Aftonbladet – 7 september 1848, sida 2

RAA rn Rn iskådande. — Enligt rykte skall ministern Schwarzer hafva för afsigt, att ännu vidare edsätta dagspenningen vid de offentliga arvetena. En stor del af nationalgarderna har örklarat, att de under intet vilkor mer vilja oruka vapen mot arbetarne; utan att man dertill finge taga militär. För att förebygga ytterligare utbrott af arbetareoroligheter, hafva studenterna dragit från fabrik till fabrik i förstäderna och bedt arbetarne att förhålla sig stilla. Antalet af dem som stupade i sista afären uppgifves nu med noggrannhet till 48 personer; de sårade af begge partierne skola stiga till 200.: I dag på morgonen skulle i ;Volksgarten en patriotisk Fruntimmersklubb örsamla sig; hvarje dame prydd med en ;vart-röd-gyldne bandros. Föremålet för framtällningarne utgjordes för det mesta af den lyckliga lott, som drabbat de fallna arbetarres familjer; man ville försörja de faderlösa, samla kollekter o. s. v. Då stormade plötsligt n hop nationalgardister in, några ställde sig app på borden, och skreko och larmade, tills hela den sköna församlingen tog till flykten, — Enligt underrättelse från Italien skall Carl Albert fast beslutit att icke öfverskrida Ticino och endast hålla sig på defensiven. SCHWEIZ. Schweiziska folkets pluralitet bar redan birädt edsförbundets. nya grundlag. De elfva kantoner, som redan bifallit den, neml. Geneve, Bern, Zärich, Solothurn, Basel, Glarus, Luzern, largau, Schaffbausen, S:t Gallen och Thurgau, äkna mer än balfannan million menniskor. Jessutom var man förvissad om Graubändens iträde. Afven stora rådet i Waadt hade anagit förslaget; men vid folkomröstningen vänade man motsatsen. De små katolska kantoerna i det inre Schweiz äro likaledes emot anagandet, Styrelsen i kanton Uri hade på S:t Gotthard ippställt en vakt, för att tillbakavisa alla itaienska flyktingar, som icke medförde riktiga ass jemte en louisdor i respenningar. ITALIEN. Från Triest berättas den 26 Avgusti, att talienska flottans amiral Ålbini, efter erhållna depecher ifrån sardinska krigsministeren, ärnade i Venedig inskeppa de dervarande sardinska tropparne och med dem afsegla tilll Sardinien ; detta ansågs komma att vara verkstäldt inom fem dagar: Österrikes segrar i norra Italien måste nödvändigt återverka på Neapel; och sedan konung Ferdinand äfven numera anser sig för segrare sjelf, både på gatorna i sin hufvudstad och i Calabiiens skogar, öfvergår han nu från sin förra försagdhet till sitt ursprungliga förfarande. Han har beslutat ett anfall på Sicilien med hela sin förenade sjöoch landtmakt, och för att härvid bana vägen genom en kontra-revolution, öfversändas stora summor till Sicilien. — Den så mycket omtalade engelska protesten, till Siciliens förmån, synes hvarken söra anspråk på någon betydelse, eller af nåsotdera partiet tilläggas en sådan. Frankrike och England tyckas småningom utbyta rollen af beskyddare för Siciliens fribetssträfvande till den af åskådare. I Neapel sades till och med, att England låtit neapolitanska regeringen förstå, alt tåget emot Sicilien vore en henne åliggande pligt. Vid underrättelserna om konung Ferdinands nya rustningar hade parlamentet i Palermo gifvit ordres åt landtstormen att hålla sig färdig och uppbådat nationalgarderna. Beslutet derom är åtföljdt af en proklamation, hvari tilllika -förmäles, att alla dessa trupper besoldas och förplägas af staten från och med den dag, då de vid fiendens annalkande rycka. i fält. För öfrigt herrskade allmänt lugn på Sicilien. Den 34 Juli, på den helige Ignatii dag, hade parlamentet upphäft jesuiterordens inrättningar på Sicilien och alla andra med jesuiterna i förening stående ordensinrättningar derstädes, samt ifrån ön förvisat alla deras ordensledamöter, som icke äro infödda. I Milano hade Radetzky låtit den 49 Aususti skungöra, att sedan kejserliga trupperna fatt den högtidligaste och mest officiella försäkran, såväl af Kyrkostatens embetsmyndigheter, som af Toskanska regeringen, att deras undersåtare skola, så vidt på vederbörande beror, afbålla sig från hvarje fiendtlig handling! emot ordningen och legitimiteten, så hafval dessa trupper inställt den rörelse, som de föeetagit för att besälla nämnde stater, och hålla sig nu i ställning att iakttaga, huruvida irliga och skyndsamma facta motsvara dessa stora och frivilliga löften om underdånighet. — Sedan Radetzky sammanbragt ett ofantligt nederlag af krigsförnödenheter i Milano, har han förlagt sitt hufvudqvarter till Lodi, sydost derifrån, samt anbefallt österrikiska guvernörn i Milano att förfara på det strängaste emot staden, vid minsta försök till någon revolutionär rörelse, Man trodde allmänt, att Carl Albert skulle sluta en separatfred med Radetzky. Lombardernas hat emot konungen hade nått sin höjd, och från Turin förmäles, att ministeren Casati. Gioberti hade tagit afsked, emedan den cke ville veta någonting om fredlig förmedling med Österrike, utan fortfqr i sitt påståendel? om Milanokapitulationens förkastande och Frankikes beväpnade mellankomst, oh Enligt italienska blad af den 23 Augusti! kulle ett upplopp egt rum uti Rom, hvarvid: tskilliga kardinaler blifvit dödade och andral! i . — ÅA -rm agit till flykten. UNGERN. . Pest den 235 Augusti. Vid Lagerdorf hafva -. sw). rr oo 8 TT PÅ rn