Aftonbladet – 9 september 1848, sida 2

Vi hoppas att läsaren ej förbiser det habila dels uti att här inpassa ordet ensamt, dels att sätta ;konungars bortdrifvande i samma casus, som ,enkammarsystemetn: det visar att Vår lilla vän Aftonposten äfven avancerat såsom taktikus, då han inför sin publik framställer den presumtionen, att Aftonbladet skulle anse allting kunna botas ensamt med politiska recepter.: Detta föregifvande om de politiska reformvännerna af deras: motståndare är beqvämt, men reducerar sig helt enkelt, såsom mycket annat från den konservativa sidan, till noll. Det fordras i sanning ganska liten djupsinvighet för att begripa, att de politiska formers na eller sjelfva regeringssättet endast är ett instrument, ett machineri, genom hvilket de andliga krafterna skola verka, och således icke ensamt utgöra något lycksalighetsbripgande; och Aftonposten har följaktligen icke häruti berättat oss någon nyhet. Lika naturligt är det äfven, att icke samma statsformer kunna vara alldeles lika passande: för alla folk, : enär olika bildnvingsgrad häruti måste göra någor viss skilnad; men om detta är en sanning, så bör man likväl akta sig att på grund deraf falla in i den motsatta öfverdriften, och lyssna till maktens och de konservativas sirensånger, enligt hvilkas försäkringar liberala politiska institutioner ingenting kunna uträ:ta. Ett sådant språk är egentligen ingenting annat, än den gamla visan: hvad som helst för folket, men intet genom folket; hvilken visa Aftonposten nu är på god väg att tralla efter under sitt fräsande emot pradikalerne,, hvilket för öfrigt är rätt trefligt att påse, såsom blott och bart skådespel betraktadt. Imedlertid fägnar det oss, att i en annan artikel af samma: Aftonpost finna det ganska goda och märkliga medgifvande, att Aftonposten vill, det en folkrepresentation icke sammansättes sf fantaster och svärmare, utan af upplyste, erfarne och lugnt tänkande män. Det ären verklig glädje, att vi sålunda åtminstone i en punkt kunna förena oss med Aftonposten; fråga är endast, huruvida vår värde kollega, som är så het och alltid rusar öfver målet, under sådana förhållanden kunde komma in bland en representantförsamling. Straxt härefter åter förekommer i A. P. följande gravitetiska yttrande: Men om staten heter republik eller monarki, det är och har alltid varit oss temligen likgiltigts. Här tager ju kollegan riktigt ut steget och skjuter med ens förbi alla radikalerne,, dem ban nyss förut nväpsat. Vi, för vår del åtminsone, som: i vissa hänseenden: höra till de radikala, måste likväl protestera emot den tankan, att det vore detsamma, om Sverige heter, d. v. s. är, republik eller monarki; ty många omständigbeter göra, i vår tanka, att republik bär icke skulle bära sig under nuvarande förhållanden, och utan att vara republik kan väl icke hel-ler en stat heta så. Imedlertid taga vi ad notam till en annan gång Åftonposters mening, att det är temligen likgiltigt om ett land har konung eller icke, hvilket är den distinktiva skilpaden mellan republik och monarki. Aftonposten bar i det ofvannämnda torsdagspumret jemväl tagit Dagligt Allehanda under ordentlig upptuktelse och det är intressant att dervid åskåda Aftonpostens mine och åtbörder. Hr Fredrik Deland har dem icke roligare i någon af sina bästa roller. Aftonposten protesterar mot en i Allehanda förut framställd förmodan, att han skulle vilja nedergöra Dagligt Allehanda. Med en öfverlägsenhet, som skall kläda hvilken pöre noble som belst ji en komedi, försäkrar Aftonposten Allehanda, i afseende på en förut passerad polemik, såsom orden lyda, att endast en faderlig välmening och visst icke något hat styrt vår (Aftonpostens) penna, då vi företogo oss vatt i fredags hålla en liten agande föreläsning för en oerfaren kollega. Men otack är verldens, lön heter det.n Ehuru. det måhända är orätt af tredje man att blanda sig i husliga scener, så kunde vi icke tillbakahålla ett uttryck af den egna sortsuppbyggelse, som dessa yttranden måste framalla. En och annan torde väl anmärka, att! Aftonpostens redaktör synes vara mera. lämplig att föreställa det farbroderliga, än det faderliga elementet, men man kan å andra sidan icke neka, att han bar en verklig rättighet att anses som pappa åt den sednaste generatio— nen af Dagligt Allehanda, Också får man erkänna, att den faderliga rätten, att följa ordspråket: den nan älskar den agar man, här luttages i fullt mått. Det syntes mången redan ligga en nästan mer än faderlig stränghet och köld deri, att, jsedan man lyckats för 47,000 rdr bko få sälja Jen tidning, som så var på nedgående:och gaf så klena inkomster, som Dogligt Allehanda i slutet: af sistlidne år, redan . under första året efter denna försäljning, sätta upp en annan tidning med en särdeles puffande Iprospektus, under det likväl, såvidt det kunnat dömas af Allehandas egen prenumerationsanmälan till detta år, försäljningen hade skett under den förutsättning, att två af de frura mädarhoternma KAL. 00 2 Ann Allas