Aftonbladet – 12 september 1848, sida 1

Bra! ropade baronen, såsnart Prole hade upp täckt sin hemlighet; det gör er heder. Jeg wil till Buenos Ayres inskicka en lysande rapport on er — om er, sennor Prole, säger jag. Ni skall de få ett understöd vid er återkomst. Men nu mist ni gå till Santos, ombord på krigsskeppet som lig ger der; ni måste personligen meddela er med ka pilenen. Det är briggen La Caza — densammt för hvilken Patrick blef pressad — densamme sor blef skickad efter den Svenske briggen. Kapitenens pamn är Turobie. Dethär brefvet är från honom; han gör anspråk, på det pris, som är satt på Dolores bufvud. Han bade haft en man ombord, som kände nästan lika mycket som jeg, men som hade blifvit kastad öfverbord från kuttern. Kapten Tumble hade uppläckt en stor del i Buenos Ayres han hade fattat samma misstankar om Dolores, såsnart det blef bekant, att bon begifvit sig bort med m:r Walker som bhbans syster. BEadast på halfva priset gör kan likväl anspråk, och har fått order att hjelpa mig — det är hans uppdrag. Men Dolores är omgifven af sina tjenare, bevakad och beskyddad på alla sidor. Huru föra henne från Bota Fogo ombord på La Cnx4a — det, sennor Prole — det är ett problem, som ni ssrnoerligan icke kan lösap. Sara darrade våldsammare än förut. Hela saken blef allt klarare och klarare för heuno. Imedlertid fann hon en tröst i de svårigbeter, dem spionen sjeM erkände. Ni måste då i morgon begifva er till Sartos — nej, i öfvermorgon — i morgen har jeg icke id att skicka er. I morgon firar jag min förlofning. Med miss Thomson, om jag får fråga? Med miss Thomson, svarade baronen; och deröre kan jag för det närvarande icke sjelf begifva nig till Santos. : I Sara var nära att dåna. Icke att hon på något! a hade fått i sitt hufvud den idten, ait baronen . Me gifta sig med henne. Derpå hade hon aldrig! änkt, och skulle nu knappt hafra antagit ett sådant örslag. Men denne man var på väg att följande! sgen fra sin förlofning — förena sig med en! (vinna, som, hon måtte vara hvem hon ville, skulle! henom äkta en niding. Hon hade nu fitt veta! 108, och hennes beslut var fullt afgjordt. Men! on måste lägga sin hand vid dess verkställande. Hon måste, om möjligt, bemäktiga sig för några immar detta bref från Buenos Ayres, för att med ara för sitt lif använda det. Huru och på hvad 1 ätt? Det hade, hon också. redan uttänkt. Hon I