Aftonbladet – 13 september 1848, sida 1

ni i afton blifvit clairvoyant? frågade ban, tog ett stog tillbaka och såg på henna med förundran. Mitt sinnestillstånd torde vara något deråt; jag har äfven funnit det, svarade Gracia. I sådent fall visar detta skaldestycke den verkan, som er syster sannolikt skulle hafva på mig. Helsa er systers, fortsatte hon med darrande röst, voch belea Hinango, för hvilzen det efter morgondagen icke lärer beböfvag att hålla min vistelse hemlig. I hast förfärad af tankan på sin mans återkomst, är hon i en ländstol, betäckte sitt ansigte och Hinango och min man äro flander, utan att någonsin bafva varit i tvist, fortsatte hon omsider. Mellan deras naturer råder en fiendtlighet, men som icke framkallar någon tvist. Da tala till hvarandra, vär de mötas. Ingendera talar illa om den andre; och Hinangop, tillade hon i en ton, som vittnade om hustrun, har icke heller orsak att tala illa om herr Closting.v Ni höll på att tala om verkan af eleglene, afbröt Robert, som hade tagit sin plats bredvid henne och fattat. hennes hand, hvilken han nu släppte. Gracia förstod Roberts rörelse. Den harmoni, bvarmed hon ville hafva framburit sin helsning till len okända skaldionan och Hinango, stördes genom let ofrivilliga närnandet af en man, som, främmande för all andlig region, nu mindre än någonsin börde dit, medan samme man sickedestomindre hade blifvit en del af hennes egen varelse. Denna ragiska verklighet tycktes framställa sig för henne på nytt. Hon tycktes känns, att hon var bannlyst rån dessa regioner, emedan hon på jorden var fastredjad vid ett lik utan själ. Den boje, som fjettrade henne, lik en qvinlig Pronetheus vid materiens hårda klippa, tryckte henne märtsammere än någonsin. Heones blick sökte Roverts ögon, och hennes bittra ångest utttryckte sig tan ord. Jag önskåde, sade hon efter en lång tystnad, bedja er att framföra min innerliga helsning till örfattarinnan af denna elegie, samt till hennes och 7 vän Hinango, och, jag har i hast blifvit väckt ill det tragiska medvetandet af den nödvändighet, om skiljer mig i andligt, så väl som i socialt hänssande, från er alla. Hon sjönk i betraktelser; benes ögon tårdränktes på nytt. Om Hinango anat vår vänskap, har han åtmintone hittills aldrig genom en stafvelse låtit förstå let, anmärkte Robert I Gaciarruckade och bennes blick sökta på nytt LIL ;