Aftonbladet – 13 september 1848, sida 1

Framför icke destomindre,, fortsatte hon; mir helsning till den själ, som talar i denna elegi, til er syster och Hinango. Säg dem, att er: vänskar !för mig och mitt grannskap med er ba försatt mig i stånd att ana fosterlandskärleken. Jag anser dessa två varelsor, er syster och Hinango, såsom andliga uppenbarelser från en högre verld, och derföre talar jag till dem genom er lika oförbehållsamt, förtroligt och fritt, som om de icke lefde på jorden. Och detta är just den verkan, som dylika verk på vers och prosa hafva på 038 — de föra oss från vår stoftverld, från de band och fjettrar, som binda oss vid jorden, och förflytta oss för stunden upp till själslifvets region, der anden umgås med anden. Jag vill knappast tänka mig er syster som en på jorden lefvande personlighet; jeg önskade helst att hon vore en bok, så vackert bunden som möjligt — något lik editiopen der af Tbomas Moores irländska Sånger, i sammet med guldpaljetter och med beundransvärdt innehåll; men icke lefvande! Det bör ej fionas någon qvinna, som skrifver på ert papper; jag kan ej fördraga en sådan papperskamratskep.n sHar jag någonsin frågat er — inföll Robert allvarsamt — ,huru den boken är bunden, i hvilken ni läst i fyra år, och bvsrs innehåll ändå tycks vara er okändt? Men — fortfor han, efter en lång paus — jag har affärer med herrar Forro och Costing; jag måste träffa herr Closting, så snert han komnmer. Vår affär är af vigt, den angår ett nybygge på Santa Catharina. Och jeg begifver mig dit — snart — mycket spart — O nej, Robert! stadna här! stadna här! afbröt hon; stadna för min skull! — Hvem vet hvad framtiden — hvad som kan bända? — Goda himlar! Gracia! hvilken motsägelse hos er och migi, utropade Robert; det fordras icke er fruktansvärda anhållan att qvarhålla mig bär. — Jag är fjettrad här — jeg kan icke begifva mig bort — och icke de:tomindre vore det bättre, att jag denna natt reste — det vore bättre — Det är tvärtom, Robert, suckade Gracia. pJag! är fjettrad vid er, det känner jag., Det må vara aktion eller reaktion, återtog Robert, så är vårt olycksöde alltid detsamma. En jälsrapport existerar — endast med den skilnad, Att hos er den snart lärer afbrytas — medan den 208 mig städse skall fortfara. Mitt Uf skall hädanfter bli ett martyrtillstånd, som icke låter beskrifva ig. Men jag skall dö utan fruktan för helvetet, ! y jag har redan undergått ett belvete på jorden. pFörfärligt! suckade Gracias, förfärligt! jag för-. 18 arta