Aftonbladet – 12 september 1848, sida 3

beck förrättat utmätning för ett belopp af något öfver 30 rdr banko, i hans frånvaro tagit i mät, och tåtit smed uppbryta låset till en chiffonier, hvaruti, enligt Lundbecks uppgift, funnits förvaradt ett penningbelopp af 885 rdr banko (som sedan saknats), oaktadt i rummet fanns att utmäta andra effekter och möbler, såsom speglar, bord, stolar, sängkläder, en ny mahogny-imperialsäng, flygelfortepiano, silfver m. m. Hr Lundbeck hade vid sin hemkomst saknat sin dyrbara chiffonier,, samt funnit sina deruti förvarade vigtigaste papper och handlingar, såsom en mängd reverser och räkningar, alla hyreskontrakter rörande sina tvenne fasta egendomar, äfvensom kontrakter om byggnadsarbeten, enskida anteczningar, bokföringar och räkenskaper, planer och förslag etc. kringkastade på golfn vet, liksom de varit blott makulatur. Derefter fortsätter hr Lundbeck sin berättelse som fö jer: Jag upplockade och hopsamlade då dessa noggrant, men saknade med förfäran, efter alit upptänkligt letande och sökande, alla mina för tillfället innehafvande kontanta penningemedel, hvilka voro af mig förvarade i ssmma mahognoychiffonier och uppgingo till cirka 885 rdr bko i diverse sedlar., Exekutionsbetjenterna Råström och Lindström hafva ut:agit genstämning å murmästar Lundbeck. De uppgifva deruti, att murmästar Lundbeck dagen förut blifvit krafd för ifrågavarande belopp, 25 rdr 24 sk. tgs jemte renta, samt 43 rdr 46 sk. barko rättegångskostnad, och 2 rdr utsökningskostnad, men då betalning ej följde, utsattes utmätningsförrättning att verkställas påföljande dag, kl. 7 på morgonen, dervid hr Lundbeck tillsades att närvara. De draga häraf den slutsats, att hr Lundbeck med afsigt hållit sig undan den tid utmätningsförrä!ltningen skulle verkställas. Vidare uppgifves att, vid förfrågan, en i Lundbecks våning boende fru uppgifvit, att bland de i rummet befintliza mabler en soffa samt ett fortepiano icke tillhörde Lundbeck. De hade nu tsgit chiffoniern i mit, jemte deruti befintliga 23 rdr rgs i kontanta penningar, men försäkra och erbjuda sig med ed fästa, att några flera kontanta medel ej funnos för dem synliga. — Stämningen slutar med det yrkande, att Lundbecks af falskhet och argt uppsåt gjorda anvgifvelse måtte lagiigen bevisss, eller i brist deraf Lundbeck ådömas aasvar efter 60 kap. Missgerningsbalkenp. Till styrkande af sina uppgifter hade murmästar Lundbeck begärt få såsom vittnen hörda tvenne personer, som voro närvarande vid utmätningsförrättningen, men exckuiionsbetjenterna hafvå jäfvat dessa personer, såsom icke blotttillhörande Lundbe.ks eget husfolk, än även, såväl före som efter förloppet af öfverklagade utmätningsförrättningen närvarande i det rum, hvarest samma förrättning blifvit verkställd, och fördenskull kunde af saken hafva nytta eller skada. Sedan kämnersrätten, med gillande af Råströms och Lindströms jäfsanmärkning, fattat det beslut, att de tvenne af Lundbeck åberopade vittnen, fru Schäckendantz och muraregesällen Schuckendantz, icke kunna tillåtas att, mot Råströms och Lindströms medgifvande, i målet vittna, tog ritten målet i öfvervägande och fäilde följande Utslag. Då murmästaren Nils Lundbeck icke gittat sitt käromål i någon måtto bevisa, varder detsamma, såsom obestyrkt, till alla delar ogilladt, men rätten finner dock så väl i ena som andra afseendet skäl icke hafva förekommit att bifalla de af exekutionsbetjenterne Nils Råström och Johan Lindström, uti genstämning emot Lundbeck, väckte ansvarspåståenden, vid hvilken utgång. af målet rättegångskostnaden parterne emellan qvittas.n Utan att vilja taga parti för någondera parten, kan man ej annat än ogilla det under ransakningen icke motsagda factum, som lemnar ett nytt bevis på våra exekutionsbetjerters icke sällan skonslösa och kittsliga framfart vid utmätnvingsförrättningar. Tvärtemot de i lag stadgade föreskrifter, att, vid för.ättaade af utmätning, i sista rummet tillgripa gäldenärens oumbärligaste gods, hafva ifrågavarande exekutionsbetjenter, enligt egen uppgift, tagit i mät br Lundbecks oumbärligaste möbel, hyaruti hans penningar, handlingar m. m. förvarades, blot derföre att de funnit lämpligast all utmäla densamma, enär icke någon annan p:rsedel synts till, med hvars värde bela beloppet, hvarför utmätlniogen skedde, kunnat betäckas och följaktli-: pgen i annat fall flere än en persedel måst i mät tagas. Man inser lätt hvarthän det skulle kunna leda, om utmätningsförrättarne lemnades frihet att, då de finna det lämpiigast, handla i uppenbar strid mot lagens tydliga mening, och det förefaller derföre besynnerligt, att kämnersrätten ej vidrört denna sida af saken. Då utmätningsförrättarne sjelfve medgifvit riktigheten af hr Lundbecks uppgift, aut annan och tillräcklig tillgång funnits, torde det icke böra aflöpa utan ansvar, att i egarens frånvaro i första rummet tillgripa och uppbryta en borgersmans förvaringsmöbel för det dyrbaraste han eger, synnerligast då hr Lundbeck, enligt uppgift, är egare af tvenne fastigheter och således ett uteblifvet gäldande af 30 rdr svårligen lärer varit aut befara. — I söndags afton anträffades i Kolmätargränden f. d. kronoarbetskarlen Hällström, liggande alldeles vanmäktig af blodförlust genom ett öppnadt åderbräck å ena benet. Han affördes genast till närmaste rakstuga, der han kort derpå afled. LANDSORES-NYHETHE WNavrelkömsamnm Jan, ÅA Cu: Ma VV HS os