Aftonbladet – 6 september 1848, sida 1

es teet — —— ————r—— NO —— Denna den olyckliges bön förorsakades uppenbar ligen af den unge epgelsmannens förklaring, eme. dan den röjlo hos honom karaktern af en äde ung man, som, i ett sådant trångmål, var färdig att beskydda sin vän och gynnades af sia nationals och sociala ställning. Denna bön behöfdes imedlertid icke för at l:fya Roberts deltagande, som nu red samma själsnärvaro lemnade oflicern sitt kort och sade: Här är mitt namn; vårt kontor är väl kändt; om ett ögonblick skall jag infinna mig på er byrå. Med samma färdighet som han hade talat dessa ord, tryckte han ännu en gång Alvarez hand och tillhviskade honom: Jag skyndar till er syster och skall sedan strax komma till er. Han trängde sig derpå genom hopen, som hade samlat sig framför apoteket. Ea officer vid nationslgardet, i tjenstgöring vid det angränsande vakthusot, hade nalkats befälhafvaren för gensdarmerna och frågat hvad som var på färde. Han underrättadas, att denne man Icke hade något polisbatyg och, såsom slägting till en statsförbrytare, stod i förbindelse med rebellerna, och följaktligen hade blifvit arresterad. Modborgaren i Rlos uniform frågade nu flyktingen, om han hade några bekenta i staden. Nejl svarade Alvarez, som hade för mycken Srannlagenhet för att i sin närvarande belägenhet nämna någen, som bekantskapen med honom kunde kompromettera. i Ni känner då icie denne unge man, denne unge engelsman, rr Walker?, frågade gensdarmofficeren, seende på sortet, som den sednare hade lemnat honom. Nej! svarade Alvarez kort och torrt, som förut, Medborgsren hörde namnet på ett välköndt engelskt hut, och antecknade fångens namn, utan att synas Yara belåten. Officern för gensdarmerna stötte lösdrifvaren Alvar:z in i ledet bland faroupilhas, och befallde Dågra af ryttarskaran att rida bradvid honom. Tåget satte sig i rörelse. Korporalen andades friare och höjde sitt bröst, när hans officer åter fått öfvertaget. Hopen hade dragit sig åt sidan, utan att tänka på fsroupilhas räddning. Angeliea hade åtföljt sin mean, från don stund de Jemnade Villa Tasso. Resan gick genom ogästvänliga slätter och tätt skogbeväxta dalar, genom branter och djup, öfver spårlösa berg, som med sina spetsar stundom hängde öfver afgrunder, hvilkas. blotta åsyn var nog att komma en mans hufvu att svindla, medan hästep eller mulåsnan, när den. lemnades åt sig själf, på ett obegripligt sätt fann.