Aftonbladet – 8 september 1848, sida 3

vilka som oftast, flera gånger om året, der lära våde debarkera och embarkera vid kommenderingsmbyten å Carlstens fästning. — Händelsen denna sång var också att en arbetskommendering af Bous läns kongl. regemente låg der inqvarterad och fvergick till Marstrand på skärgårdsbåtar den 30 juli tidigt på morgonen. -Det är till denna hänlelse jag egentligen ville komma för att visa huru Illa och oförsvarligt det är att ej en ordentlig landingsplats finnes vid Tjufkiblshufvud. Redan kl. k på morgonen voro de uppbådade skärgårdsbåarne till hands, inlastniog af trossen skulle börja, nen ingen enda båt nåddein till land; närvarande ;ronobetjening fick med möda låna några smala ch korta bräder af gästgifvaren på stället, en medörlig och bjelpsam karl, och sedan de blifvit plaerade med ena ändan på några lösa stenar och ned den andra på båtens kant, bars eller sköts på lerna osäkra landgång de tunga svåra packkistorna, taliga säckarne, skrin och annat mer, in uti båarne. Det var ömkligt att se sådane anstalter och nan kunde både harmas och förvånas dä man änkte sig att så tillgätt i alla tider. Denna gång kedde väl ingen skada eller olycka, vidare än att n och annan soldat doppade sig litet i vattnet vid fyergången på landgången eller de lösa bräderna, nen stundom skall skada hafva uppstätt både på ersedlar, som blifvit våta af saltsjövatten, då packistor fallit i sjön vid öfverlangningen, och mankap, som fallit och fått vrickningar i armar och en samt stöttskador, och underligt är att ej flera ryta armar och ben af sig. Jag gaf mig i samtal ned den närvarande kronolänsmaonen, som hade jestyr om transporten, och frågade huru det var nöjligt, att icke bättre anstalter anbringades; och vad ban yttrade förvånade mig ännu mer. Han ade nemligen att han oupphörligt i 9 årg tid hos jåde landshöfdingar, militärbefälbafyare och andra ippsatte personer skriftligen och muntligen framtällt svårigheterne med öfverfarten för kronans nanskap och effekter, att ban gifvit förslag till oläenheternas afbjelpande, medelst anbringande af en orygga ute vid ändan på kiblen, hvarigenom en örträfflig hamn inomkring uppkomme, att kostnadsörslaget härtill, i anseende till den otryteliga tillsång af stenmaterial som finnes på stället, icke uppätt till 2000 rdr bko inberäknadt kostnaden för I:ne duc dalber och någon planering af vägen utned viken till det ställe der bryggan skulle anlägsas; att både landshöfdingar och generalbefålhafvare sång efter annan lofvat att ombestyra och utverka mniäggningen deraf, men att, allt sådant oaktadt, ngen åtgärd, så vidt han hade sig bekant, ännu vidtagits. Han berättade vidare att vid lågt vatten nlastningen tillgick sålunda, att de större båtarne härvid menas säådane som hålla från 6 till 8 alnar kölen) lägga sig fast med draggar några hundrade iInar från land, hvarefter inlastning sker först i mindre jullar och desse föra tross och manskap ut ill de större; svårigheten då att föra en större vackkista, hvarmed 6 å 8 man hafva fullt att göra vå släta backen, ur den lilla båten i den större, an ej beskrifvas. och långsamheten sedan att på letta sätt lasta och omlasta. Härtill kommer nu att ersättning fordras för de små båtarnes begagnande, hvilken kostnad ej kan verificeras eller får ipptagas till ersättning, och blir alltså länsmannens örlust, utem det besvär, ansvar och bekymmer han öfrigt har. Det gjorde mig verkligen ondt om mannen, som syntes hafva haft all möda ospard, ör att få afbjelpt svårigheterna, hvartill vederbörande så lite lyssnat, eller lemnat uppmärksamhet. Är ett sådant förbiseende af denna angelägenhet örsvarlig? Fäster sig ej regeringens omsorg vid ångt simplare saker, ja saker som ej till hundradelelen kunna vara så behöfliga som denna? Bevilja icke Rikets Ständer hvarje riksdag anslag till dyika arbeten? Albrecktssund upprensades för några ir sedan och dertill anslogs 24,000 rdr bko; jag våger påstå att det var långt mindre nödigt än förevarande angelägenhet, Måtte detta kunna väcka vederbörandes uppmärksamhet. Andamilet vore då vunnet, hälst det synes troligt att hvarken den ene eller andre af de högt uppsatte personerne, länsmannen omnämnde, brytt sig om saken, åtminstone ej på allvar eller med eftertryck framställt nödvändigheten deraf. Apropos! Angående den nu ifrågavarande arbetskommenderingen som afgick till Carlsten, så ägde dermed ett eget för den profane oförklarligt förhållande rum. En dylik kommendering hade nemligen, emot all vanlighet, den 46 i samma månad afgått från Carlsten till bemorten, och nu återgick dit samma kommendering, neml. ett och samma befäl och manskap, fast rågot mindre styrka. Ett misstag i expedition å högre ort är det enda förklarliga i detta fenomen. Ett sådant misstag har likväl troligen kostat staten fullt ut; hvad den omtalta bryggan m. m. vid Tjufkiblshufvud komme att kosta. -—G— De här ofvan framställda anmärkningar, fastän beträffande ett lokalt intresse, hafva synts oss förtjena offentligbet, helst då samman som fordras för att tillvägabringa den föreslagna landningsbryggan är så ringa, att orten sjelf med något bidrag af allmänna medel lätt kunde besörja den.