Aftonbladet – 6 september 1848, sida 1

Re NOK RN ONS RES SE UTSKOTTSBETANKANDEN. Lagutskottets Betänkande, i anledning af dels Kgl. Maj:ts nådiga proposition om antagande af NY STRAFFLAG, med flera tillhörande lagbestämmelser, dels ock åtskilliga särskildt väckta motioner i afseende på kriminalz lagstiftningen. (Forts. från Mindagsbl.) Utskottet har nu tillkännagifvit de väsendtligaste och mest genomgripande förändringar, som efter utskottets öfvertygelse böra verkställas utiifrågavarande förslag till ny strafflag, innan samma förslag må till lag upphöjas. Detta kräfver imedlertid en nära nog total omarbetning deraf, och således ett vidsträcktare arbete, än som i allmänhet kan fordras af ett Rikets Ständers utskott; men då b-hofvet af en ny brottmålslag med hvar dag tilltager och nödvändisheten bjuder dess snara afbjelpande, har utskottet, med fullkomlig insigt af de svårigheter, som äro fö:enade med ett dylikt arbete, likväl ej tvekat att detsamma företaga. De förslag, som nu öfverlemnas till Rikets Ständers pröfning, äro frukter af utsk:s trägna bemödanden. Utom ofvananmärkte förändringar, har imed!ertid utskottet, på sätt redan blifvit antydt, funnit ytterligare ändringar och tillägg i speciella delar af den föres!agne nya strafflagen af nöden. För de väsendtligaste af dessa kommer utskottet att redovisa vid de kapitel, hvilka upptaga de förändrade elter tillagde stadganderna. Men deremot anser utskottet nägon annan motivering för de af utskottet vidtagna mindre betydliga ändringar och jemnkningar i ansvarsbestämmelserna ej erforderlig, än den, som innefattas i det förklarande, att utskottet härvid sökt iakttaga hvad som efter utskottets omdöme öfverensstämmer med rättvisa; och som utskottet cj haft något att anmärka emot lagförslagets 1 kap, hvilket handlar om dem, som svensk siraffrält underkastade äro, öfvergår utskottet till 2 Kap. Om straff, som efter denna lag ådömas må. Utskottet har här ofvan redogjort för de förändriogar, som efter utskottets åsigt böra äga rum i det straffsystem, hvilket i lagförslaget blifvit uppstäldt. Det återstår således at redovisa för de förändringar i förevarande kapitel, som antingen påkallas af de förre, eller utskottet, vid granskoing af detta kapi:el, i öfrigt funnit af nöden. Hvad dervid först angår de bestämmelser, som i afseende på verkstäligheten af dödsstraffet i 2 förekomma, så har utskottet, i stället för föreskriften att den afrättades kropp skall i stillhet å närmaste begrafningsplats jordfästas stadgat, att den skall å särskild dertill utsedd plats begrafvas. Utskottet befarar nemligen, det en föreskrift, att en afrättad persons kropp skall i kyckogård begrafvas, ej skulle af allmänheten utan missnöje emot-: lagas. Visserligen torde kunna anmärkas, att ett sådant missnöje grundas på en fördom; men ostridigt är dock, att denna fördom u:gäår från afskyn för brote let, och det torde derföre vara rådligast att skona densamma. Att, på sätt för närvarande tillgår, nedgräfva den afrättades kropp på galgbacken eller afrättsplatsen, är åter att utsträcka statens straffrätt utöfver dess gräns; och af dessa orsaker har utskottet föreslagit, att en dylik kropp skall begrafvas å särskild för ändamålet utsedd plats. Beträffande sedermera frihetsstraffet, i afseende vå hvilket utskottet måst föreslå till större delen ya bestämmelser, så får utskottet till en början anmärka, att utskottet ansett strafflagen böra upptaga de väsendtligaste egenskaper, som karakterisera de olika arterna af omförmälte straff, men att deremot de mera speciella föreskrifterna om fångars behandling rätteligen höra till en särskild lag. — Det är af sådan anledning, som 6, 40, 41 och 12 SS i utskottets förslag till strafag blifvit uppställda. Då straffarbete skaH motsvara de första sex fänselsegraderna i lagförslaget, följer deraf att detamma skall ådömas antingen på lifstid eller på viss tid, och att det i sednare fallet ej får sättas ;ver tio är celler under sex månader. Lika med hvad i Norges lag är föreskrifvet, har utskottet stadgat, att fängelse vid vatten och bröd nå ådömas på minst fyra och högst trettio dagar, ned de afbroitsdagar, som förut äro omtalade, utan tt likväl dessa dagar må i straffet beräknas.