Aftonbladet – 13 september 1848, sida 2

elter en definitif form! för denna representätion. Men det gifs för em stor nation ingenting mera förödmjukande och kränkande, än om dess representanter, om ock i anständig form, icke tillåtas träda öfver. främmande regeringars tröskel, utan vilkor utsättas för deras tillträde. En stor och mäktig nätion säger:! Jäg är, emedan jag är, och mitt erkännande ligger tt den makt jag besilter, att gifva eftertryck åt min viljalsImedlertid förstås det af sig sjelf; att: vid diplorhatiskaförbindelser intet trappsteg kan öfverlioppas, utan att fastmer. allt. måste .uppbjudas; att -biläggå sådana betänkligheterpå vänskaplig vägs Skulle likväl. genom användande af detta medel dröjsmål uppkomma, hvarigenom tyska nationens värdighet. trädes för nära, så vore i sådåna fall att förfara epligt reciprocitetens grundsatser. Reciprociteten skulle, under ifrågavarande: förhållande, bestå deruti, att samtliga tyska hofs sändebud, inberäknade dem från Österrike och Preussen, blefvo ställda på enahanda: fot som Erankrikes och Englands sändebudci Frankfurt. blifvit .ställda, hvarvid vi bemärka att, ända till: lord Cowleys ankömsf, ingen diplomatisk person uppträdt härstädes, och att äfven Frankrike här egt blott en chargå daffaires, men ingen egentlig representant. I öfverensstämmelse härmed skulle;-epligt reciprocitetsprincipens tillämpande, de sämtliga tyska hofvens sändebud i Paris och London återkallas, och blott den för de löpande ärendernas besörjande nödvändiga personalen gqvarlemnas. Skulle tillkännagifvandet afen sådan tillämnad ätgärd icke leda till erkännande af rikssändebuden i Paris och London, så skulle, enligt vår åsigt, riksministeriet icke uppskjuta att bringa nämnde åtgärd -. till verkställighet. Då imedlertid äfven denna verkställighet måste vara garanterad, och för densamma många hinder kunna läggas i vägen af härvarande diplomatiska:ckombinationer, så skulle vi gilva det rådet, att offentligen förkunna, såsom en anhållan af centralstyrelsen till. samtliga , tyska regeringar, nämnde åtgärds vidtagande, och -uppdraga verkställigheten deraf såsom en hederssak, åt den tyska nationen, tyska regeringarne och tyska. ständerförsamlingarne. Häruti skulle tillika ligga en pröfvosten, huru längt man kommit i Tyskland med bederskänslan att göra det tyska namnet gällande, och hvilka tyska regeringar äro sinnade att af fri vilja medverka till uppnående af detta hHationella mål.