdrägt. Statsutskottet vore lika kompe:ent att behandla frågan, hvarföre talaren yrkade återremiss. I samma syfte med hr Schartau talade hr Gråå. Hr Muren åter i motsatt. 73 och 75 S R.O. talade för utskottets åsigt. Frågan rörde biott en kalkyl, och dess uppsättande tillhör Bevillningsutskottet. Beslutet blef, att återremittera 2:d:a punkten och anmoda utskottet att framställa voteringsproposition för omröstning i förstärkt Statsutskott. Mot detta beslut reserverade sig hr Muren. Bankoutskottets utlåtande J4 99, i anledning af ståndens beslut öfver memorialet AM 96, med anmälan att utskottets hemställan om en gratiGkation till Bankens vaktbetjening förfallit, sedan uti denna fråga 2 ständ stadnat mot 2. Hr Bergman yrkade memorialets ogillande, och att frågan borde afgöras i förstärkt Bankoutskott. Lades till handlingarne. I plenum d. 7 dennes på förmiddagen föredrogs Statsutsk:s utlåtande MM 341, i anledning af väckta motioner om anvisande af årlig pension åt framlidne professorn friherre Berzelii ecka. Hr Palmer: Vid bestämmande af pensioner ät utmärkta mäns efterlemnade anhöriga kunde saken ses från trenne synpunkter, antingen efter den aflidnes förtjenster, eller efter statens tillgångar, eller ändtligen efter pensionärens behof. Säges frågan ur den första synpunkten, så borde man fylla Rikets Ständers hus från källaren allt upp till takäsen med dukater, och hade ändock icke gjort nog. Denna beräkningsgrund vore olämplig dessutom derför, a:t vetenskapliga förtjenster och penningar vore incommensurabla. Betraktades såken från synpunkten af hvad statens tillgångar medgäfve, så komme pensionen att bifva alitför liten. Dess tillgångar vore alltför mycket medtagna genom utgifterna för det så kallade upproret samt för det så kallade kriget. Således återstode blott att bestämma pensionen efter enkans hebof. Huru stora dessa kunde vara kände icke talaren, men förmodade, att hvad som räckt åt enkefru Geijer äfven borde blifva tillräckligt för enkefru! Berzelius, som -så!ufida kunde vara belåten med 4200 rdr, och, för ett surnman bärtill måtte nedsättas, yrkade talaren återremiss. Hr Tauson ansåg, att man icke ärade stora mäns minnen mera derigenom, att derasg enkor finge stora pensioner, helst om :enkan icke blifvit efterlemnad uti, som det heter, små omständigheter. Hr Kock hade hoppats, att diskussion i denna fråga icke skulle ansetts nödig. Den förste talarens bekanta humor var här mindre lämplig. Det vore icke fråga om ett försök, att med penningar betala vetenskapliga förtjenster, utan ait lemna ett beyis på Sveriges erkänsla för en stor vetenskapsmans gagnande verksamhet, Motionärerna hade begärt att samma summa, som friherre Berzelius å allmänna indragningsstaten uppburit, måtte såsom pension anslås åt hans enka. Hr Schartau talade i samma syfte som hr Kock. Om professor Geijers enka blott erhållit 4200 rdr i pension, så härrörde detta dels derifrån, att denna summa uti en motion från Presteståndet blifvit begärd, dels ett detta belopp motsvarade hvad som prof. Geijer i lifstiden haft sig enskildt anslaget. Här vore icke fråga om nägon ny utgift,:och således kunde väl i förevarande fall statens tillgångar medgifva fortferandet af en redan befintlig, genom hvars indragning några lagrar icke stodo att skörda. Hr Brinck: Friherre Berzelius hade skänkt en stor del af sina samlingar åt vetenskapsakademien, cch boets ställning vore icke sådan, att man ur den synpunkten borde nedsätta pensionen. Hr Palmer ville icke anställa någon jemförelse emellan 2:ne store män, men ansåg, att om det kunde sägas att vetenskapen hade större förbindelse till Berzelius än till Geijer, så stode likväl staten uti större skuld hos den sednare. Den förre leddes uti hela sitt sträfvande endast af begäret efter vetande, och hade icke omedelbariigen gjort något för svenska industrien.