Aftonbladet – 6 september 1848, sida 2

Hen tog helt skygdearot sitt afsked, för att, af rent deltagande,, på någon byrå underrätta sig om de närmare omständigheterna vid hans arrestering, hopp att snart få se dr Tho:fia igen, samt lemhade hotellet. FEMTE KAPITLET. DET ALSKANDE HJERTAT. , från den stund sinneverldens illusioner Örsvunnit för den lidande hustrun till On Draktisk rån den stund bon I förledt henne till altaret, nat till medvetand on i Roberts armar hade vakl e af kärlek, fann hon sig I samma belägenhet, som om bon hade fått sin dödsdown, och visste sin afrättningsstund nalkas. Nästa morgon efter den minnesvärda natten lemnade Robert sin paviljong ganska tidigt, för att rida ut, likasom äfven han hade behof af att i fjerran söka det själslugn, som för allvid tycktes tillintegjordt inom honom. Robert hade aldrig förut varit kär. Men kärlekens känsla, hvilken i vår materiella tid förlöjligas som sentimentalitet, under det att det äktenskapliga bandet, utan denna känsla mellan de båda könen, är ett brott mot naturen, hade gripit honom, medan han, i dagligt umgänge med denna olyckliga qvinna, lärt känna hennes själ och blifvit dragn till kenne af ömsesidig själsfrändskap. Hans kärlek var ren. Dot kunde aldrig lända honom till förebråelse att vara genomträngd af en känsla, hvars ömsesidighet kunde leda till ett så kalladt brott mot sambället, såvidt som sannora Gracias rena kärlek måtte anses för ett brott. Men känslan beror icke af vår vilja, och om viljan är i stånd att utsläcka känslan, har bon aldrig varit känsleI detta, som i tusende dylika fal, förblef svårt att afgöra hvilkendera af dem båda hade mest att förebrå sig, eller om icke bäda s:odo utan förebråe!ser Inför sina egna samveten, såväl som inför Gud. Gracia insåg vid Roberts umgänge och tillbakablicken på sitt äktenskapliga lif, att hon icke förut hade varit älskad, att hon sjelf aldrig förut bade älskat. Den händelse inträffade med henne, som dr Thorfin, i sin teori öfver den äktenskapliga 8pathien, hade satt i tredje akten bland tusende och tusende dylika fall i alla civiliserade länders sociala verld. Båda äls! ade hverandra. Gracias kärlek var äfven ren, så ren som den kurde finnas i ett bjerta under störande inflytelser af samhällsband, som afkunnade sin dödsdom öfver hennes kärlek, såväl som öfver hennes inra lif, — hennes själ. En evig labyrint af motsägelser och frågor af originell qvin