Till den uppriktiga qvinnan, i följd af hennes väckande skrifvelse, i Aftonbladet d. 9 Aug. 1848, af Å. B—n. Ej ofta får man höra En qvnna så förklara; Om stocken egda öra, Förtjust ban skulle vara. Ja! sången den var ren Och den bahagat flera. När stämman är så len, Ack! låt dea ljuda mera. Hvoia skulle oj ha mod Att gifva dig sitt bjerta? Ty du är allt för god Ait lida nöd och smärta, a) Det skulle vara kärt, Till svar fi några rader, Om det är mödan värdt, Alt hoppas? vet Gud Fader. b) Mitt yrke är rätt skönt; ORPHEUS tjuses, dånar, ec) Af äran nog bekrönt, Jag pergar ock utlånar. a) Det är sårande för qvinnaa att vara ogift, när hon känner så väl samklangen i äkta ståndets Jjufva harmoni, Hl Am lan ffa 0 ee ME