Aftonbladet – 15 september 1848, sida 1

deta!jer vid de stormiga öfverläggningarne. Vi tölja härvid åtskilliga korrespondenter t::! HamNN Tlburger-, Siettineroch B:emerblad. Uui nikstörssmlingens 7Z4:sta session den 4 September ölvergick församlingen från dagordvingens föremål: rådplägning öfver nikscrunde lagen, emedann, säger en korrespondent; tyIska folkets behgaste rättighet, räven tll en Jokränkt ära, blifvit skymfligt förnärmsd ve-onm tet af Preussen med Danmark afslutade vs; pen-Jstilleståndet.s Klockan !,40 var micitesbänken fulltahgt besatt, till och med Mat:by syntes på densawma. Riksministern (ör vinkes lärenderne, Heckscher, beträdde tribuven. och meddelade ett af det preussiska ombudet bog jcentralstyre!sen, hr Camphausen, honom medd-ladt ex mplar af den med Danmark i M-lmö den 20 Augusti afslutade vapeöstillesråndskonventiouen, jemte dess separatartikel, sat tvenne upplysoiogsskrifvelser, från hr v. CamphauIsen, hvaruti denne gör sig all upptänvkha möda att ådsgalägga, det Preussen icke lörlarit ses Iparatistiskt, utan fastmer uppoffrande tysknationelt, vid vapenstlleståndets afsluravde; I, amt att det icke kunnat underhbsndis med Danmark i eentralstyrelsens namn, ut-n blott or ulyska förbundets, då denna malt Dane mark) ej hade fått någon officiell känredom och notifikation om ceutralmaktens koustituerande, samt dessutom väl förbundsdagen, men icke det tyska förbundet biifvit :pphäfdt den 42 Julin, (Hånfullt skrait, till och med på högra sidan.) Ministern Heckscher förutskickade den anmärkningen att Preussen utan tvifvel, i icke .Joväsendiliga puukter, öfverskridit den d-samma, på grund af underhandlingarne i M imö loch Bellevue, af centralstyrelsen meddelade ltullmakt, hvaraf följde centralstyrelsens b:fogenhet att antaga eller förkasta vapen silleståndet; hvarföre det skulle vara ändamålsenligt, om riksförsamlingen, efter berörde akters trycke ning, som redan vore påbörjad, skred till öfverläggning rörande detta ämne på en förut bestämd dag. Presidenten v. Gagern tillkännagaf nu att Dahlmann redan den 4 ingifvit till riksministeriet en interpellation, med hänseende till vapenstilleständskonventionen. Dahlmann besteg tribunen och framställde följande frågor till ministåren :Äger det grund natt, i kraft af dessa vapenstilleståndsvilkor, den provisoriska slesvig-holsteinska regeringen är vupplöst och de af densamma utfärdade lagar och författningar skola vara upphäfde, hvarigenom den provisoriska regeringen, som blifovit erkänd af centralstyrelsen, i kraft af hvil.ket erkännande slesvig-holsteinska 1epresentanter sitta här, plötsligt erhåller karskteren af en olaglig makt? — Är det gruudadt att Moltke, denne man, på hvilken hertigdömenes anklsgelse hvilar. tungt, skall ställas i spetsen för den nya interimsregeringen, och såmedelst detta lands lugn ställas på spel? — Är det sannt, att, vid utförandet af vapenstilleståndet, de slesvigska trupperna skola skiljas från de holsteinska, och följaktligen vägen till hertigdömenas söndring beträdas? — Är det sannt, att vapenstilleståndet blifvit afslutadt på fulla 7 månader, hvarigenom man belagit de tyska vapnen den lämpligaste årstiden att tilltvinga sig en fördelaktig fred? — Äro dessa medgifvanden gjorda under utrikesriksministeriets godkännande ?) Efter några ögonblicks graflik tystnad fortfor Dablmann med daåf, djupt gripande röst: Den 9 Juni är af nat.församlingen beslutadt, att Tysklands ära måste upprätthållas i Slesvig-Holstein; (åter en kort paus; derefter med starkare betoning) äran! (paus; derefter, med ännu starkare tonvigt, men med nästan qväfd röst) Tysklands ära! (Till märg och ben trängande, uthålligt, allmänt bifall ). Härpå föreläste v. Rappard en af honom och flere representanter väckt motion: att nationalförsamlingen må vägra vapenstilleståndet sin sanktion och uppfordra centralmakten till energiskt fortsättande af kriget. — Tysklands ära fordrade detta och krafde skyndsambet. Hela Europa skådar hånande på våra återtågande trupper. Waitz begär utskottsbetänkande öfver saken inom 24 timmar; Reh deremot yrkar besluts fattande genast. Furst Lichnovski instämmer med Waitz, och uppmanar församlingen att icke följa ögonblickets intryck; 24 timmars uppskof skulle icke verka någon skada. HEisenmann yrkar, att akterne måtte tryckta öfverlemnvas till internationella utskotten, men den preussiska regeringen antydas att. nationalförsamlingen förbebåller sig vapenstilleståndets ratifikation. — Beseler manar i kateder-ton till betänksamhet, men helsas med hvisslingar och rop: Odrägligt pladderl Zimmermann yrkar ögonblickligt beslut om krigets fortsättande. Heckscher och Schmerling uppmana till: öfvervägande. Tillbakadragandet af truppernap, yttrade Heckscber, vore ej ett vilkor för vapenstilleståndet, anginge således icke nationalförsamlingep, utan vore centralstyrelsens verk. (Tecken till missnöje). Schröder motsäger den siste talaren: Vapenstilleståndet, i stället att bevara Tysklands ära, slår henne i ansigtet. Nationalförsamlingen måste förklara, att-ministeriet handlar mot dess vilja, om detsamma cke genast inhiberar truppernas återtåg.s Bas) Hela denna effektscen, ordagrannt återgifven efter ett tyskt blad, har ett frappant sysköntycke med hr v. Hartmansdorffs skönaste tri vmfskördar på vårt svenska riddarhus. Den