Aftonbladet – 6 september 1848, sida 1

vägen, och ofta planterade sina fyra hofvar på er j lb I provinser. klippkant, hvars yta knappt innefattade två qvadratfot. Om dagen utsatt för solens brännande hetta och ofta för störtande åskskurar, tillbragte fruntimret natten, der fångarna förvarades, stundom i en utbyggnad till en fezenda, i en negerhydde, eller i en brottslings ensamma, ödsliga boning, som hade begått mord på något siälle, och fastän icke I Politiskt misstänkt, hade flytt undan rättvisan, beI gifvit sig till vildmarken och der upprättat en fa(Z2nda, erkänd som en brottsling, ehuru icke vidare besvärad för sitt brott. . Brasiliansk gästfrihet, hvilken såsom en nationalsed länder lika mycket till folkets heder som till resandes brqvämlighet, tillskyndade visserligen det fina fruntimret all uppmärksamket, der eskorten trädde 1 beröring med menniskor, och hon rönte många rörande drag af bjertligt deltagande, der hon knappt kunde hafva väntat det. Men sällan, nästan aldrig, lemnade hon grannskapet till det ställe, der hennes man bevakades, och Vägrade bestämdt att intaga ett beqvämt rum, när han var nödsakad att hvila sitt sorgbelastade bufvud under öppen himmel, en hvila som sällan stärkte honom. I staden, som eskorten uppnådde efter några dagars resa, förenades flera fångna faroupilhas med plantageegaren från Villa Tasso, och deras ental ökades, tills de anlände till Porto Segaro, och synnerligast på denna tilihållsort för rebeller, till sådan myckenhet, som vi hafva anmärkt på Direitagatan. Ewt krigsskepp öfverförde hela bandet af bofvar, som rojalisterna med hån behagade kalla dem, till Rio Janeiro, dit de omsider snlände efter fulla två månaders tröttsam och besvärlig resa. Skeppat ankrade nära fästmingen Vilganhon, der fångarna skulle få fritt qvarter, så snart de blifvit inspekterade af myndigheterna i hufvudstaden, hvilka beständigt VOrO Sysselsatta med ransekningar om rebeller i alla Angelica fann sig vid sin landstigning i en sinnesskakning, som icke kräfver någon vidare förklaring, när man tillika tager en sådan t1esas besvärligheter i ölvervägande. Valet stod henne öppet, att dröja tillsvidare ombord med sina tjenare och gå i land ensam med dem, eller att skilja sig från sitt folk, i fall hon beslöt följa sin man till staden, emedan I fängelsebyggnaden icke kunde finnas plats för hennes fyra tjenare, ehuru hon tilläfventyrs ensam kunde få der en cell, )