Aftonbladet – 6 september 1848, sida 2

— NN lighet uppstod nu hos den olyckliga gqvinnan — men främst bland dessa kinkiga spörsmål var det: buruvida Roberts kärlek icke snarare vore en följd al henres tycke för honom, eller ett resultat af hans idla deltagande för hennes olycksöden, än verklig själsfrändskap ? vaan fråga förorsakade nu hos henne en lika gvinlig sjelftortyr, hvarmed hon förbittrade för sig sjelf och sin älskare ett lif, som genom hennes kärlek redan var blifvet olyckligt nog förut. Gracia bade ingen föreställning om kärleken såsom den sjä!ssympati, hvilken tror allting, fördrager allting, boppas allting,, medan den, säsom kärlek, på samma gång innefattar i sig ett religiöst öfverlåtande — religiös tro på kärleken. Och detta är just verkan af själssympati, att upplyfta menniskorna i den högre andliga tillvarons. element. Materialismen förnekar kärleken, emedan han förnekar gudamakter. Han kallar kärlek könpsinstinkt, densamma som tillhör hvarje djur; och han följer denna instinkt vid uppgörandet af sociala förbins delser. ä Men ve dem, som misstaga sig i sitt val och me sig för alltid förena en varelser hvars inre Nf står i lika skarp motsats mot deres, ee kärleken är motsatt in ten och anden materien. Imedlertid är det ett märkligt och nästan oförklarligt fenomen, att män, som genom sin abstrakta : sun oförmögna af kärlek, I tusende fall materialism äro oförmög I utse till siva makar just de varelser, hvilkas individualitet är lika skarpt i strid mot deras, som eld mot vatten, och att sådana varelser i tusende sinom tusende fall låta sig bedregas, förvexlande kärleken med ir stinktenp. En!igt societetsverlders stadgar är qvinnan beröfvad sia personliga och sedliga frihet. Som flicka med förmögenhet är hon utsatt för spekulationerna af en man, som slår fina lofvar kring henne, för att knipa hennes penningar. Som flicka utan förmögenhet är hon ett ämne för sina föräldrars bekymmer, hvilkas så kallade åliggande mot samkället synnerligast består uti att sörja för sin dotter — att få henne väl gifinp, som det heter — d. VY. s. med en rikere man. En faderoch moderlös flicka utan förmögenhet, lit Gracla, är den olyckligaste varelse som ken fincas på någon ste terna, emedan gocietetssiadgarhes Yälde mr henne rätt till upprätthållandet ef nn personliga och sedliga oberoende genom ett fritt val i sin kärIsk, och utsätter hanne dessutom ej sällen för hjertlösa slägtingers misshandliag. (Forts.)