DOLORES) ROMAN AF HARRO HARRING, I FYRA DELAR. Anskönt samma försigtighet och rädsla rådde hos många bland de frodliga medborgarne i Rio hade en hop fo!k samlat sig omkring gruppsn, och officern tycktes ana, att en storm kuade hota hans fångärs fångenskap. Med själsnärvaro befallde han alltså en korpral ordna eskorten och hålla karbinerna färdiga till eld Han vände sig sedan åter till den misstänkte man nen, som yppade sig som svåger till den värste förPaytaren, och tillsade honom, att ban sjelf nu vore fånge. I detsamma skyndade en ung engelsman genom hopen och störtade mot officsrn, Det var Robert Walker, med ett uppsördt anlete, som redan hade tagit en liflig del, då han från förstugan till börsen hade sett tåget passera. Han var nu i högsta grad orolig, då han såg sin vän från Nordstjernan invecklad i gruppen. Hyad står på? frågade han polismannen på hästryggen, medan han fattade Alvarez vid handen. Rör icke fången, eller — ropade den andre till honom med en blick, som utiryckte slutföjjden af hans hotelse. Hvyem är ni? sade han, afbrytande sig. Mitt namn är Robert Walker — cengelsman.n Gå hem!b röto gensdarmerna. Ni har ingen rätt att befalla mig! svarade den unge britten. Hvarföre har ni gripit denne herre? Det angår er icke. N Det angår mig visst, emedan jag är hans vän och vill gå i borgen för honom, om borgon mottsges för honom. . Följ då fången till vår byrå, brummade officarn. Nej! ropade Alvarez, jag ber er, sennor Roberto, skynda till min syster. Hon är der på spoteket.n . Er syster!s ropade ynglingen med ett uttryck af förvåning, zom gränsade till förskräckelse. . Det är min hustru!, jsd det från fångarnes tåg. dDet är signora Serafini, min hustru; jag ber er, tag vård om heane —— ) 8e Aftonbl. J4 68—70, 7275, 80, 23, 86, 91, 93, bl 202, 105—407, 109, 114, 116, 119, 121—123, Dö 156, 138, 110—143, 145, 1A7—149, 152, 153, 161, 263, 462, 166, 158, 169, 171, 473, 179, 181, 1885, 19, ? 203 och 208 192, 495, 197, 499, 200, 202,