Aftonbladet – 8 september 1848, sida 3

en gudlös potte-tröskning på Juldagen m. m., blef slutet, att det vore hårdt för talaren, som hvarken ville stjäla eller råna, att nödgas tillsläppa så mycket till bofvars underbåll, hvarföre han afslog betänkandet. — Sahlström ansåg obetänkt, att utan öfverläggning förkasta förslaget, och öfverlemnade åt framtiden att döma deröfver. Man borde ej tilltro sig att bedöma en lag, som ännu ej trädt i verksamhet. De barbariska kroppsstraffen förbättra ej, de tvärtom förhärda, och på denna grund hade talaren trott en lagförbättring nödig, rådfrågande härvid blott sitt eget förstånd. Man kan ej vänta någon ve klig förbättring af den, som en gång klädt skampålen. Ehuru man till och med på Riddarhuset påstått förevarande förslag vara en afskrifniog af utländska mönster, vore sådant dock ogrundadt. Förslaget vore mera likt den norska kriminal-lagen, hvarmed norska folket, efter hvad talaren visste, vore fullt belåtet. Tal. önskade slutligen, att ståndet ville med lugn besinning öfverlägga om hvarje sak, och icke utan betänkande förkasta något... — Sven Isaksson hade sökt göra sig redo för förslaget, men saknade deri rättegångsordningen, något som-borde vara första vilkoret för dess antaglighet. Den föreslagna latituden vore alltför vådlig: ett lagförslag bör följa oss som vår katekes, samt vara lika lättfattlig som den. Erfarne herrar och jurister bekänna, att de med svårighet fatta den föreslagna lagen. Tal. antog grefve Sparres reservation och yrkade afslag å betänkandet. — Andreas Bengtsson hade redan vid förra riksdagen hyst tvenne skäl emot förslaget, dels kostnaden, dels latituden. Han bade nu fått en petition med mer än 400 underskrifter, hvari yrkas straffens skärpande. Om man bibehållit 1734 års lag, mildrat, skärpt elier förändrat den, så hade vi gått längre än nu, då vi endast erhållit ett utländskt mönster, hvilket beklagligen kostat alltför mycket för att endast kunna afslås. Lindrigare straff duga ej för Svenskarnes hårdare Jynnen. Han ville afslå betänkandet i och för den princip, hvarpå det är byggdt, men förklarade sig ingalunda vilja bestrida behofvet af en förbättrad lag. Per Nilsson från Skåne ansåg ej välbetänkht att, lika med Ridderskapet och Adeln, gevast afslå förslaget, ty en förbättriog eller förändring vore af stort behof. Han yrkade återremiss, men att det slutliga afgörandet måtte tillkomma nästkommande Ständer. — Petter Jönsson fästade sig synnerligen vid grefve Sparres reservation, och trodde, att en så erfaren och skicklig jurist ej afgifvit densamma, om han velat ställa oss under domarens godtycke. Lika brott kunna nu olika bestraffas, men mången domare torde med denna ovisshet vid tillämpningen af lagen vara föga belåten. Brottstingen skulle kunna afpassa brottet så, att han i cellen kunde erhålla ett präktigt vinterqvarter, samt möjligen klaga, om han i stället för 6 finge 5 månaders fängelse. — Appelqvist yrkade afslag. Enligt gamla lagen slapp folket att plikta för bofven genom att underhålla hosom i hans lifstid. — Tobias Lind förenade sig med Sahlström. — J. P. Danielsson från Calmar län samt Johan Bergström från Skaraborgs län talade för afslag. — Vice talmannen Nils Persson och med honom Petter Persson i Ädelfors, Anders Andersson från Skaraborgs län, Nils Jeppsson, Johannes Andersson, Ephraim Larsson, Hans Persson m. fl. önskade äterremiss och slutligt afgörande vid nästa riksdag. — Lars Larsson ansåg många delar af förslaget förtjena uppmärksamhet. Hans kommittenter hade uppmanat honom att söka tillintetgöra förslaget samt förskaffa dem en kriminallag, baserad på folkets urgamla rättigheter och vanor. För att efter nu föreslagna lag döma, skulle man på ett öfvernaturligt sätt kunna pröfva hjertan och ransaka njurar.. Lagen bör vara bestämd, men denna egenskap fattas det nya förslaget. Grefve Sparres reservation vore antaglig och talaren yrkade afslag, emedan en återremiss endast skulle kunra föranleda en utgift af 36,000 rdr till kommitten i ännu trenne år, och ett förslag, som möjligen endast finge lida det närvarandes oblida öde. — Carl Ersson hade, såsom ledamot i Lagutskottet, fått inhemta sådana upplysningar, att han numera vore öfvertygad, att de fysiska straffen äro vida underlägsna det längre lidande ett cellstraff medför. Då dessa principer blifvit antagna vid sista riksdag, hade utskottet endast haft att följa de sålunda erhållna föreskrifter. Norges kriminallag, hvilken eger mycken likhet med det nya förslaget, hade, efter hvad talaren under sitt vistande derstädes sjelf erfarit, i allmänhet uppfyllt pluralitetens önskningar. Närvarande utlåtande borde återremitteras, för att först vid nästa riksdag komma under slutlig pröfning. — Efter anställc votering blef utlåtandet återremitteradt med deryvic gjorda anmärkningar. — I dagens plenum företogs, efter slutad protokollsjustering, till afgörande Expeditionsutskottets betänkande JM 18, hvilket bifölls; Statsoch Ekonomiutskottens utlåtande J4 83, i anledning a väckt fråga, att ett eller två kronohemman måtte åt hvarje församling upplåtas till beredande af bo. stad åt skollärare samt uppförande af fattighus: byggnader, som äfvenledes bifölls. Emot utlåtandet anhöll Wenander från Götheborgs och Bohu: län, att framdeles få inkomma med reservation Vidare förekommo: samma utskotts mem. N:is 87 och 83 samt utlåtande MM 86. Rörande de både förra, lät ståndet vid medståndens tillgöranden bero det sednare bifölls: Statsoch Bevillningsutskotten: utlåtande JV 87. Ständet godkände såväl detta som äfven Statsoch Ekonomiutskottens utlåtande N:is 79, 80, 81 och 82; Bevillningsutskottets me mo:sial MM 32, i anledning af riksståndens skiljak tiga beslut, angäende bestämmande af assurans afgift för summor, som under rekommendation met posten afsändas. Ståndet godkände voteringspropo sitionen sarat biföll för öfrigt memorialet. kessesem—— ss —1! (Insöndt.) IAKTTAGELSER VID EN RESA FRÅN nm ARR I at